Somliga människor alltså!

Ikväll var våra barn iväg med scouterna och badade på badhus. Eftersom vi bara har en bil och maken oftast är beroende av den kunde inte jag följa med och bada, ej heller skjutsa.

Barnen fick således åka med andra föräldrar dit och hem. Äldsta dottern blev avsläppt hemma, utanför huset. Yngsta dottern blev avsläppt på parkeringen där de samlats, men inte förrän de noga kollat att någon förälder fanns där och hämtade henne. (Nu var maken som tur var där).

Men sonen blev bara avsläppt där nere på parkeringen! En tjugo minuterspromenad hemifrån. I mörkret och regnet. Pappan som körde bilen i vilken sonen åkte med hade frågat honom var han bodde och sonen svarar då att han bor nära scoutgården (vilket den här pappan också gör - sonen vet vem pappan är och var han bor). Bra, då kan du gå hem härifrån, hade pappan sagt då och släppt av honom och två andra. Som tur var hade en av de andra barnen en mobil som sonen fick låna och ringa hem. Gaaaah!

Jag tycker att det är dåligt att bara släppa av en tioåring på en mörk parkering en sen kväll när det är regnigt och kallt. Han borde kollat först om han skulle bli hämtad där, inte bara ta det för givet.

Visst, det är jag (och maken) som har ansvaret för våra barn, men som vuxen känner man väl ändå ett ansvar även för andras barn? Man kollar väl om de kommer bli hämtade?

Jag tog, dumt nog, för givet att de skulle bli hemkörda, eller åtminstone få komma till scoutgården. Och om inte, att de skulle få låna en telefon! Det är väl inte för mycket begärt?

Själv hade jag aldrig kommit på tanken att släppa av ett barn på en stor parkering sent på kvällen utan att först kolla att han eller hon blev hämtad.
           .