Det blir bra när det är klart. Det känns bra. Inte särskilt vemodigt att lämna torpet. Det kommer nya möjligheter med farfars hus och vårt kommer en familj att ta hand om.
Jag som annars är vemodets okrönta drottning är bara tillfreds just nu! Om man bortser från dum-magen, ett begynnande munsår och de jädrans hemska älgflugorna som finns här (de har aldrig besvärat oss förr!?) som redan försökt attackera mig.
Vad skönt att det känns bra
SvaraRadera