Det var ett tag sen jag var här nu. Himla tråkigt att inte hinna/orka blogga, men ibland kommer livet emellan. Sedan jag senast var här har jag hunnit fylla år, haft kalas, fått fina presenter (bland annat en weekend-resa till Rom i maj!) och deklarerat för min chef att jag kan tänka mig att jobba heltid ett tag.
Vad hände där, liksom? Heltid. Jag?
Jag som hela tiden sagt och tänkt att när jag ska jobba heltid igen ska det vara på ett riktigt jobb. (Riktigt som i sådant som jag är skolad för).
Men saker och ting förändras. Eller så är jag bara inte redo för att jobba på kontor i stan igen.
Tanken på att inte kunna gå till och från jobbet, utan behöva åka buss … högar av jobb som ligger och väntar på mig … samtal från kunder som förväntar sig hjälp redan igår … krav och förväntningar från chefen på att bli mer lönsam och resultatfokuserad … herre-herre-gud-nej! Inte än i alla fall.
Dessutom: en kollega blir troligtvis borta ett tag och vi har föräldrar som börjar tröttna på den ständiga flod av olika vikarier - de börjar undra vad som står på, vad som är fel …? Och när de till och med börjar fråga ut mig, som bara är vikarie, då känner jag att jag vill göra vad jag kan för att försöka få stabilitet på avdelningen. Vill inte att fler ska känna så stor oro att de vill flytta sina barn till annat dagis.
Det skulle inte sitta helt fel med en heltidslön ett par månader heller. Även om den lönen är betydligt sämre än om jag jobbade på kontor. Men pengar är faktiskt inte alls. Bara väldigt lugnande för nervsystemet.
.
Vad hände där, liksom? Heltid. Jag?
Jag som hela tiden sagt och tänkt att när jag ska jobba heltid igen ska det vara på ett riktigt jobb. (Riktigt som i sådant som jag är skolad för).
Men saker och ting förändras. Eller så är jag bara inte redo för att jobba på kontor i stan igen.
Tanken på att inte kunna gå till och från jobbet, utan behöva åka buss … högar av jobb som ligger och väntar på mig … samtal från kunder som förväntar sig hjälp redan igår … krav och förväntningar från chefen på att bli mer lönsam och resultatfokuserad … herre-herre-gud-nej! Inte än i alla fall.
Dessutom: en kollega blir troligtvis borta ett tag och vi har föräldrar som börjar tröttna på den ständiga flod av olika vikarier - de börjar undra vad som står på, vad som är fel …? Och när de till och med börjar fråga ut mig, som bara är vikarie, då känner jag att jag vill göra vad jag kan för att försöka få stabilitet på avdelningen. Vill inte att fler ska känna så stor oro att de vill flytta sina barn till annat dagis.
Det skulle inte sitta helt fel med en heltidslön ett par månader heller. Även om den lönen är betydligt sämre än om jag jobbade på kontor. Men pengar är faktiskt inte alls. Bara väldigt lugnande för nervsystemet.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar