Tisdag... inte lika angenäm men nästan

Idag är jag gräsänka. Maken har åkt på någon slags jobbresa till södra Tyskland. Någon stad som ska vara ganska mysig. De ska kolla på fastigheter och typ byggnadsteknik. Och så ska de väl äta god mat och dricka tyska viner. (Tyska viner låter inte lika fint och gott som Franska viner. Eller hellre Italienska viner) (Men det kanske det är? Vad vet jag. Jag vet att italienska viner är makalöst goda. Jag säger bara Amarone).

Jag har varit på utvecklingssamtal, med äldsta, på nya skolan. Vi höll på att komma lite för mycket försent för vid dörren där vi skulle gå in satt en lapp: Utvecklingssamtal, ingång vid B2. Så vi sprang till B2. (Vi var redan lite sena, därav springandet). Låst. Då sprang vi till gympasalsentrén, på andra sidan skolan. Där kom vi in men inte längre in... ut igen, springa tillbaka till första dörren och hittade till slut rätt. Puh. Två, kanske tre, minuter sena. Rätt ok ändå. Tack vare snabba ben.

Det gick bra. Och fort. 25 minuter senare var vi på väg hem igen. Och nu sitter jag här. Och ska snart gå och lägga mig. I morgon ska jag klara mig själv. Åka buss. Tur att jag har flex. Det är på fredag som jag måste vara på jobbet 08:15 för att passa telefonen. Det ska jag nog klara av.