Skönt trött

Efter en dag med mycket redigering så infinner sig nu den där sköna, sömniga tröttheten. Den som man liksom bara lallar omkring i och mest längtar efter att få sova. Inte den där tröttheten som man blir och är helt förstörd av och nära på börjar gråta av.

Äldsta dottern och jag var på utvecklingssamtal och lärarens behagliga, men smått hypnotiserande röst gjorde inte sömnigheten bättre. Helt plötsligt kände jag hur jag befann mig på jobbet. Fick sträcka på mig och spänna blicken i läraren för att befinna mig i dotterns klassrum. Jösses. Hoppas att det inte syntes på mig att jag vakensomnade ett tag.

Om två timmar ska jag träna. Hur i hela friden det ska gå. Om jag lyckas få på mig träningskläder och inte myskläder är det en bedrift. Får kanske ta det lugnt på passet ifall den här tröttheten kanske beror på en underliggande förkylning. Men det känns mer som en skönt post skrivpass-koma.
.