Då kör vi väl torsdag idag

Jag börjar vakna till lite smått, efter en helt bedrövlig morgon.

Maken har snarkat, inte mycket, men lite räcker för att jag ska få horn i pannan. Jag hatar snarkljud. Jag ser rött, jag blir så arg att jag vill slåss! Men som den lugna och timida människa jag är nöjer jag mig med att bara RYCKA LITE HÄFTIGT I KUDDEN. Tills han lägger sig på sidan och det blir tyst.

Trött i morse. Snoozade i femtio minuter innan telefonen ringde och jag studsade upp, beredd ifall de sökte mig för jobb. Det var inte till mig. Men jag var uppe.

Nu blir det snart frukost och sen ska jag sätta igång och skriva. Jag tror att jag kommit på banan igen. Igår kändes det som att jag skrevochskrevochskrev hur mycket som helst, men det blev inte mer än 738 ord.
       .