Måste bara älska mitt jobb lite!

Jag har skrivit om det förut - jag är ingen barnkär person. Inte på det sättet som jag definierar barnkär på, att man liksom är sprudlande och gullande och lallande med barnen och fullkomligt älskar barn.

Jag gör inte det. Är inte ens särskilt intresserad av andra barn än mina egna. Och min systers barn. Och några av mina kompisars barn. (Barn som gillar mig gillar jag.)

Tills nu.

Jag är fortfarande inte gullande och lallande och sprudlande med barn. Jag är jag med dem. Säger till, uppmuntrar, skojar ... och ibland är jag hopplöst opedagogisk. Som häromdagen när jag blev kallad bajskorv och var millisekunder från att kalla den andra för bajskorv. Men bet ihop!

Idag bet jag ihop igen. Nu minns jag inte vad det var, men jag tänkte efter före jag sa det jag hade tänkt säga och insåg att jag måste tänka på att jag är vuxen och inte fem år. Jag är dessutom där som fröken och då ska man uppföra sig som en fröken. Hur frestande det än är att säga att maten ser ut som brunt kräks.

Ja, det var faktiskt min första spontana tanke när jag såg maten. Men den var jättegod! Till och med de i vanliga fall så äckliga vita bönorna var riktigt goda.

Det är väldigt roligt att jobba med barn. Inspirerande och kravlöst. Krävande är det ju, och ansvarsfullt. Idag försvann två killar. Den "gamla" fröken frågade var de var och jag hade ingen aning! Hon blev orolig och jag fick nästan panik ett tag! Tills jag hittade dem, i ett rum som inte var tillåtet för dem att vara i, gömda i hörnet bakom ett skåp! Pheuw.

Jag såg tidningsrubrikerna framför mig ett tag. Och såg hur min karriär som dagisfröken hastigt ta slut.

Och för att inte tala om hur skönt det är att inte sitta framför en dator hela dagarna! Jag rör på mig. Är ute och går och springer lite grann (idag har jag fått jaga tjuvar) och idag har jag klämt ner rumpan i en trång cykelstol (men det gjorde jag bara en gång, aj vad det gjorde ont). Och så har jag cyklat och låtit som en siren, precis som en riktig *harkel* polisbil.

Till slut var jag uppe i en massa tusen steg och barnen hade haft roligt! Frisk luft, serverad lunch, och inte ett enda jobbigt telefonsamtal. Helt okej tillvaro om ni frågar mig!
            .