Jag var inställd på att vi skulle ner till sjön, tillsammans med ortens alla andra barnfamiljer, och titta på brasa och fyrverkerier. Och gå och huttra och frysa.
Men så ville inte barnen gå. Nähä. Okej, då är vi hemma och lagar tacos och har det mysigt istället.
Sen ändrar sig sonen och vill ner ändå. Okej, han kan åka med min syster och hennes två söner. Och så är vi andra hemma och äter tacos.
Men halvtimmen senare kommer äldsta dottern på att hon vill följa med också, och ytterligare en halvimme senare även den lilla dottern.
Tur då att det finns en mormor och morfar som hör till hushållet, och som gärna tar med sig barnen. Själv hade jag ingen lust, mest för att jag är förkyld och dödens matt.
Så nu blir det tacos i morgon i stället.
Och jag är hungrig.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Veligheten kan även göra tröttheten ännu större. Förstår känslan, först när man är inställd på att göra det där man egentligen inte känner för, då funkar det, men om någon inger löfte om att man ska slippa och man sedan ändå ska göra det där, ja, då tar det emot liiiite mer.
SvaraRaderaKrya på dig.
Hi hi fnittrar när jag läser. Ju fler barn man har ju fler viljor och alltid när man inte vill själv
SvaraRaderaHa en fin 1:a maj