När jag inte ler ser jag väldigt sur och bekymrad ut. Och vem orkar le hela tiden? Inte jag. Nä, låt allt hänga och skräm medmänskligheten i stället. Innan jag klippte lugg såg jag ännu mer bekymrad ut. Nu syns inte de vecken i pannan.
Idag är jag också trött, men det blir bättte snart. Kaffe. Gudadrycken.
En salig blanding skulle jag tro. Om det ens blir något bloggat ...
Tidigare bio:
Skrivande trebarnsmamma som debuterade med relationsromanen "Tills något annat tar vid" i maj 2016.
Bloggar om skrivande, trädgård och livet i stort. Och smått.
Jag ser också ut som en surkärring. Och inte blir det bättre med åren. Let me tell you... Men vad gör det ! :D
SvaraRaderaSnygg är du i alla fall!
Ett stressigt liv ger sur-rynkor. Titta bara på mig...
SvaraRaderaTycker du är vacker vare sig du ler eller inte! Skönheten finns inuti vetdu!
SvaraRaderaFiiint. Jag har precis samma dilemma, ser ut som en riktigt suris när jag inte ler. Försöker le så mycket det går, men kom igen?! Vem gör det? :)
SvaraRaderaHoppas kaffet smakade. KRAM!