Nja, känns det nu. Och Mot alla odds

En olustkänsla som gnager. Inget konstigt med det, sådant är livet. Min armbåge gör lite ont, men det är för att jag slarvat med att töja och stretcha. Och att jag använt den lite för mycket till fel grejer - burit för tungt kanske, öppnat burkar där locket suttit fast lite för hårt. Kanske är inte armen helt återställd och jag kör på som om den vore det. Det straffar sig.

Och jag gillar inte det. Gillar inte att det är grus i maskineriet.

Så tänker jag på deltagarna i Mot alla odds och skäms jag över min ynklighet. Jag har inget att klaga över och ändå går jorden under ibland. De lever med olika handikapp och funktionsnedsättningar och de är glada, lyckliga och tacksamma ändå! Jag har mycket att lära av dem.

Och jag är så glad att mina barn gillar att se programmet. De har inte jättestor erfarenhet av människor med handikapp - men de är nyfikna - och jag har inte svar på alla deras frågor. Så jag är oändligt tacksam för att de nu får en inblick i hur det kan vara att leva med CP, synnedsättning, proteser, förlamning och så vidare.

Ikväll var barnen lite besvikna över att de bara berättade om en person ... de gillar nämligen att se reportagen om deltagarna, där man får veta vad som hänt dem.

Varför ser man inte fler funktionshindrade på tv undrar jag, idrottsutövare med flera? De har ju massor att lära oss normalhindrade, många gånger bortskämda människor...
       .

Åh herre jesus

Vilken långsam tisdag! Jag har visserligen varit gladare idag än igår, men fy sjutton vad segt det är att jobba. Jag vill bara sluta. Och det är väl därför jag går på halvfart. Eller nej, jag går inte på halvfart, jag jobbar på och ser till att jag gör det jag ska! Vill ju lämna snyggt ju. Men huvudet känns som att det inte är riktigt med.

När man vet att man har ett sistadatum, och det ganska nära inpå, då räknar man ner. Och längtar.

Fast det är rätt trevligt ändå att jobba. Det är rätt bra när jag är där. Men som sagt, min inställning är ju satt på nedräkning. Och nedräkning it is.

Fast samtidigt. Nu kan tiden börja gå lite långsammare. Jag kommer snart inte jobba mer med de här människorna ... det känns lite konstigt! Hjälp, vad i hela friden har jag gjort?!
      .

Piggnade till!

K-k-kallt! Brr rrr!

Var är våren?!!

Inte längre måndag!

Tjoho!

Och jag ska inte glömma min mobil idag.

Och så SKA det bli en bra dag idag.
För visst piggnar jag snart till? Visst?

You do the maths

100 ord om dagen. En roman består av 90000 ord. Cirka.

Hur många dagar måste jag hålla på för att komma upp i en hel roman?

Och då räknar vi inte med redigeringen, som lär ta ett litet tag den också.


Just nu känns det lite tungt. Men jag ger inte upp! Har bara en jättejävla svacka just nu. Men en bok ska det bli. Vilket århundrade som helst.
      .

Alltså gaaaah!

Jag har en förmåga att putta in lite för många ord i mina texter. Som om jag tror att det är idioter som ska läsa.

Visserligen har jag blivit bättre nu än vad jag var innan jag gick min första skrivarkurs, men ändå. Still too many words. Jag dödar historien redan innan det blivit någon.

Nu måste jag nog resa mig från datorn och byta ut min negativa energi mot något bättre.

Och 101 ord är väl inte så pjåkigt? Men jag ser redan nu att minst en mening ska bort. Och vips, 93 ord kvar. Det går bra det här.
      
Och .

Så mycket måndag idag

Det blev bråttom iväg i morse. Maken skulle åka till Uddevalla och om jag ville åka med, vilket jag ville, fick jag vara klar kvart över sju för då skulle vi åka. Arton över kastade jag mig in i bilen och insåg efter några minuter att jag glömt mobilen hemma. Inte läge att åka hem och hämta. Bara att bita ihop och svära långa haranger inombords. En sådan skitdag.

Jag försökte logga in på Blogger för att skriva ett snabbt inlägg men hade tydligen ändrat lösenord för två veckor sedan. Och glömt det. Men som TUR var hade jag skrivit ner det nya lösenordet, annars hade jag aldrig i hela livet kommit på vilket. Hur tänkte jag när jag valde det?? Men lösenordet låg ju hemma, varför det inte blev något inlägg på hela dagen.

Annars då? Trött, sömnig, uttråkad. Typiska måndagskänslor.

Snart blir det dock bättre!
      .

Här sitter jag och lapar popcorn

De där med cheddarsmak. De är goda! Men de är smuliga, och det går inte när man knapprar på datorn. Därför häller jag upp dem i en skål och slickar i mig dem! Jag är så smart! Men de som kanske går förbi utanför och ser mig sitta där och slicka i mig popcorn tycker nog precis tvärtom.

Jag har kommit på att jag nog har lite prestationsångest. Skrivandet. Går sådär. Men jag bryr mig inte så jättemycket ellerhurattjagintegör om det just nu. Det kommer andra dagar. Bättre dagar.

Nu ska jag sova.

Så något mer skrivande blir det inte idag.

Kan tala om att jag börjat om från början. Helt från början. Med helt ny genre. Tror det kommer skita sig big time. Men jag vill testa.
      .

Inge glad

Känner mig trött, hängig och nere. Inte deppig, men inte heller glad. Trots att jag har massor att vara glad över. Kanske har jag varit lite för glad ett tag och nu kommer det lite glad-baksmälla. Det kan vara en sån dag.

Jag tänker inte så mycket på det, låter det vara som det är. Jag har haft tillräckligt med sådana här dagar för att veta att de går över.

Nu ska jag fundera ut vad vi ska äta till kvällsmat och det är lättare sagt än gjort. Jag är nämligen inte sugen på något. Men hungrig är jag. Maken är i affären och väntar på att jag ska sms:a vad jag vill ha. Lätt. Inte.

Jag ska gå ut och gå. Inte för att jag egentligen vill, eller jo, det kanske jag vill, men mest för att vi har stegtävling på jobbet. Jag är uppe i 4000 steg just nu. Måste gå minst 6000 till. Känner jag inte alls för.
         .

Lunch!

Mat från Laxbutiken i Ljungskile. Jättegott!

Dagen ligger som ett oskrivet blad

En egenhändigt fixad latte/cappuccino, tvätt som snurrar i maskinen, röster som tjattrar i radion, snö på marken utanför fönstret, fåglar som kvittrar, tio arbetsdagar kvar ... livet känns rätt så bra faktiskt. Om jag bara lyckades komma igång med det där förbannade skrivandet också. 29 ord gör inget kapitel. Det skänker inte ens läsglädje. Inte heller skrivglädje. Idag ska jag försöka få ur mig lite mer.

Hur göra? Tvinga mig att skriva trots att det i så fall bara blir blaj, vänta tills det vänder och kommer ett skrivarflow? I så fall kan jag få vänta länge.

Eller så lägger jag ner mina författardrömmar och inser äntligen att de bara är fåniga drömmar och att jag aldrig kommer att lyckas som författare.
        ,

Det får räcka så

De där 29 orden. De blev inte fler ens efter promenaden på nästan 7000 steg. Jag hann inte. Det var tid för lunch och sen var det dags att duscha och byta om för att gå på fyraårskalas.

Efter kalaset blev det en promenad till, med maken, och nu är jag uppe i 12500 steg. Och nu måste jag sminka av mig och gå och lägga mig.

I morgon ska jag spana in en skrivarkurs. Jag tror att jag måste ha någon som kör med blåslampa i röven stjärten på mig. Snart kommer jag ju ha tiden...! Och henne jag skriver för just nu, hon kallade mig Birgitta i senaste responsen. Känns inte helt ärligt och personligt. Kanske lite väl mycket klipp- och klistra där...

