Är jag ambivalentast?

Idag var en bra dag. Fick kanelbulle av chefen som jag dumt nog mumsade i mig. Hej knasmage! När jag skulle gå hem ropade chefen på mig och gav mig två biobiljetter - för andra månaden i rad har jag varit andren bäst på att svara i telefon. (Jag visste inte ens att vi hade en tävling?!) Jättekul såklart! Inte biobiljetterna som sådana, utan det faktum att nu är jobbet en tävling och nästa månad ska JAG vinna!!! Ska inte vara en usel tvåa. Jag ska vara nummer ett! Vaddå inte stressa på jobbet? Glöm det! Här ska vinnas utmärkelser! Jag hoppas att jag har en annan inställning till det där när jag vaknar i morgon bitti. Mitt jävla redigbarn.

Jag hade också en bra hårdag. (Ingen ironi). Jag började förlika mig med tanken på att härda ut tills håret vuxit ut och hamnat nedanför axlarna - snart där! Vad gör jag då? Jo, jag går förbi min frisör och beställer tid för klippning. I morgon.

Nu vet jag inte längre om jag vill klippa mig.

Ok. Jag ska inte klippa mig kort utan ska fixa en frisyr. Med färg annan än den beige som jag har nu. Men jag vet, om ett par månader kommer jag HATA mig själv för att jag inte härdade ut ett par månader tills håret blev nedanföraxlarna-långt.

Men jag kan inte gå omkring och se tråkig ut varje dag och hata min spegelbild. Det går inte.

Och jag kommer platta luggen varje morgon bara för att jag får en frisyr? Tror jag verkligen det? Ehhh... nej!

Och en dag med finhår gör verkligen ingen långvarig hårlycka. Skärp dig nu, Agneta!

Men ändå ... vill jag klippa mig eller vill jag ha långt? Det är verkligen den svåra frågan.



Herregud vad jag blir trött på att vara jag. På riktigt alltså. Jättetrött.
        .