Hej! *vinkar ganska så piggt idag*

Idag har varit en bra dag. Den här veckan är lugn på jobbet. Och jag ska passa på att njuta den här veckan, sa min chef, för i nästa blir det mycket igen. Jämna plågor.

Lugnt alltså. Och då är jobbet riktigt angenämt. (Det tar emot att säga så, eftersom jag inte vill vara anställd och slava under någon annan, jag vill vara egen och slava åt mig själv och knappt någon lön alls - men åt mig själv!!!)

Men. Nu är läget som det är. Och jag är glad de dagar jag mår bra och är glad.

I morse upptäckte jag att jag glömt ställa väckarklockan. Men som tur var vaknade jag ändå. Av mig själv. I tid! Hann göra finkaffe att ta med till jobbet - det är sådan lyx i vardagen, jobbets kaffe smakar skit.

På väg till jobbet insåg jag att jag glömt deo och var rädd att jag skulle börja svettas bara för det. Sprang ner till Lindex vid tio och köpte en, tillbaka till jobbet, in på toa, av med tröjan, på med deo - bara för att upptäcka att jag visst tog på mig deo hemma! Men så käckt. Dubbelskydd.

På eftermiddagen var det dags för andra flytten på fyra månader. Jag skulle byta plats. Jag och sex andra. På knappt en halvtimme var alla klara och datorer och telefoner var igång igen. Såå mycket bättre plats.

Det lustiga var att i morse tänkte jag att jag skulle behöva städa på mitt skrivbord och damma av det lite, och torka bort ett par kaffefläckar.... Jag blev bönhörd kan man säga.

Igår mailade jag och efterlyste min respons, för tredje gången. Nu börjar jag snart tröttna rejält. Inte ett svar, ingen ursäkt, ingen förklaring. No nothing. Alltså.... Gaaaah! Inom tio dagar skulle jag fått respons från det att jag mailade in min text. När det gått ca 14 dagar mailade jag första gången, men hörde inget, efter ytterligare några dagar mailade jag igen och fick svar att jag skulle få svar till helgen. Helgen kom och gick. Sen en helg till. På fredag börjar den tredje helgen. Och jag är lätt irriterad just nu.

Om jag bara fick en förklaring! Men nej.

Ikväll har jag jagat en studsmatta igen. Eller nej, inte jagat. Den är ju numera fastbunden i balkongen, sedan förra stormen då den gav sig ut på en flygtur över tre bilar. Billigt och kul.

Idag ställde den sig upp på högkant, mot balkongen. Så jag, min syster och mina tre barn rusar ut och får ner den på gräset, jag knyter upp banden och vi välter den uppochnerpå. Och sen binder jag fast den igen. Sen var jag genomblöt. Som det regnar och blåser här! Det räcker nu, tycker jag.

En sista sak innan jag avslutar: jag fick gjort en del gamla uppskjutna saker igår och som jag lättade! Varför är jag så himla dålig på att ta tag i saker med en gång? Varför skjuter jag upp allt tills jag mår dåligt?

Någon gång ska jag berätta om när jag drog en liten vit när man kanske inte borde det. Och jag menar inte droger!

Men nu natten!
           .