Men en kurs får det nog bli. Behöver hjälp med mitt skrivande, om det ska bli något riktigt av det. Det där med dramaturgi behöver jag lära mig. Sy ihop alla lösa trådar till en säck. Eller nåt.
   .

29 ord

Det var allt jag kunde klämma ur mig. Ändå har jag suttit länge och stirrat på ett tomt dokument.

Jag tar en promenad istället.

Detaljbild vardagsrum

Hö? Halm?

Svar: ja.

It's alive igen!

Jag fick visserligen panik-sms:a maken, som kunde ge ett enkelt tips på hur jag kunde göra, och se där! Det funkade - den startade så fint, min lille vän!

Nu ska jag skriva! Ett helt nytt kapitel i min bok, en helt ny karaktär ska ta form. Hoppas det blir bra. Eller bättre.

Dessutom har jag fått min följare nr 100 - Fruntimret - som byter blogg oftare än jag byter skjorta! :)
Hundra följare! Fantastiskt roligt.

Och fantastiskt roligt, och skönt, att min dator satte igång igen. Pheewuuu.
             .

Död

Min lilla dator har dött. Den är helt död.

Jag som precis skulle sätta mig och skriva. Och maken är iväg.

Vet inte om jag ska skrika och kasta saker omkring mig - är så jävla arg och besviken!!! Eller om jag ska börja gråta. Är ju ledsen. Saknar min kompis ju. Lilla söta braiga dator. Kom tillbaka!

Köket

Högarna med papper ska gås igenom. Fönstren ska inte tvättas förrän till våren men gudarna ska veta att det behöva göras redan nu.

Äntligen lördag!

Äntligen är den här, veckans absolut bästa dag!

Synd att det bara är en lördag per vecka. Synd.

Idag blir det kanske ett hemma hos-reportage hos mig i bloggen hela dagen. Maken är inte hemma och jag vill kanske ha sällskap.
     .

Är jag blödig, or what?

Jag älskar den första Änglagård. Den kan jag nog se hur många gånger som helst. Bilderna, naturen, karaktärerna! Så himla underbar. Tvåan är också bra, men inte lika bra. Nu i kväll har jag tittat på tredje filmen. Och nja. Kul stundtals och helt klart sevärd eftersom jag ville veta hur det gick för alla. Men lite spretig tycker jag. Och inte ett tillräckligt lyckligt slut för att jag ska vara helt nöjd. Men det gör inget.

Jag grät mer nu. Kanske för att jag var ensam hemma. Kanske för att den faktiskt var sorgligare. Och kanske för att jag är blödigare nu än förr.

Barnen har nog somnat, maken är på någon trevlig tillställning och jag är hemma - glad att jag slapp följa med. Snart ska jag gå och lägga mig. Måste orka upp tidigt i morgon för att få iväg sonen på fotbollsträning. Själv ska jag ... tvätta lite, promenera, kanske träna lite ... kanske skriva lite (på min nya idé!) ... ta det lugnt och njuta av helgen.
        .

Hej helg!

Fredag är veckans i särklass bästa vardag! Bästa!

Jag är glad på fredagar, även om jag har huvudvärk som idag.

Och så har jag *host* shoppat lite. Man behöver faktiskt ett par skjortor. En vit långskjorta att ha i sommar och en svart snygg sak.

Nu på väg hem för att njuta helg.

Nämennä, eller jo...

Två veckor kvar. Sen kommer jag kanske komma in och jobba lite. Typ konsulting. Och det känns helt okej! Att vara behövd. Önskad. Go känsla!

Tröttfredag

Snoozat snoosat znoosat znoozat - hur stavas det???! I 45 minuter låg jag och somnade om, med väckarklockan i handen. Till slut var jag tvungen att gå upp. Det är tungt idag. Jag är trött.

Men det är fredag!!!

Snart är det fredag

Veckorna går vansinnigt fort, men arbetsdagarna går långsamt. Hur går det ihop?  Snart får tiden gärna börja gå lite lagom långsamt igen, så jag hinner med.

I morgon är det två veckor kvar tills jag slutar. Två veckor. Det är ju helt galet ju ... nyss var det sju veckor kvar.

Innan jag slutar ska jag hinna med att byta min hormonspiral. Och någon gång ska jag blogga om det förra bytet, för fem år sen ... som slutade med att jag fick sövas. Men det får bli en annan gång, jag orkar inte tänka på det just nu. Jag vill helst bli sövd from the beginning den här gången (sover aldrig så gott som när jag fått narkos!), men jag tror att sjukvården säger nej till det. Slöseri med resurser kanske de mumlar något om. Så jag förtränger det hela tills det är dags. Tills det är dags att knata dit med en halv meter lång kartong under armen. Jo, den är nästan en halv meter lång. Och när Dagen är inne kommer den kännas som tre meter lång och med en saftblandare i var ände.

Nej, jag har inte anlag för att överdriva. Hurså?

Eh, var var jag? Fredag i morgon var det ja. Tjoho på det! Och jag är ensam i morgon kväll för maken ska på något årsmöte. Då ska jag titta på Änglagård tredje filmen. Inte för att den ska vara så bra, men jag vill ändå se den. Jag älskade den första filmen. Älskar fortfarande. Kan se den om och om igen. Bilderna, musiken, skådisarna - underbara! Viveca Seldahl var ju fantastisk.

Nähä, lägga mig och sova kanske? Jag som tänkt börja skriva lite. Jag kom att tänka på en ny karaktär till min bok och det känns spännande! Men jag "skulle bara" och nu hinner jag inte börja skriva. För om jag börjar kan jag inte sluta om fem minuter. Och då är min deadline. Jag måste sova strax! Måste!
        .

Lite funderingar jag har

Ibland roar jag mig med att fundera på hur jag ska lägga upp mina kommande dagar. Ska jag göra schema till mig själv som jag ska följa eller ska jag vara helt fri?

Helt fri är inte bra för då blir inget gjort. Så jag tror att jag måste ha schema, men då blir nästa fråga: räcker det att jag skriver vad jag ska göra under dagen eller måste jag spalta upp när jag ska göra det?

Livet ska ju inte bara bli ett enda långt måste. Det är ju måstena jag vill få bort. Men helt utan måsten blir jag ett förslappat stycke människa.

Men så här kommer det att bli i stora drag: upp vid halv sju-kvart i sju och väcka barnen. Klä på mig. Brygga kaffe med varm skummad mjölk. Dricka mitt kaffe tillsammans med barnen när de äter frukost.

Promenera med de två minsta en bit till skolan, för att sen ta en liten extrasväng. Hem och äta frukost, och läsa lite (nät)tidningar. Köra igång en maskin med tvätt. Skriva på min bok. Skriva skriva skriva! Sen hänga tvätt. Till sommaren blir det utomhus!

Jag ska varva skrivandet med att röja och städa hemma och sen till våren greja i växthuset och trädgården.

På eftermiddagen ska jag fixa middag. Så är det bara. Eftersom jag är hemma får jag laga maten. Hur illa jag än tycker det är. Men jag kan inte kräva av maken att han ska göra det. Inte ens jag kan kräva det.

Ja, det känns som att livet kommer att bli helt ok!

Och ja, jag är fullt medveten om att jag kanske kommer tröttna så småningom. Men då tar jag det då. Det finns vikariepooler att gå med i om jag känner att jag vill eller behöver jobba lite ibland.

Men fram till dess ska jag bara njuta av livet. Och skriva. Och måla. Och dricka gott kaffe.
         .

Hur ska jag stå uuuuut?

Är så rastlös och uttråkad om vartannat och orkar knappt hålla humöret uppe när jag är på jobbet. Jag har ingen motivation längre. Vill bara sluta. Samtidigt som jag vill hinna prata och umgås mer med mina kolleger.

För dem rullar det ju på och blir ingen stor förändring ... förutom att det ska komma en ny person som ska läras upp och läras känna.

Jag hoppas att jag kommer att saknas lite. Vill ju gärna tro att jag gjort något intryck och avtryck.

Men jag vet att jag snart blir bortglömd, som alla som slutat blir. Och därför känner jag ingen större sorg över att sluta heller. En person kommer jag att sakna. Min kollega som jag jobbat med i nio år. Nio år! Det är lång tid. Vi sa upp oss från vårt gamla jobb samma dag och vi började vårt nya samma dag. Och sen den andre maj förra året har vi träffats så gott som varje vardag.

Men nu vill jag bara gå hem. Jag vill vara ledig och ägna mig åt mitt. Är vansinnigt sugen på att komma igång och skriva på min bok igen. Har lite idéer på förbättringar (tror jag) (eller hoppas jag).

Tänk om jag upptäcker om några månader att det här med att skriva inte alls var min grej?! Tough luck i så fall. Då får jag se det som ett jobb. Som vilket jobb som helst som bara måste göras! Men, en bra grej: jag kommer få göra det hemma!
          .

Idag är det svart

Kaffet alltså.

Mer finns inte att säga just nu. Men i morgon är det fredag!

Gaaaaah!

Släckte 22:50 igår. Det är inte tidigt. Och jag som lovade mig själv att lägga mig tidigt igår.

Idag får det bli extratidigt. Yeah, right.
Eller det tror jag när jag ser det.

Idag blir det pannkaka med bästa kollegan. Vår torsdagsvana trogen. Den tredje sista torsdagen.

En award till!

Tack snälla Gafflan! 

Och hennes motivering:

För att du är ärlig mot sig själv och bestämt dig för att göra något du själv vill och valt. Nämligen att ägna dig åt din kreativa sida och skriva på din bok och måla i akvarell. Heja Agneta!!

.

Jag har fått en award!

Tack snälla Skrivarstudio! 

Den glädjande motiveringen löd: 

Stort och Smått, för att du har ditt eget peronliga uttryck på bloggen som får mig att nicka igenkännande och dra på smilbanden. Ska bli riktigt spännande att följa ditt liv när jobbet avslutas och skrivandet tar vid!
        .

Jag är inte en rubrikernas kvinna

Det här med rubrik, det är överskattat va? Ni läser väl ändå, menar jag. Hoppas jag.

Nu har jag börjat om tre gånger på det här inlägget. Jag började skriva om en sak, sen gick det raskt över i något annat och blev helt kajko. Jag var tvungen att radera och göra om.

Jag är rastlös, trött och sömnig men samtidigt fylld av energi! Men inte den där sortens energi som är förenad med lust att göra något. Nej, jag vill helst sitta här i soffan och slappa tills det är dags att gå och lägga mig och sova. Jag är en kul tjej. Jo minsann.

Jag hoppas också att tålamod ska komma till mig när jag är hemma och ledig sen.

Nu kom jag på att jag fått två awarder som jag ska ta mig an. Kul!
       .

13 dagar kvar

Det närmar sig. Och snart är det ljust på morgonen och då funkar det inte med tända ljus.

Igår när jag funderade på min bok var jag nära att ge upp. Innan jag ens gett den en chans! Men den känns inte läsvärd... Fast, jag avvaktar ett par veckor till, sen sätter jag igång och skriver. Den ska bli klar så att jag kan börja på nästa.

Idag har jag lunchdate med min brors flickvän. Det blir trevligt!

Tretton arbetsdagar kvar!!!

I morgon kommer lönen

Den är välkommen! Inte för att jag ska shoppa något, jag är inte ens sugen har jag insett, men jag ska passa på att köpa lite bra-att-ha-saker. Sådant som kommer gå åt under våren, och som jag slipper ge mig iväg för att köpa.

När jag väl är ledig sen kommer jag inte vilja åka in till stan på länge länge.

Idag var jag och tittade på stretchjeans som var på halva priset. De kändes jättesköna men var jättefula på mig, så nejtack, de fick inte följa med mig hem. Och jag sparade 450 kronor. Jag kommer mest att gå omkring i myskläder här hemma och ska jag iväg bland folk har jag kläder så det räcker.

Jag behöver inte shoppa mer! Jag har gott om skor och kläder och väskor och smink. Och jag behöver inte mer. Det är en skön känsla! Jag inser nu att jag många gånger har tvångsshoppat. Bara för att jag kan. Nu behöver jag inte det och det känns skönt!

Igår tittade jag på träningskläder och insåg när jag gick och tittade på reakläder och nyheter att jag faktiskt inte behöver vare sig det ena eller andra! Jag har ju för sjutton massor av gamla träningstoppar, visserligen arvegods från min syster och inte det senaste snittet, men det behövs inte. Sån befrielse!

Jag insåg att jag många gånger köpt saker för att jag trott att jag behövt dem. Inte konstigt att jag kommit hem med så många felköp.

Så nu ska jag rannsaka mig själv och komma på saker som jag behöver och verkligen kommer att använda och så ska jag köpa det. Sen är det bara för mig att vara ledig!

Och som jag ska vara ledig! Jag kan knappt bärga mig.

Nu vill jag att den här veckan går fort, sen kan halva nästa också gå fort, men sen kan det börja gå långsamt så jag hinner njuta av mina sista arbetsdagar. Herregud! Jag ska inte få gå till jobbet mer. Inte småprata med de som är trevliga och gulliga på jobbet, inte säga god morgon till alla andra runt omkring... inte gå till Kågebaren och köpa deras otroligt goda och prisvärda fiskfärsbiff med mos för 55:- och inte gå till Espressohouse eller Steinbrenner och köpa deras goda cappuccino. Inte gå till Slimfood till våren och köpa deras fräscha sallader. Inte promenera något mer med min goaste kollega på eftermiddagarna.

Gud vad sorgligt det kommer bli.

Jag kommer även sakna kontakten med många av mina kunder. (Att slippa problemkunderna är värda en flaska bubbel!)

Jaja. Det är många dagar kvar. Känns det som nu i alla fall. Men jag känner redan att jag kommer gråta min sista dag. Det är många jag kommer sakna.
            .

Rubrik?

På väg hem med bussen och överväger att gå fram och slå till chauffören. Tönt!!!

Han tjoar gomorron, hadenäran och glad midsommar till alla som går på. Nej, det är inte kul. Ett trevligt hej funkar alldeles utmärkt.

Är alltså på väg hem. Det betyder att jag har överlevt dagen. Trots enorm trötthet.

Måste lägga mig före tio ikväll. Måste. Ska se Mot all odds först.

Mindre mys än i förra inlägget

Men jag har värme i rumpan. Och lite radio. Och jag får skjuts ända fram.

Om åtta timmar ska jag hem igen men innan dess ska jag göra det bästa av dagen!

Och kanske köpa jeans, sådär kul...

Morgonmys

Jag har egentligen inte tid att blogga just nu - eller att mysa - men dagen måste få börja fint idag.

Har drömt jobbiga drömmar i natt.

Och det är långt till fredag.

Men visst blir det här en bra dag? Visst?

Arg mamma, arg arg mamma

Detta tjat. Om precis allting.

Och ikväll var det verkligen allting. Så i morgon har barnen datorförbud och tv-förbud. De ska få lov att se Mot alla odds, om de städat sina rum och plockat upp alla vantar, mössor, byxor och jackor som ligger slängda på hallgolvet.

Och lär sig att ställa in de förbannade vinterkängorna i garderoben så att inte entrémattan är fullständigt belägrad. Och lär sig lyssna, och inte skylla ifrån sig på sina syskon "men h*n gjorde så och då trodde jag att det gick bra..." men eller hur!!!

Och smutskläderna som slängs på golvet vid fotändan/i hallen/bakom dörren i rummet. Jag vägrar nämligen att gå upp i deras rum och hämta smutskläder, de är så stora att de själva kan bära ner till tvättkorgen. Och vissa dagar finns det inte några rena sockar i garderoben! Men så himla konstigt! De har inte gått själva ner och lagt sig i smutskorgen och blivit tvättade.

