Sen lyfte jag blicken lite och insåg att jag har det oförskämt bra. Då slutade jag gråta. Men jag var inte glad när jag vaknade i morse, men inte heller ledsen. Maken, älskade maken, körde mig in till stan trots att han egentligen inte skulle dit. Så otroligt skönt att slippa åka buss ibland.
Jag fick inte med mig kaffe hemifrån utan fick stå ut med jobbets svarta hemska, men i morgon - och alla andra dagar i evighet, amen - ska jag ta med eget kaffe. Jobbets är så jävlars äckligt att jag får lust att slå ner kaffeautomaten. Hur kan det ens vara lagligt att tillverka så vedervärdig sörja? Det borde det inte vara.
Lunchen blev ju sådär... jag köpte en caesarsallad på NK och de är inte världens godaste heller. Och helst inte när både kropp och själ ville ha flottig macdonaldsmat. Men jag fick shoppat ett par skor. Halvkängor. Eller vad de nu kallas? Det var bra. Hoppas jag är nöjd och kommer behålla dem. Orkar inte släpa fram och tillbaka hela tiden.
På eftermiddagen gick kollega och jag ner och köpte choklad. Och sen slank vi in på Steinbrenner och köpte cappuccino och efter det var jag jätteglad och nöjd med livet! Nästan lycklig! Konstigt att kaffe och
Nu är jag lycklig, men så är jag hemma också. Och ska snart gå ut och gå en liten sväng, hoppas kroppen orkar efter förkylningen. Väl hemma ska jag göra lite ryggövningar, herregud vad svag jag är i rygg, axlar, armar, skuldror.... skamligt svag och med dålig hållning. Skärpning nu!
Sen blir det vin och ostbollar i soffan! Eller inte.
.
Aj då. Tänk så det kan bli. Har kvinnor lättare än män att bara pysa ut allt med hjälp av tårar. Kan det vara så att lite av spänningarna i och med nya jobbet börjar släppa? Inte vet jag men ibland kan man ju reagera som du gjorde när allt börjar komma på plats. Psykologin säger att just arbetsbyte är en lika svår påfrestning som att mista en vän
SvaraRaderaSov gott
Lisbeth: Jag är ju känslomänniska och har lätt både till skratt och gråt. Och ibland är det skönt att gråta, även om det är jobbigt... Kan vara spänningar som släpper. Och frustration över att det ibland känns som att jag kvävs av jobbet...
SvaraRaderaVisst är det konstigt? Ibland är man färdig att hoppa till sjöss och ibland kommer man underfund med att man har det bra och egentligen borde skämmas. Sen hjälper ju choklad mot det mesta.... ;-)
SvaraRaderaVenus: Tur är väl att man kommer på bättre tankar. Men jag är fortfarande inte nöjd med situationen, måste ta tag i den snart. Men så länge funkar det utmärkt med choklad. Jobbigt att det redan känns som en ful (och underbart ljuvlig) ovana.
SvaraRadera