Hårkris

Eller frisyrkris snarare. Mitt hår (frisyren alltså) är så långt ifrån hur jag vill att det ska vara just nu. Ni anar inte. Det lever sitt eget liv, och nej, det hjälper inte att jag lägger ner lång tid på det - då blir det bara tungt! Och fel. Frisören kan få det rakt, med hjälp av plattång, men jag fixar inte det på samma sätt, för jag befinner mig inte bakom mig själv! Dessutom är jag rädd att bränna mig på plattången.

Nu väntar jag bara på att det ska växa ut och bli page. Helst vill jag se ut som Herta Müller - hon är skitsnygg i håret! (Fast jag skulle nog se ut som en tråkig bibliotekarie eller syslöjdsfröken - ja jag har traumatiska minnen av dessa båda sorter!)

Bra då att jag ska till frisören om knappt två veckor och klippa mig. Hur tänkte jag? Fast jag ska inte bara klippa, jag ska färga också. "Ta i ordentligt den här gången" tyckte maken. Vad menar han?