Jag är så arg att jag fick lägga band på mig för att inte vråla så väggarna skakade.

Varenda jävla kväll, nästan, får jag tjata mig sönder och samman. Och jag tröttnar. Helst när jag själv är trött och nästan på gränsen till gråtfärdig. Då orkar jag inte vara en uppmuntrande och tålmodig mamma. Jag ryter till. Och hotar. Jag var nära nära att dra in den tre veckor försenade veckopengen också, men hejdade mig i sista stund, det hade nog varit stöld.

Så. Nu tittar jag på handbollen och jag förväntar mig att Sverige vinner. Annars blir den här kvällen ännu värre. Maken kom precis hem och jag har lust att ge honom en känga också. För vad? Jag får skärpa till mig.

Det är måndag. Det är lika illa som PMS. Bara att vänta ut. Hoppas att det snart är en ny dag.
       .

Medhavd lunch

Det smakar gott och jag sparar en slant. Win win.

Och jag har två måndagar kvar att jobba. Två!

Fjorton och en halv dag kvar. Konstigt.

Tre veckor kvar

Tre. Små. Veckor.

Femton dagar. Eller fjorton dagar och sju och en halv timmar. Min arbetsdag är sju och trettiosju. Så säg 14 dagar och 8 h.

Menäh

Jag har glömt vad jag skulle skriva om! Något var det - och nej, inte mitt hår. Jag har fattat ett beslut och det känns bra! Hoppas inte jag ändrat mig tills i morgon bitti för då blir det jobbigt.

Nä, det var något annat.

Jag har tränat, lite trapp-steg som uppvärmning och sen körde jag lite Crossfit. Mage, rumpa, armar. Jag är försiktig när jag kör armhävningar. Dels orkar jag inte så många och dels vet jag ännu inte hur mycket min armbåge tål och inte tål. Jag vill helst inte upptäcka att den faktiskt inte klarar fler än 15 stycken (på knä).

Det känns bra! Jag lär ju inte bli Miss Fitness det här årtiondet, men det är inte det som är grejen heller - även om jag ärligt kan säga att jag vill ha en sexpack till mage och välsvarvade och starka armar - jag tränar för att bli stark och snygg och må bra.

Nu ta en snabbdusch och sen hopp ner i sängen.

Tre veckor kvar - femton arbetsdagar!
       .

Äh, vet ni vad?

Jag har bestämt mig.

I morgon ringer jag och avbokar min klipptid. Jag vill klippa av mig håret, men inte riktigt än. Är nog inte mentalt mogen för en sådan förändring just nu. Det får räcka med att jag får en förändring om bara tre veckor.

Mitt hår är faktiskt inte så illa ändå. Med tanke på att jag inte lägger någon som helst tid på att stajla det, förutom borsta och krama i lite vårdande kräm. Så ser jag förjävlig ut i luggen ibland, men det får jag ta.

Så. Vad skönt att ha bestämt mig. Att det ska behöva ta så lång tid?! Konstigt.

Nu ska jag brygga oss lite kaffe. Sen hoppas jag att klockan snart blir kvällen så jag får gå och lägga mig och sova.
         .

Rastlös uttråkad och trött

Dessutom är det söndag.

Och jag funderar fortfarande över hur/om/när jag ska klippa mig. Snacka om att ha massor av ickebekymmer. Suck alltså.

Maken vill inte längre lyssna på mitt ältande utan tycker att jag ska ta det med min syster. Det är inte utan att jag förstår honom. Att det ska vara så himla svårt att veta hur man vill ha sitt hår!? Egentligen spelar det ju inte så himla stor roll hur jag ser ut i håret. Det är ju bara att bestämma sig ju! Men först måste jag veta vad jag ska bestämma mig för.

Måste nog koppla av en stund genom att spela Wordfeud.
         .

Åh....

Trött idag. Det blev lite för sent igår och lite för mycket vin och lite för mycket päronkonjak. Vi hade nog lite för trevligt helt enkelt. Det kommer straffa sig (mig) i morgon. Och flera dagar framöver. Man är ju ingen ungdom längre när det kommer till sena partynätter.

Idag blir det tv-tittande nästan hela dagen. Skidor och skidskytte. Ska hinna med lite promenad också. Måste ju komma upp i 12000 steg. Men det ska väl gå. Ikväll, i skydd av mörkret, tänkte jag testa stavgång. Inte för att jag blivit tant utan för att det är bra träning inför fjällenresan och skidåkningen. Måste träna upp mina armar och axlar.

Men visa mig i dagsljus med stavar gör jag bara inte. Såvida jag inte har skidor under fötterna.
             .

Vin och middag

Bortbjudna! Trevligt!

En av gästerna är riksdagsledamot och är otroligt trevlig. Och nej, hon pratar inte politik.

Nu äta och dricka vin.

Härmar Fru Venus och Arg Tant, gör den ni också!

1. Vad gjorde du för tio år sedan?
Tio år sen, 2002. Vad gjorde jag då tro? Minns inte, livet var ett kaos med en tvååring och två nio-månaders. Jag höll väl som bäst på att sluta amma dem tror jag. De två små alltså, inte tvååringen.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?
Det var en fredag och jag längtade som vanligt hem. Bokstaven i på dåvarande jobbets tangentbord hade slutat fungera så blogginläggen blev lite lustiga. Sen höll jag det uppochnerpå och ut rasade en massa smulor och sen fungerade alla bokstäverna finfint igen.


3. Fem snacks du gillar?
Ostbågar, jordnötsringar, popcorn med smält smör, jordnötter, pringles


4. Fem sånger du kan hela texten till?
Bäbävitalamm... om du lämnade mig nu... mfl... minns inte.

5. Fem saker du skulle göra om du blev miljonär?
Jag skulle nöja mig med tre miljoner, eller kanske fem, då skulle jag lösa våra lån, köpa en annan bil, beställa ett par trevliga resor.


6. Fem dåliga vanor?
Att skjuta upp saker, förlägga räkningar, missa att läsa info från skolan, ignorera kroppens signaler när den verkligen måste sova, nynnar på fåniga truddilutter - in public.

7. Fem saker du gillar att göra?
Skriva, bestämma själv över min tid, måla, fotografera, dricka kaffe.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa?
One piece, Uggs, pälsmössa, öronmuffar, top som glider ner och visar ena axeln.

9. Fem favoritleksaker?
Telefonen, iPad, min lilla söta macbook air, min systemkamera.

10. Tio personer jag vill ge den här utmaningen till:
Jag vill att alla tar sig an denna och sen meddelar mig så jag kan gå in och läsa!
     .

Tack mamma och pappa!

När jag fyllde år i söndags fick jag ett par manschettknappar av mina föräldrar. Ett par som inte alls såg ut som jag hade hoppats på. Jag ska inte säga att de var fula för det tyckte jag inte, men det stod inte Agneta på dem. Överhuvudtaget. Det stod inte ens ett A... på dem. Så de åkte tillbaka till affären och jag köpte mig ett par andra. Som jag idag skulle gå och byta. Men, av en händelse hamnade jag i en annan butik och se på sjutton! Där fanns de! Inte en sekunds tvekan. Mitt namn is written all over.

Nu skulle jag behöva köpa mig en skjorta också.
           .

Kungsportsplatsen, åt andra hållet

Det snöar! Massor! Älskar det!

Jag har inte klippt mig. Idag. Men på tisdag smäller det. Rejält! Om jag inte ångrar mig. Vilket händer mig ibland ...

Dottern blev jättefin.

Sen åt vi lite snabblunch och sen shoppade vi loss. Nu sitter vi på bussen hem.

Åker genom ett vintervitt landskap. Ljuvligt vackert.

Kungsportsplatsen i vinterskrud

Lunch

Därefter shoppa till dottern.

Äldsta och jag

På väg till stan. Dottern ska klippa sig. Förhoppningsvis även jag! Tror jag. Gaaaah! Vetintevadjagvill!!!

Lördag morgon

God morgon på er!

