Söndag kväll och ännu en helg som bara svischat förbi. Nästan. Vi har faktiskt hunnit med en hel del. I går vid lunchtid åkte vi ner till Småland för att flytta in i vårt nya sommarhus. Nygamla. Det är min farfars sommarhus, som funnits i hela mitt liv. Fullt av minnen från när jag var liten.
När farfar gick bort i vintras, 96 år gammal, föddes tanken på att ta över hans hus och sälja vårt. Jag började fundera på vad som skulle hända med hans hus nu när han inte längre finns, och när jag insåg att jag inte vill att främmande människor köper det och flyttar in där, föreslog jag för min pappa att vi kunde köpa det istället. På den vägen är det.
Nu är vårt lilla 1700-talstorp sålt till ett trevligt par i vår ålder, med en son på 12 som gillar att spela fotboll, precis som vår tioårige, och vi har istället ett hundra år yngre hus med två rum extra och lite högre i tak och större och med bättre förvaringsutrymmen. Och därtill en lada med plats för långbord och många gäster.
Idag drog vi ("vi", alltså maken) upp lite av den gröna mattan i det gröna rummet (se nedan inlägg) och vi hoppades på ett fint trägolv, men tji fick vi för där låg spånplattor. Spånplattor? Varför? Frågan är om vi vill veta vad som döljer sig under dem... Det blir nog till att lägga in nytt golv. Men innan dess får vi hitta lite fina trasmattor att dölja platsmattan med. Vi har annat att lägga tid och pengar på först. Vatten, avlopp, färg, tapeter...
Vi har röjt en del, möblerat om, slängt lite och packat ner en del i lådor som mina farbröder kommer att ta köra iväg till Erikshjälpen.
Nu längtar jag till våren och sommaren. Att sitta på verandan i morgonsol och äta frukost och dricka kaffe. Och sitta på baksidan i eftermiddagssolen och fika och dricka vin. Eller varför inte sitta på verandan vid åskoväder, som jag brukade göra tillsammans med farfar. Mysigt och maffigt när åskan var nära.
Vi har gott om plats för husvagnar också, om folk vill komma och hälsa på, vilket är både trevligt och tacksamt - det blir lätt ensamt ute i storskogen!
.
När farfar gick bort i vintras, 96 år gammal, föddes tanken på att ta över hans hus och sälja vårt. Jag började fundera på vad som skulle hända med hans hus nu när han inte längre finns, och när jag insåg att jag inte vill att främmande människor köper det och flyttar in där, föreslog jag för min pappa att vi kunde köpa det istället. På den vägen är det.
Nu är vårt lilla 1700-talstorp sålt till ett trevligt par i vår ålder, med en son på 12 som gillar att spela fotboll, precis som vår tioårige, och vi har istället ett hundra år yngre hus med två rum extra och lite högre i tak och större och med bättre förvaringsutrymmen. Och därtill en lada med plats för långbord och många gäster.
Idag drog vi ("vi", alltså maken) upp lite av den gröna mattan i det gröna rummet (se nedan inlägg) och vi hoppades på ett fint trägolv, men tji fick vi för där låg spånplattor. Spånplattor? Varför? Frågan är om vi vill veta vad som döljer sig under dem... Det blir nog till att lägga in nytt golv. Men innan dess får vi hitta lite fina trasmattor att dölja platsmattan med. Vi har annat att lägga tid och pengar på först. Vatten, avlopp, färg, tapeter...
Vi har röjt en del, möblerat om, slängt lite och packat ner en del i lådor som mina farbröder kommer att ta köra iväg till Erikshjälpen.
Nu längtar jag till våren och sommaren. Att sitta på verandan i morgonsol och äta frukost och dricka kaffe. Och sitta på baksidan i eftermiddagssolen och fika och dricka vin. Eller varför inte sitta på verandan vid åskoväder, som jag brukade göra tillsammans med farfar. Mysigt och maffigt när åskan var nära.
Vi har gott om plats för husvagnar också, om folk vill komma och hälsa på, vilket är både trevligt och tacksamt - det blir lätt ensamt ute i storskogen!
ååååååh! har kikat på lite bilder i senare inlägg också - vilket ställe, och vilka minnen det måste vara! Underbart :)
SvaraRaderaVad skönt när det börjar bli klart. Det ser jättefint ut
SvaraRaderaMalla: Det är ett paradis!
SvaraRaderaShamrock: Det är skönt. Vi ska bara skriva och lämna över pengar, så är det vårt även på pappret.
Så otroligt vackert! Ligger säkert trägolv under spånplattorna. Ibland spikade man dit spånplattor under mattorna om trägolvet var oisolerat och knarrigt.
SvaraRaderaDet måste kännas enormt skönt att behålla det vackra torpet inom familjen. :)
Märta: Det känns väldigt bra! :)
SvaraRadera