Solen, kom tillbaka!

Igår var jag strålande glad, idag är jag sur.

Stel i nacken är jag också, den knakade till lite konstigt när jag vaknade och nu går jag som en eldgaffel.

Dåligt samvete har jag också efter att ha påverkat yngsta dottern till att välja kläder inför fotograferingen. Kläder som hon inte kände sig särskilt nöjd i. Varför gör jag så? Hon har absolut ingen konstig klädsmak, ändå lägger jag mig i. Jag tror att det är av välvilja men glömmer bort hur det landar i henne. JAG SOM ALDRIG SKULLE BLI SOM MIN MAMMA!

Vad finns det mer att klaga på? Finns säkert massor. Men nu kom min kaffe så då känns allt bättre.

Ja alltså, kaffet gick jag iväg och hämtade själv. Det är inte så att jag sitter på något café nånstans och bli uppassad. Men tanken är tilltalande. Det är den ... *drömmer mig iväg till Manhattan och något trevligt ställe där*

Jag ska väl fortsätta skriva idag, antar jag. Och så ska jag ut och jogga en sväng. Kändes inget i hälsenan idag heller - yay! Hooooppas att det inte blir något mer.

Så, det kanske inte är en helt hopplös dag idag. Ikväll ska vi på kalas till min lillebror som fyller 32. Innan dess ska jag krama min yngsta tjej och förklara att hon inte ska lyssna så himla mycket på mig. Bara ibland.
          .