Jag vaknade vid halv åtta. Låg och drog mig i sängvärmen en stund. Tills blåsan höll på att sprängas. På med trosor och mysbyxor och nu sitter jag under min gosiga pläd och har just avnjutit en kopp kaffe med varm skummad mjölk. Via ett besök på toa.




Eh, ... är det någon mer än jag som tycker att den här bloggen håller på att bli misstänkt lik en viss annan (skämtblogg) där en pappa var så himla helylle att han fick många av sina läsare att se rött och verkligen HATA honom?! Han bakade surdegsbröd och älskade pappalivet och livet i övrigt över allt annat och han var så überpositiv hela tiden att det blev löjligt.

Jag kan känna att jag är lite sådan också, det är mys och gos och tända ljus och den där jävla varma skummade mjölken i det goda kaffet hela tiden. Och snart blir det underbara härliga väl fungerande rutiner i lala-land. All Day Long. GÖR MIG LITE BITTER IGEN! Gör mig vass och cynisk och drypande ironisk igen!


Eller så är det så att det är en annan fas i mitt liv just nu. Jag kan inte raljera över min mans eventuella later eller ovanor - han har ju för fan inget att raljera över, det otäckt perfekta stycket. Barnen är inne i en bra period - allt evinnerliga tjatande har burit frukt och nu skördar jag. Tro mig, hela tillvaron med barnen är en enda lång och jävligt behaglig fruktstund. De är väluppfostrade, snälla, omtänksamma. Visst, de bråkar med varandra och lillsnuttan kan svara så tyket (räcker att jag ropar hennes namn så får man ett rytande JAAAA!!!! tillbaka *hjälp*) och sonen slänger fortfarande ner tallrik och bestick i diskmaskinen så hjulen på korgen ryker all världens väg. Men även han bättrar sig allt som oftast. Och den stora, hon som snart är tonåring, är ljuvast av dem alla! Vet precis hur underbar hon ska vara för att mamma ska bli glad (och nöjd?).

Hur länge håller det i sig tro? Inte hela tonårstiden väl? Men man kan väl få hoppas?

Jag känner mig rätt eller snarare väldigt harmonisk just nu. Trivs ypperligt med livet och ser oerhört mycket fram emot att få börjar mitt skivarliv/författarwannabe-liv om bara några få veckor.

Så förlåt mig för mitt sliskande här i bloggen. Själv tycker jag att jag är värd det efter år av slit. Och hav förtröstan. Det kommer nog komma perioder igen då jag spyr galla över allt i allmänhet och mig själv i synnerhet.
     .

Det blev inget vin

Jag var för trött helt enkelt, och vill inte riskera att få huvudvärk. I morgon hoppas jag att min frisör har tid för mig! Tror jag. För jag är sugen på att klippa mig. Tror jag.

Herregud, när ska jag växa upp och lära mig att veta vad jag vill? Hur svårt kan det vara att bestämma sig för att vilja ha långt eller kort hår?

Ska jag kompromissa här kanske och klippa upp det, men inte av? Så kanske jag gör. (Men jag vill ju ha en rejäl förändring i håret nu!) Fast det är ju jobbigt att leva med en misslyckad klippning. Och jag orkar inte gå omkring och ångra mig.

Men herregud, hår växer. Och jag ska snart bara gå hemma och knappt visa mig för någon. Skit samma hur håret ser ut.

Nu ska jag sova, orkar inte med mer icke-bekymmer längre. Fy vad tröttsam jag är.
       .

Heeeeelg!

.
Ljuvliga helgen är här! Efterlängtad som få. Gud så trött jag varit den här veckan. Varenda morgon har jag fått kämpa mig upp ur sköna sängen. Jag har inte velat gå upp ur sängvärmen för att åka och jobba. Jag vill ju vara hemma! Jag vill sätta igång och skriva igen. Vilket verkar vara helt omöjligt så länge jag jobbar. Tydligen.

Ikväll blir det räkor, aioli och kanske vitt vin. I morgon blir det en sväng till stan och frisören med äldsta dottern och på kvällen är vi bortbjudna på middag. Trevligt! Dessutom är det gångavstånd så om jag barnen blir trötta kan jag vi gå hem.

Sen är det snart måndag igen. Men då är det bara tre veckor kvar. Eller snarare två veckor och fem arbetsdagar kvar. Idag är det nämligen precis tre veckor kvar. Tre veckor!!! Tre!!!
     .

God god morgon!

Fredag! Då studsar jag nästan ur sängen med ett tjoho! Nästan.

Fredag. Min fjärde sista. Som jag jobbar alltså.

Om fyra veckor jobbar jag min sista dag.

Sen blir jag författare. Wannabe. Och lite hemmafru. Och en närvarande mamma. Och förhoppningsvis en trevligare fru.

Har jag talat om att jag längtar?

Bör ej missbrukas

Shit vad bubblig och pruttig man blir av att överdosera dessa små rackare. Det har jag testat idag. Stoppat i munnen, tuggat ca en minut, spottat ut och stoppat in ett nytt. Så där har jag hållt på. Och kanske en fjärdedel av asken försvann i ett nafs.

Hej och hå vad man behöver släppa väder efter det.

Don´t try this at work. Just telling you.
     .

Gaaaaah!

Någon ringde mig på mobilen, från dolt nr, samtidigt som jobbtelefonen ringer. Jag svarar på mobilen och ber personen hänga kvar, och så lägger jag på!!!??? Jag skulle ju såklart struntat i jobbsamtalet - det kunde ju gått över till en kollega.

Nu dör jag nyfikendöden! Helst som jag har hemligt nummer ...

Ring igen! Ring!

Mot alla odds

Om ni inte såg programmet igår på SVT, titta på det på Play! Så himla bra. Vilka kämpar! Så positiva och härliga personer, trots olika handikapp och funktionsnedsättningar. Speciellt den här tjejen fångade mitt intresse. Lena Nordquist. Jag är full av beundran. Det hon gått igenom ... och så tänker jag på vad för småsaker som fullständigt kan knäcka mitt psyke ...
   .

40 minuters promenad

Efter den rafflande rubriken är ni bra nyfikna på vad jag gjort, va?!

Vad rubriken däremot inte förtäljer är om jag kommer göra några situps och armhävningar också, eller kommer gå direkt till sängen utan att passera gå.

Hoppas att jag gör några situps först, för det behöver jag.

Något annat jag behöver är att sova. Snart!
          .

Jag håller ut

Jag är så omotiverad till att gå och jobba så det finns inte. Det är tråkigt för jag tycker om att vara motiverad. Allt blir lättare då.

Men när klockan ringer. Jag blir sur. Känner att det inte finns någon mening med det livet över huvud taget. Eventuellt skulle det vara pengarna då. Stackars alla som måste jobba. Det finns de som tycker om att jobba och det är helt ok! Men jag känner många som inte vill jobba men som måste. Och de mår inte så jätte-jättebra över det. Jag är en mocklis!

När jag väl kommer till jobbet är det trevligt. Att småprata med kollegerna, dricka lite kaffe, gå och hämta vatten och småprata med ännu fler. Riktigt trivsamt! Men sen sätter jobbet igång. Vissa saker måste göras direkt på morgonen och då är alla upptagna med det, sen kommer det post och mail. Och ännu fler mail. Och så ringer det och tillkommer problem och annat. Finns ingen tid att umgås på arbetstid! Synd.

Idag har tiden gått fort. Som tur är! Jag var och kollade på NKs rea och kom på mig själv att leta sommarkläder (hej smartskalle!). Jag gick därifrån tomhänt. Plånboken var nöjd. Jag är snål nu när jag vet att jag snart ska sluta. Snart kommer inte den goa lönen in på kontot varje månad. Jag kommer överleva det! Jag har levt snålt och fattigt förr - men då jobbade jag dessutom! Nu kommer jag vara fattig men lycklig!

