Så, nu är fågeln borta

Den fina bruna fågeln som damp in i mitt fönster och ner på bänken har flugit iväg.

Skönt. Den satt en lång stund och såg helt omtöcknad ut. Den tittade på mig genom fönstret och lät mig komma ut med en talgboll.

Efter en halvimme ungefär var den borta. Skönt! Ett tag var jag rädd att den skulle dö på min bänk. Den satt först med öppen näbb och såg helt väck ut. Sen blundade den en stund och sen tittade den.

Så. Nu kan jag njuta mitt kaffe medan jag börjar dagens skrivande.

Snart dags att börja räkan ord igen tror jag. Eller så väntar jag tills jag har lite fler ord att räkna. Just nu vill jag helst inte tänka på hur mycket jag har kvar att skriva.

Men, några tusen av de bortplockade orden kommer jag kunna använda i nästa bok! Jag har redan handlingen klar för mig. Någorlunda klar. Det är mer än jag hade när jag började med den här.

Jag kanske ska satsa på att skriva nästa bok redan nu istället? Eller nä? Nä. Nej. Dumma mig.
       .