Bah

Eftersom jag ska upp om bara några timmar måste jag sova nu. Jag ser inte fram emot min evighetslånga dag i morgon, inte alls, tvärtom. Det är faktiskt riktigt synd om mig just nu. Och jag orkar inte ens försöka tänka positivt.

Jag tänker så här: det som inte dödar, det härdar.

Och så tänker jag: om knappt ett dygn är jag hemma igen. Och tiden går faktiskt ganska fort.
Men just nu känns allt bara nära döden.
.