Och så har jag en man som tur är. Och det finns säkert extrajobb eller vikariat att söka. En kompis till mig, som jobbar som förskollärare har gett mig namn på en person att ringa. Förhoppningsvis kan jag hoppa in som vikarie lite då och då. Det skulle vara riktigt roligt. Att få hoppa in som extraresurs, utan några krav på att vara pedagogisk. Bara få leka hela dagarna!
     .

När kaffet blir kvar hemma

Då får man köpa sig en god cappuccino.

Fin start på onsdagen.

Och om tre veckor och tre dagar börjar jag mitt författarliv! Det ska egentligen in ett litet 'wannabe' i det ordet, men det är väl inte så viktigt.

Men först avsluta snyggt på jobbet.
Det finns en del att göra.

Bort! Bort!

Måste

få

bort

de två senaste

inläggen.

Huvva! (Huvven!) ; )

Oj

Så här käck bild kan det bli när man inte lärt sig nya telefonens kamera. Det kommer bli många missöden. Får INTE glömma stänga av blixten innan jag ska smygfota någonstans!!

På återseende.

Gissa krisen

Nej, inte åldern.
Inte alls. Trivs ypperligt med mig själv. Åtminstone för det mesta.

Men håret. Håret! Så. Förbannat. Tråkigt. Och. Fult.

Måste göra något. Snart. Men vad?
Vill dölja min stora panna men lugg funkar inte. Klippa upp håret? Få volym lite högre upp?

Ja? Nej? Någon?! Snälla.

Blandad måndag

Först, upp tidigt och iväg till tandläkaren. Skrapa tandsten så jag trodde att jag inte skulle ha några tänder kvar. Vilket hemskt skrapande krasande ljud! Och sen betalningen. Åttahundra, drygt, för några foton, och jävligt ömt tandkött. Men jag betalade gladeligen, jag hade nämligen inga hål! Tjohoo!

Det kan vara att jag slutat med godis (nåja, men i alla fall kraftigt dragit ner på det de senaste åren och nu sen första januari har jag nolltolerans) och inte småäter i tid och otid. Och att jag använder tandtråd ganska ofta och ibland (oftast precis innan och efter tandläkarbesök). Ja jösses vad jag är redig. Är det det nya mogna jag? Redis.

Nä men faktum är att jag hatar att ha hål i tänderna. Hatar hatar hatar tandläkarborr. Usch.


Jag blev uppvaktad av mina kolleger idag, med sång och present. Två söta berlocker till mitt Thomas Sabo-armband. Tyvärr upptäckte jag när jag kom hem att jag tappat en av mina gamla gamla berlocker, den med blingbling. Gaaaah, vad det retar mig! Tur att det inte var en av de nya, det hade varit pinsamt och tråkigt. Men nu har jag ingen som blingar. Måste nog shoppa mig en ny.

Nu ska jag ut och gå. Stegtävlingen på jobbet har satt igång igen idag. Så nu är det tävling igen! Det är dessutom väldigt skönt att komma ut och gå en sväng. I natt ska jag sova gott!

      .

Aj

Min mun är mörbultad. Min plånbok likaså.

Men jag har inga hål! Tack gode tandguden! Tack!

I ett väntrum

Hos tandläkaren. Som om måndag morgon inte är illa nog som det är.

Man får förgylla lite

Måndag morgon. Usel sömn av rädsla för att försova mig och missa min tandläkartid. Då krävs många tända ljus.

En tallrik yoghurt, kaffe och så räddaren i nöden - sminkväskan.

God morgon!

Det här är jag svag för!

Snygga paket! Fint inslagna. Och de får gärna vara från NK.

Jag har fått så mycket fint idag, men det får jag berätta om i morgon, nu ska jag sova.

Tack alla ni för idag!!! Alla fina ord och uppvaktningar värmer.

Stressad

Sminkat mig i panik, håret... som vanligt.

Nu snart äta!

Och nu, träna!

Häpp häpp!

Det blir ingen lång runda, ej heller någon vidare snabb sådan.

Lunchen

Om en timme ungefär ska jag träna. Jag är faktiskt både sugen och laddad! Tro det eller ej. Innan dess ska två badrum och en gästoa städas. Lite dammsugning av nedervåningen också, sen får det räcka.

Påtår på gång

Innan städning inför kalaset måste en kopp påtår inmundigas. Måste!

Äldsta dottern är i Borås med sina fotbollskompisar (hon ska börja träna fotboll i vår, på riktigt, med riktiga fotbollsskor! Idag skulle de till badhus och på restaurang.) De två små pluttarna sitter vid varsin dator någonstans i huset. Det är tyst och stilla, så när på sonen som sjunger lite grann ibland och dotterns konstiga visselljud. Men för det mesta är det tyst. Lovely!

Hej påtår!       .

Min dag och ni får hänga på

Mitt morgonkaffe. Mörkrostat med varm, skummad mjölk. Mmmmm.

En alldeles speciell söndag

Jag hade tänkt slå till med någon svulstig rubrik och basunera ut siffran 40.

Nu nöjer jag mig med att bara smaka på ordet. Fyrtio. 40. Fyra noll. Fyra årtionden. Det där sista lät ju inte så mycket.

Jag fyller alltså år idag. Fyrtio, men det har kanske inte undgått någon. Och jag kan ju säga att det känns inte som någon skillnad mot tidigare tio-tolv år! Nu är det visserligen en (eller är det två?) timme kvar tills jag verkligen är fyllda fyrtio, men jag tror inte att det kommer innebära någon skillnad det heller.

Som vilken söndag som helst, förutom att jag blivit rikligt uppvaktad, både här i bloggen Tack snälla snälla ni för gratulationerna! och på Facebook.

Vid 9:33 (eller om det är 10:33) kommer min mamma att ringa, för hon ringer alltid vid den tidpunkt jag föddes. (Nu får jag en klump i halsen och måste svälja hårt).

Nu blir det frukost och sen får jag städa allt det där som jag skulle gjort igår.
       .

Sista skälvande timmarna

Det är bara timmar kvar för mig att vara 30+. I morgon blir jag 40.

Herregud.

Jag har ingen ålderskris på något sätt men har väldigt svårt att inse och förstå att jag blir 40. Fyrtio. Det är ju ... så gammalt. Och så väldigt vuxet.

Fyrtio. Fyrtio. Näe, det kan inte stämma. Jag är inte en dag äldre än tjugosju.
              .

Att misslyckas med det enklaste

Idag skulle det bli fiskpinnar och potatismos till lunch. Sen lunch eftersom vi åt sen frukost. Fiskpinnar och mos går snabbt och det går hem hos barnen och hos mig. Moset, pulvermos *host* är gjort på mestadels mjölk och Smör, vitpeppar och muskotnöt. Helt ok för att vara latmansmat. Till och med maken tyckte det var gott.

Sen har vi fiskpinnarnan då. Jag misslyckades kapitalt. De blev inte tillräckligt varma, några av dem var iskalla och råa - så ofantligt äckligt så ni anar inte. In med dem i ugnen igen vilket gjorde dem mjuka sladdriga och kladdiga.

Vi kommer vara värda extra god middag ikväll! Tyvärr var räkorna slut när maken skulle handla det. Gaaaaaaaaaaaaaaaah. Så nu måste jag komma på vad jag vill ha ikväll.
               .

Jag städar

Det är därför jag sitter här.

Herregud vad jag är dålig på att städa. I alla fall när jag måste göra det. Om jag inte behöver göra det kan jag tycka att det är ganska trevligt. Men det måste vara självmant.

Men just nu måste jag faktiskt ta tag i det. Annars hade jag kunnat åka och handla istället för, eller tillsammans med maken.

Så, städa it is. Måste först komma på vad jag vill lyssna på för musik, sen kanske jag måste ha en kopp te, och sist komma på i vilken ände jag ska börja. Det är mycket nu ...
           .

