tisdag 25 februari 2014

Överlevt ännu en tidig tisdag

Att gå upp klockan fem innebär inte bara att gå upp i svinottan, det betyder också att jag vaknar ungefär varannan timme och tittar på klockan. Är så trött att jag nästan skakar när jag kliver ur sängen.

Det går an en tisdag, när jag får gå hem halv två, men när det infaller en måndag och inte får gå hem förrän sex på kvällen, då går det inte an! Det är urjobbigt och jag är sliten resten av veckan. Kanske resten av terminen till och med …

Pratade med en kollega om det idag, och hon tyckte inte att det var konstigt att jag känner mig sliten, jag är ju inte van att jobba så mycket inom barnomsorgen.

Så jag vet inte. Ska jag gå ner i arbetstid eller ska jag kämpa på? Pengarna är ju goa att få förstås. Men orkar jag den här terminen ut? Och framför allt, står min familj ut med sura, trötta, tråkiga mig?
.

1 kommentar:

  1. Jag förstår dig, men jag lovar, man vänjer sig. Jag började nytt jobb vid årsskiftet, jobbar nu alla dagar 10.00 - 20.30 och man vänjer sig...

    SvaraRadera