Och nej, det är inte det här jag menar. Jag har skrivit ett annat, som nu ligger som utkast, som ska kompletteras med lite saker... Jag kanske lägger in det så att det visas i morgon bitti. Så är jag hemma i morgon också, vad gäller bloggandet. Om krisen och torkan består vill säga.
Jag önskar jag kunde beskriva eller visa exakt hur stort jag gäspar just nu. Men om jag säger att ögonen tåras så jag knappt kan se vad som är på skärmen, då förstår ni att jag är trött och sömnig. Jag. Är. Så. Trött. Sömnig, utmattad, slut. Att söka nytt jobb och gå och vänta, och gå på intervju, och gå och vänta och sen gå på ny intervju och vänta lite till och sen höra att två kollegor fått jobb och själv inte höra något för att två dagar senare få ett nej och sen gå och undra och tänka och längta och tråkas och sen bli kallad till intervju för annan tjänst och gå och vänta och undra och våndas och till slut få ett vi-vill-att-du-börjar-hos-oss-kan-du-komma-och-skriva-i-morgon och sen säga upp sig och allt som följer på det - *drar efter andan* - det tar på krafterna.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja-a sånt tar på krafterna. Psykiskt är det en enorm påfrestning, så det är inte alls konstigt att du är trött nu när du liksom kan släppa ner axlarna och slappna aaaaaav.
SvaraRaderaKram
Pjuh! Vet hur det är att åka med i den karusellen.
SvaraRaderaGafflan: Bara väntar på att barnen lagt sig nu så jag kan gå och lägga mig också. *ögonen går i kors*
SvaraRaderaChrissan: Det är ju fruktansvärt jobbigt ju! Fast lite (mycket) roligt också förstås.