Det var nästan det första jag möttes av i morse, av äldsta dottern som behöver rena kläder.
Jag hade tänkt vika en del av den här dagen åt att tvätta. Det är säkert! Men jag kände mig bra usel när hon ställde frågan.
Jag hoppas verkligen att min bok blir en bok och att jag kan kompensera min familj för all frånvaro och försummelse.
Åh, herregud vad jag hoppas att det blir en färdig bok någon dag.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Känner igen känslan....hoppas....hoppas...
SvaraRaderaKlart den blir klar!
SvaraRaderaKram
App, app, app! Inte dåligt samvete nu! De överlever! Håller tummarna att det blir en bok! Seså! Skriv nu! ;)!
SvaraRaderaSå kan det vara i livet man jobbar och jobbar i det tysta och resultatet syns inte direkt- Då är det lätt att tycka att man inte jobbar även om man är vuxen. Jag tycker du verkar var jätteduktig på att jobba.
SvaraRaderaheja på