Är så rastlös och uttråkad om vartannat och orkar knappt hålla humöret uppe när jag är på jobbet. Jag har ingen motivation längre. Vill bara sluta. Samtidigt som jag vill hinna prata och umgås mer med mina kolleger.
För dem rullar det ju på och blir ingen stor förändring ... förutom att det ska komma en ny person som ska läras upp och läras känna.
Jag hoppas att jag kommer att saknas lite. Vill ju gärna tro att jag gjort något intryck och avtryck.
Men jag vet att jag snart blir bortglömd, som alla som slutat blir. Och därför känner jag ingen större sorg över att sluta heller. En person kommer jag att sakna. Min kollega som jag jobbat med i nio år. Nio år! Det är lång tid. Vi sa upp oss från vårt gamla jobb samma dag och vi började vårt nya samma dag. Och sen den andre maj förra året har vi träffats så gott som varje vardag.
Men nu vill jag bara gå hem. Jag vill vara ledig och ägna mig åt mitt. Är vansinnigt sugen på att komma igång och skriva på min bok igen. Har lite idéer på förbättringar (tror jag) (eller hoppas jag).
Tänk om jag upptäcker om några månader att det här med att skriva inte alls var min grej?! Tough luck i så fall. Då får jag se det som ett jobb. Som vilket jobb som helst som bara måste göras! Men, en bra grej: jag kommer få göra det hemma!
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar