torsdag 27 februari 2014

Ett samtal senare är hjärtat lugnare

Det slår nästan helt normalt igen. Något enstaka slag i minuten är kraftigt och det kan jag leva med.

Det var ett samtal som gjorde det. Ett 39 minuter långt samtal där jag fick lätta mitt hjärta. Såå skönt.

Det är inte förbjudet att sätta sig själv främst ibland. Det är inte ens själviskt. Tårar kommer rinna. Kanske inte bara mina. Vi får se. Det kommer säkert bli ett helvete innan det är över, men när det väl är över - oavsett hurdan utgången blir - så kommer lättanden vara enorm och jag kommer gå vidare med vetskapen om att ha gjort något bra. Även om det just nu känns som att jag vill kräla in under närmsta sten och gömma mig.
.

4 kommentarer:

  1. Jag tänker ofta på den där bilden på flygplanen, att man måste hjälpa sig själv först innan man hjälper någon annan. Och så är det ju med det mesta. Lycka till i vilket fall som helst, what doesn't kill you makes you stronger!

    SvaraRadera
  2. Hanna: Så är det ju faktiskt, att man måste hjälpa sig själv först.

    SvaraRadera
  3. Nej, jag skulle till och med säga att det är rent nödvändigt att sätta sig själv först ... det blir oftast bra för alla andra också då.

    SvaraRadera