söndag 26 augusti 2012

Jag försvann för en stund

I två och en halv timme har jag stått och skrivit och redigerat och skrivit och skrivit om. I två och en halv timme!

Och det lustiga är att det känns som det bara gått en kort kort stund. Jag har ju stått i flera timmar och skrivit förut, men aldrig så länge i sträck utan vare sig toabesök eller för att dricka vatten eller sträcka på kroppen. Konstig känsla.

Halv tre ropar ena dottern på mig och frågar om vi inte ska äta lunch snart?!

Inte undra på att jag är törstig. Eller tung i huvudet.

Förvånat tittar jag ut, det regnar inte längre och grannskapets alla småungar är ute och cyklar. Det pågår ett liv utanför mitt arbetsrum tydligen. Jösses.

Känslan är både härlig och skrämmande - att jag kunde gå upp i skrivandet så fullkomligt, det trodde jag inte. Jag är stel i ryggen och har begynnande huvudvärk. Det blir till att äta och dricka och göra lite stretching och sen är det tillbaka in i kokongen som gäller igen. Bäst att passa på att spinna/smida/skriva när tillfälle ges.
          .

2 kommentarer:

  1. Yay! Härligt med ett sånt skrivflow. Hur funkar det att stå och skriva? Det har jag aldrig provat.

    SvaraRadera
  2. Kati: Jag föredrar att stå och skriva, även om jag blir lite stel i ryggen efter ett tag. Men om jag kommer ihåg att ta små pauser och liksom skaka loss armar och axlar funkar det mycket bättre än att sitta.
    Jag hade förmånen att få köpa ett höj- och sänkbart skrivbord för nästan inga pengar alls :)

    SvaraRadera