Det är mycket nu. I en normal människas liv är det säkert bara normalmycket, men för mig blir det jättejättemega mycket. Och så skruvas min inre spänning upp så hårt att jag nästan darrar och är rädd att jag snart går sönder.
Innan jag slet ut mig, klappade ihop, gick in i väggen, blev utmattad - kalla det vad ni vill - så klarade jag många bollar i luften och ett högt tempo hur lätt som helst. Jag föredrog att arbeta under press för jag var mer skärpt då.
Nu. Not skärpt at all. När det kör ihop sig för mycket knyter det sig inom mig och jag vill lägga mig i fosterställning på golvet och bara stänga ute omvärlden.
Därför ser jag till att jag får egentid ganska ofta, och jag försöker att andas medvetet. Igår fick jag inte ner andningen till magen, och när en kollega blev lite för "på" kände jag ett tryck över bröstet, som inte lättade förrän långt in på kvällen.
Förhoppningsvis kommer det att kännas bättre i kväll, efter att dagens säljaktivitet är över. Den aktivitet som jag föreslog och blev ombedd att ta på mig att styra upp. Och jag är verkligen ingen styra upp-människa! Inte när det är andra människor inblandade i alla fall. Egna projekt - fine! Men när andra ska involveras då kommer prestationsångesten stor och tung som en ångvält och dimper ner på mina axlar och tar över hela mitt inre.
Önskar att jag inte vore så himla ocool. (Önskar också att jag kunde klappa mig själv på axeln lite mer - jag gör åtminstone något, det är det inte alla mammor eller pappor som gör! Sen finns det de som fixar och donar ännu mer än vad jag gör, en eloge till dem!)
Nu ska jag köra lite lätt yoga för min stackars spända och stela och tämligen otränade kropp.
.
Innan jag slet ut mig, klappade ihop, gick in i väggen, blev utmattad - kalla det vad ni vill - så klarade jag många bollar i luften och ett högt tempo hur lätt som helst. Jag föredrog att arbeta under press för jag var mer skärpt då.
Nu. Not skärpt at all. När det kör ihop sig för mycket knyter det sig inom mig och jag vill lägga mig i fosterställning på golvet och bara stänga ute omvärlden.
Därför ser jag till att jag får egentid ganska ofta, och jag försöker att andas medvetet. Igår fick jag inte ner andningen till magen, och när en kollega blev lite för "på" kände jag ett tryck över bröstet, som inte lättade förrän långt in på kvällen.
Förhoppningsvis kommer det att kännas bättre i kväll, efter att dagens säljaktivitet är över. Den aktivitet som jag föreslog och blev ombedd att ta på mig att styra upp. Och jag är verkligen ingen styra upp-människa! Inte när det är andra människor inblandade i alla fall. Egna projekt - fine! Men när andra ska involveras då kommer prestationsångesten stor och tung som en ångvält och dimper ner på mina axlar och tar över hela mitt inre.
Önskar att jag inte vore så himla ocool. (Önskar också att jag kunde klappa mig själv på axeln lite mer - jag gör åtminstone något, det är det inte alla mammor eller pappor som gör! Sen finns det de som fixar och donar ännu mer än vad jag gör, en eloge till dem!)
Nu ska jag köra lite lätt yoga för min stackars spända och stela och tämligen otränade kropp.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar