Jaha?

Klockan är redan tre på eftermiddagen och jag är lite rastlös. Att vara förkyld är inte min grej. Och ska jag vara förkyld kan jag lika gärna ha feber så jag kan sova bort tiden. Älskar att sova när jag har hög feber, att liksom glida in och ut ur sömnen... verkligheten smälter samman med drömmen och man har ingen koll på om det är dag eller natt eller ens vilken dag det kan tänkas vara.

Nu är jag rastlös, men för matt för att orka göra något. Titta på tv kanske? Nej, då börjar det klia i kroppen, helst när solen skiner - jag vill ut! Jag vill plantera, jag vill rensa, jag vill plantera om. Jag vill röja inne, städa och göra fint, jag vill skriva och lyssna på alla Sommarpratare som jag sparat.... Orkar inte. Jo, Sommar skulle jag kunna lyssna på, liggandes i soffan. Men så är maken hemma och förbereder ett möte.

Men han åkte och fixade lunch till mig så jag får snällt låta honom få lite lugn och ro. Men det är ju mig det är synd om!
      .