tisdag 18 mars 2014

Men alltså, näe

Huvudvärken from jag vet inte vad har slagit till. Okej. Jag kanske överdriver eftersom jag inte ligger däckad i mörkt rum. Men nästan.

Struntade i föräldramötet. Maken gick, det får räcka. Och hur ska jag kunna finnas på tre föräldramöten any way?

I morgon. Jag tänker på i morgon och oroar mig lite - vilket jag INTE ska. Tänk om jag måste stanna hemma från jobbet. Då blir det lite krisigt på avdelningen. Flera som är sjuka … Men nej, jag ska inte tänka så. Är jag inte bra i morgon stannar jag hemma och det finns inget att diskutera kring det. Inget dåligt samvete att försöka mota bort. Nu dunkar huvudet ännu mer, bara för att jag tänker så.

Ingen tackar mig om jag sliter ut mig. (Hur man nu kan slita ut sig när man varit ledig i flera dagar?) (Men hallå, jag skriver faktiskt och har haft flera produktiva dagar!)

Bottnar huvudvärken i en önskan att få stanna hemma? Men jag orkar inte skriva med huvudvärk, så den gubben rimmar illa.

Jag skulle behöva en vilodag i morgon. En vila-armen-dag alltså. Det får jag om jag går och jobbar och sen går och tränar. (Armen vilar fortfarande från skrivande även vid träning.) Vill ju träna ju.

Okej. Om vi gör så här: jag slutar älta så förbannat (kanske vilar huvudet istället) och istället tar en promenad och får frisk luft och blir genomblöt av regn och sen en dusch och sen kommer i säng tidigt. Då blir allt bra. Och snart är det helg igen och då skriver jag igen.
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar