Bosse är yngsta dotterns kanin och han bor i en tvåvåningsbur på altanen på baksidan. Där har han även en ganska stor hopphage. Han älskar att kunna hoppa fritt in och ut och många gånger på nätterna sitter han ute i hagen, på ett liten låda och tittar ut över nejden. Ibland stampar han med bakbenet (och jädrar vad stark han är, för som det låter!) och det brukar vara om det är en katt som precis strukit förbi.
När maken och lilltjejen var iväg och klippte hans klor förra helgen sa hon som hade affären att på vintern bör man ha kaniner inlåsta nattetid. Sagt och gjort, vi stängde luckan på kvällen. Tryggt tyckte jag, som alltid oroat mig för att djur ska komma och ta honom. Eller att han ska lyckas rymma igen. Fast vi har täppt till där jag misstänker att han tagit sig ut. Om det inte var dottern själv som glömde stänga om honom, vilket maken misstänker.
Sent igår kväll var det ett fasligt liv på honom. Han skakade galler! Han ville ut! Så han bet i gallret, och i träet som gallret sitter i (han sliter loss träflisor varje gång han gör så, snart kanske gallret trillar ut). Vi hörde det ända in. Så vi beslutade att släppa ut honom. Och han verkade så lycklig när han hoppade ut och satte sig på lådan mitt i hagen och tittade på månen.
Så då tänkte vi, hellre en lycklig och någorlunda fri kanin än en instängd olycklig som snart biter sönder buren.
Tills för en timme sen. Då är dottern på väg ut till honom och när hon står i altandörren skriker hon "det är en katt inne hos Bosse!" - då har en katt hoppat upp på burtaket och ner i hagen! När dottern kom ut och skrek hoppade katten över staketet och försvann. Staketet är ganska högt, men inte tillräckligt högt.
Suck.
Nu är Bosse inlåst igen. Och frågan är hur vi gör i morgon. En katt bryr sig nog inte om om det är natt eller dag. Är han sugen på att ta sig en kanin så gör han nog det. Men att hålla Bosse inlåst 24/7 är nog bara att glömma. Om vi inte vill ha en jätteolycklig kanin.
Och jag som tyckte det var så skönt med stora barn. Så kommer det istället in en liten försvarslös kanin i mitt liv och mitt hjärta.
För att vara en liten kanin är han ganska cool. Han verkade inte särskilt rädd eller nervös efter intrånget. Skönt det, men jag vågar inte tänka på vad som hade hänt om vi inte kommit ut! Tänk om katten hade tänkt ta honom! Då hade han kunnat jaga livet ur honom hur lätt som helst. Hemska tanke.
Nä, det blir till att be maken fixa en förhöjning av staketet, så jag kan få sova gott om nätterna!
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja jisses vilken dramatik och vilka känslostormar som far runt i modershjärtat. Dumma katt! Kan man inte fästa hönsnät som tak?
SvaraRaderaKan han inte få vara inne hos er på nätterna?
SvaraRaderaMocka: Jo, det blir nog att vi höjer staketet ytterligare + fäster nät ovanpå. Då kan han vara ute även om det kommer snö, utan att rovfåglar kan ta honom. Vet inte om rovfåglar tar kaniner, men det gör de säkert om de blir hungriga :(
SvaraRaderaÅsa: Har man en gång flyttat ut en kanin ska man inte flytta in den igen. Han kan få komma in och hoppa i dotterns rum någon gång ibland, men bara under kortare tid.
Vilken dramatik! Tror inte ni behöver oroa er så värst för katten dock, kaniner brukar ge dem däng så det räcker och blir över.
SvaraRaderaMärta: Jag trodde att katter typ jagade och tog kaniner.? Vår lille Bosse är en tuff liten typ, men vågar jag chansa?
SvaraRaderaTror ni ska satsa på ett tak istället. Katter kan nämligen klättra på det mesta, till och med husväggar! Det finns valphagar med tak att köpa eller ta hönsnät eller vad som helst. Hoppas det ordnar sig, förstår precis din oro, djur gör en blödig...
SvaraRaderaEländes eländes. Vi hade en kanin, Tusse, och en katt, missan, som levde sida vid sida. att säga att dom var vänner är att ta i. Ibland åkte dom i luven på varandra. Av 100 gånger så vann Tussen 99 gånger. Bästa vapnet var tänderna. Inte ville katten ha ett nyp av dom. Sen rörde sig kaninen på ett sätt sida till sida som inte katten bemästrade. Klok med lite högre skydd trots allt.
SvaraRaderaHa en bra helg nu med tjejerna
Renée: Jag har hört talas om katter som kan hoppa jättehögt också, typ upp till en balkong på övervåningen. Hua! Ja, dessa små djur alltså....
SvaraRaderaLisbeth: Skönt att höra. Problemet här är väl att katten är främmande och gör intrång. Men det kanske bara triggar Bosse att bita katten än mer?! Hoppas det. Vi har beslutat att låta honom vara fri på dagarna - hellre än lycklig kanin medan han är i livet, än en olycklig och instängd...
Men jag hoppas maken snickrar på en höjning och/eller tak av något slag.