Kris eller nåt

Holy god. Varför kan inte jag få vara en naturlig skönhet? Tur att det finns smink. Tack och lov att det finns smink. (Eller kan det vara så att det är datorns webcam som är kass och gör att man ser helt skev ut?) (Men varför drabbar inte det andra då i så fall?) Enda gången jag känt mig helt stunning var när vi hade uppträdande på jobbets julfest och jag hade massor av smink och lösögonfransar!

Och jag lovar - jag är bra mycket snyggare när jag skrynklar ihop hela ansiktet än när jag inte gör det. Tragiskt men sant. Och faktiskt helt utan ironi.

Håret måste göras något med. Men vad? När man har en väldigt stark och envis virvel fram i hårfästet är det inte bara till att frisera det som man vill ha det. Nej, det krävs ett smärre världskrig för det. Orka! Och jag har börjat tröttna på långt hår. Ska nog inte spara ut det längre. Vill klippa upp det lite. Eller så här: helst vill jag bara bli snygg, skit samma hur håret ser ut. Jag vill bli snygg och så ska det inte behövas läggas en massa tid och energi för att bli det. Kan jag få det i födelsedagspresent tro?
     

God lördag morgon!

Nej, ingen felaktig särskrivning, det ska läsas isär.

Solen skiner, himlen är ljust blå och jag sitter i soffan med en kopp kaffe med massor av skummad mjölk. En rätt så skön morgonvana jag skaffat mig. I bakgrunden står radions P1 på och några som pratar om något jag inte lyssnar på. På övervåningen håller tjejerna till; den stora vid sin dator och den lilla förmodligen kvar under sitt goa täcke i sängen. I arbetsrummet här nere sitter sonen vid stora datorn och i vårt sovrum ligger maken och sover.

Hoppas inte att jag skrämde slag på er med den här bilden. Eller helt förstörde er aptit. Men jag orkar bara inte sminka mig en ledig lördag.

Idag ska det tvättas och städas och handlas mat. I morgon blir det kalas hemma hos oss. Senare i vår blir det antingen fest eller bara (inte så bara!) tjejmiddag. Vi får se. I morgon ska jag träna med sis igen. Det blir en bra helg det här.
            . 

Gää ää äsp

Herregud vilken vecka. Det märks att jag börjar bli gammal, som inte klarar av två sena kvällar på en helg. Det har tagit mig hela vecka att bli ... eh, pigg? Näe, jag är fortfarande inte pigg. Men jag har överlevt veckan och det känns som en bedrift.

Veckan har, förutom att jag varit supertrött, varit rätt så bra. Jag känner att jag är i fas på jobbet. Idag har jag till och med kunnat hjälpa en kollega med lite jobb. Och jag börjar slappna av inför mina problemkunder - de kan inte komma åt mig längre. (Svårt att förklara hur jag känner, så vi lämnar det)

Under ca en halv minut idag kände jag att jag kanske inte borde sagt upp mig, eftersom det ju faktiskt kändes riktigt bra att jobba ... Sen gick det anfallet över. Det känns så himla bra att få gå hem om fyra veckor. Hoppas det kommer kännas bra när jag väl är hemma.
      .

God fredag morgon!

Och ja, det ska vara separata ord, jag har inte särskrivit. Gud förbjude!

Fredag. Jag har fyra st kvar att jobba. Fyra små fredagar... Känns konstigt.

Torsdagsmys

Dock utan internetuppkoppling.

Men jag överlever, kan ju alltid roa mig i tvättstugan. Hm.

Nääe

Vill inte idag. Vill hem. Måste sova.
Och så är det bara torsdag.

Men jag får skjuts till jobbet, det är skönt.

Nu haver jag tränat

Powerwalk som uppvärmning och sen ett styrkepass där vi körde lår/rumpa/mage/armar-axlar-skuldror eller vad det nu är man tränar när man kör armhävningar.

Vi kör typ crossfit-övningar med burpees, rodd, utfall fram och åt sidan, armhävningar och situps. Och så plankan. Den är jobbig! Men effektiv.

Jag känner mig duktig. Måste bara komma igång och gå och springa igen, så att jag får upp flåset.
         .

Sur, glad, trött, pigg

Har jag humörsvägningar eller vad?

Eller är det helt enkelt så att jag blir glad av att komma hem, och sur över att gå till jobbet (alltför) tidigt? I morse var jag sur och grinig och hade noll lust till något (annat än att sova) men nu, nu är jag glad och hyfsat pigg och faktiskt riktigt laddad för att ge mig ut och träna!

Tyvärr är det snart ny arbetsdag igen. Fy vad jag är osugen på att jobba. Omotiverad. Jag är sugen på att sätta igång med mitt skrivande igen. Jag har kommit på att jag nog ska öka på antalet karaktärer i boken. Så att det blir lite roligare läsning (förhoppningsvis...)


        .

Ljus!!!

Äntligen börjar det ljusna tidigare. Äntligen är det inte kolsvart när jag går från jobbet!

Härligt är bara förnamnet. Och så får det gärna bli ljusare på mornarna också. Men det kommer väl.

Kvällarna går för fort

Varje kväll när barnen lagt sig och det blivit lugnt hemma; tvätten är hängd och middagen undanplockad och köket ser någorlunda okej ut, då vill jag sätta mig i soffan och andas ut lite. Men jag hinner knappt ta ett nytt andetag innan det är dags att resa på mig och göra mig i ordning för natten! Måste ju komma i säng runt tio för att orka upp dagen efter och vara en hyfsat glad och trevlig person. Det är skit! När ska man hinna leva?

Himla tur för mig att jag bara har fyra veckor och två arbetsdagar kvar. Jag är otroligt lyckligt lottad! Och tacksam.
     .

Gaaah!

Trodde det var torsdag idag. Det är det inte.

Orka!

Och så en ljuvlig vinterbild

Snö! Massor av snö! Vill ha. Minns inte när bilden togs, men huset föreställer mitt barndomshem. Där jag bodde från det jag var fyra år tills jag flyttade hemifrån när jag var 22. Eller hur gammal jag nu var. Underbara gamla träkåk med knarrande trappa och inte två likadana innerdörrar någonstans i huset!

Nej, mina förädrar bor inte kvar. På ett sätt tyvärr: att jag inte längre har tillgång till det underbara huset. På ett sätt bra: då hade vi bott grannar.
         .

Orkar ni två sommarbilder till?

Om inte ska ni hoppa över det här inlägget. Nästa inlägg blir en vinterbild, med snö. Jag lovar!

Men nu, sommar!

Den här lilla gyllenbruna läckerbiten, det är jag.

Och ser jag blek ut är det nog er färginställning det är fel på.

Den här lilla läckerbiten (som går precis bakom min man) är min son! Goaste lille killen i hela världen! (När han är på gott humör, vilket han oftast - tack och lov - är. När han inte är på gott humör är han till salu. Billigt.)

Min ena, och största, pelargon. Jag ber till alla högre blomgudar i världen (nåja) att den ska bli lika fin nästa år. Om bara den överlever vintern. Om den inte drunknade i höstens alla regnfall.
        .

Jag klär av granen

Sakta men säkert försvinner julen från vårt hus.

Tomtarna, de få, är ihopsamlade och ska ner i sina lådor. Just nu står de på mitt bruna skåp, i väntan på att jag ska gå upp till klädkammaren och hämta lådorna. Det kommer ske vilken vecka som helst. Helst innan helgen. Eller i alla fall senast söndag. Måste!

Granen har ca sju kulor färre än förut. Märks knappt någon skillnad.

Men jag tror på att sakta fasa ut julen. För att jag är så jävla lat och inte orkar ta tag i allt på en och samma gång. Men faktiskt, jag trivs med granen och julstjärnorna, så de får vara kvar lite till.

Nu ska jag snart göra god smoothie till mina barn. Jag lovade dem det som kompensation för den skitäckliga maten jag lagade förut.

Och där pep tvättmaskinen. Tur, jag som just satt och hade det obekvämt i soffan. Hänga tvätt är ju så mycket roligare. Inte.
       .

