Stress stressad stressats

Hur sjutton böjer man det ordet?

Och apropå böja kommer jag att tänka på en bok jag måste införskaffa. Skrivråd. Språkråd. Något sådant. Inte Svenska Skrivregler för den har jag redan som en av mina favoritböcker.

Grammatik. Me. Like.

Substantiv, verb, adjektiv, pronomen; perfek, imperfekt, pluskvamperfekt, futurum; nominativ, possetiv (heter det så förresten?), superlativ - my God jag går igång. Tyvärr har jag glömt mycket och hinner inte läsa på i samma takt som jag glömmer, men jag försöker.

Stress. Jag känner stress. Och jag märker det på spänningshuvudvärken som kommer allt oftare - men! Inte lika ofta som förr, och inte lika illa heller - och det tror jag beror på att jag tänker på min andning mer nu. Och så promenerar jag mycket. Men andningen! Jag märker när jag tar korta, ytliga andetag. Mår inte bra då. Tvingar mig själv att andas in och ut genom näsan, och ner i magen. Det funkar.

Och så märker jag det i min armbåge som gör mer och mer ont. Helvetesjävlar. Och så märker jag det på att allt ska gå så förbannat fort. Prata, gå, skriva, äta, röra mig - allt! Jag kan inte tänka bara en tanke åt gången, eller prata med maken om bara en sak. Minst två saker ska avhandlas samtidigt.

Och gissa hur bra det blir.

I morgon blir jag kanske hemma. Om dottern har lika hög feber som nu, 40,3... inte kul att lämna henne, ens hos mina föräldrar, då. Nej, då behöver man sin mamma. Hela tiden.

Men nu, sova! Åh gud så skönt. Jag sover så gott på nätterna, tack och lov.
        .