Jag och matte

Igår skrev jag att det är 29 arbetsdagar kvar. Det var fel. Det är 23!!

Mitt i natten-inlägg?

Nej, bara ett tidsinställt sådant. För att inte alla inlägg ska komma klockan 21:30.

Hittade några bilder som väcker längtan. Vårt sommartorp. Farfars hus. Igår är det ett år sedan han gick bort. 97 år blev han och han var klar i huvudet ända till slutet. Fine fine farfar! Vi ska ta hand om ditt mysiga hus, förhoppningsvis i många år framöver.

Kvällen går så fort

Jag har hängt tvätt, lagat mat, ätit mat, röjt i köket, bytt en gardin (i det ensamma fönstret, där det bara hänger en gardin), plockat bort en styck ljusstake och hängt dit en lampa istället (samma ensamma fönster).

Och så har jag gjort ingenting en stund. Nu ska jag gå och lägga mig. Men först sminka av mig, borsta tänder, byta till nattlinne, släcka ljus och lampor, ska bara. Så innan jag är i säng är klockan över tio.

Snart är det en ny skitdag.
         .

Det hade kunnat vara trevligt

... på jobbet.

Det är inte otrevligt på något sätt och ibland är det rent av trevligt och roligt. Idag har jag gapskrattat två gånger tror jag. (Mot kanske femtio gånger på mitt förra jobb, men där var så mycket elände så man var liksom tvungen att ta till skratt för att orka överleva).

Vi har lite för mycket att göra för att hinna ha trevligt, tyvärr. Det är synd för jag har så många trevliga och roliga kolleger, skulle gärna umgås mer med dem.

Jag är så himla sugen på att få ta itu med mitt liv så jag får kämpa för att orka jobba de här veckorna som är kvar. Och mina kunder fortsätter strula och då blir jag så himla jättetrött.

Men, tjugonio arbetsdagar. Sen kommer jag kanske sakna att gå till jobbet. I alla fall några få procent av mig. Men de flesta kommer vara väldigt nöjda över att få vara hemma!
           .

Snö!

Idag kom det lite snö på eftermiddagen. Lite för lite men lite flingor är bättre än inget. Kan hopoas att det ligger mer hemma.

Tyvärr har jag tappat arbetslusten helt och hållet. Hur ska jag orka göra ett bra jobb de här sista veckorna? Hoppas imorgon känns mer inspirerande än idag. Jag vill helst bara grina och gnälla.........

Nu är jag på väg hem. Alltid något!

Längtar!

Helst vill jag ha lite kyla och massor av snö. Men för att glömma den grönbruna sörjan där ute längtar jag mig bort lite... till vår balkong, där bilden är tagen.

Räkor, kryddig aioli och ett väl kylt, väldigt gott, vitt vin. Det är inte fel!
          .

Om jag färgade håret

Nä. Orkade inte.

Gud så tråkigt det är, insåg jag när jag stod med färgen i handen. Orkade inte heller klä av mig och gå halvnaken en halvtimme i väntan på att få skölja ur färgen. Orka! säger jag bara.

Jag har tränat.

Jo, jag skrev: jag har tränat!

Och jag känner redan nu hur träningsvärken sätter in. Jag orkar knappt skriva det här inlägget. Helt otroligt att kroppen kan tappa allt vad muskler och kraft heter.

Men det känns bra! Jag är helt slut och trött, och sömnig och matt. Men det känns bra! Jag har varit duktig! Även om det bara blev fyra armhävningar och plankan i drygt en minut (+ lite andra joxiga övningar som innefattade att stå på armarna).

Gud vad jag måste sova snart. I morgon är det måndag. Femte sista! Sen dröjer det (förhoppningsvis) länge innan jag måste uppleva jobbiga jobbmåndagar igen.
       .

Ska jag eller ska jag inte...?

Det är frågan.

Färga håret alltså. Jag har brutit mot en av mina regler och löften: att inte färga håret hemma själv. Någonsin.

Men jag är bra på att bryta mina egna regler och löften. Väldigt bra.

Vissa är jag ganska bra på att hålla också, om jag bara vill. Idag har årets första träningspass gått av stapeln. En joggingtur som snabbt förbyttes mot powerwalk och styrketräning på det. Hejja mig!


Men nu var ju faktiskt frågan om jag skulle färga håret eller inte? Det lutar åt att jag kommer att färga det. Med tanke på att jag köpt hem färg så...

Spännande! Ja, eller inte.
      .

Sköna söndag

Nu ska vi ta oss en kopp kaffe, maken och jag. Jag har redan druckit en kopp. Före frukost. För att undvika dimma i skallen och huvudvärk. Värdelöst att ligga och sova till klockan tio.

Nu blir det till att testa Gevalia Ebony. Hoppas att den är god. (Jag kan inte hjälpa att det blinkar en lampa med pensionärsvarning när jag skriver att jag köpt hem Gevalia).

Idag blir det lite tvättstugehäng, skidor på tv, fortsätta rensa lilla datorn, promenad med maken och undvika att frossa äta choklad.
        .

Ett par saker som är typiskt mig

(Finns många saker men nu är det två jag fokuserar på)

1) Jag har fem veckor kvar att jobba. Sen är jag ledig/hemmafru/författarwannabe/kreativ mångsysslare - LYCKLIG. Bara för det börjar jag lite smått undra när händer det? För det kan ju inte bara vara så bra att det faktiskt blir så himla bra som jag föreställt mig? Något jäkla smolk i bägaren måste det ju komma. I form av en otäck bilolycka när vi åker hem från Norge kanske? Får ej hända får ej hända får ej hända!!! Men så tänker jag. Inte är väl jag värd att få vara riktigt glad och lycklig?! Dumt. För visst är jag väl värd det?

2) Om en vecka fyller jag år! Jag fyller år! Det är min födelsedag! Min dag! Bara min! Jag älskar att fylla år! Och att jag fyller 40 stör mig inte det minsta. Förutom att jag inte för mitt liv kan förstå att jag fyller 40. Det är ju ... vuxet. Och har alltid (tidigare i alla fall) varit sååå gammalt!!! En vecka kvar till 40. Sen är det bara fyra arbetsveckor kvar. Tjohoooo!

Nu: frukost. Hög tid.
       .

Nu så!

Nu ska magen väck!

Jo, jag har mage. Trots att jag är smal har jag en gravidmage lite då och då. Tack vare vin, choklad och lite för lite motion. Inte snyggt. Jag kan välja att antingen förstora brösten eller träna bort magen. Jag väljer det sistnämnda. Ett par jättebröst på en pojkkropp* passar sig inte riktigt.


*Pojkkropp sa min barnmorska att jag hade, på inskrivningssamtalet.
        .

Lycklig!

Vet ni hur lyckligt lottad jag känner mig?! Väldigt!

Jag bor ju granne med min syster. Hon är tvåochetthalvt år yngre än jag. Men är ibland både klokare och mognare än vad jag är. Och ibland inte. Vi är inte bara bff, utan också närmsta grannar! Bara en sån sak!

Nu ska jag gå över till henne och svågern och spela spel (förhoppningsvis inte för jag hatar det) och tjöta! Och jag ska dricka lite en jävla massa vin.

Det är lycka! LYCKA!

Min bästaste bästaste syster. I huset bredvid mitt.
    .

Och det kom tårar, och gråt

Min syster ringde. "Har du läst på Facebook? Gör det, det är något roligt som har hänt!" Och jag läste. Ett par kompisar som reser iväg utomlands idag har gift sig! De åker iväg på smekmånad nu!

Jag började såklart gråta! Jag grät så jag nästan skakade, och sen tog jag mig samman och ett glas rött. Måste ju fira!

Så fint, så gulligt, så romantiskt! Är så glad för deras skull!

Och jag vill bara gråta, hela tiden! Såå blödig och lättrörd. Herregud...
         .

Lite sommarlängtan

Några bilder som får mig att känna lite längtan...

.