Årets sista dag går nog i stressens tecken ändå

Nästa år ska jag sluta stressa! Det är ett löfte. Skoja bara. Jag avger inga löften. Däremot ska jag försöka att leva lite bättre. Försöka andas lugnare, prata långsammare, göra saker lugnt och koncentrerat (sluta riva ner saker med mina fladdriga armar och händer, sluta slå i händer och armbågar i dörrposter och bord och bänkar, ta ut svängarna och undvika att slå i axeln i vissa dörrposter mm. mm. mm.)


Jag ska även försöka hålla mig frisk genom att äta mer frukt och framför allt grönsaker (hur svårt är det där med grönsaker egentligen?), se till att röra lite på mig varje dag - kan vara en liten promenad runt husen på gatan innan jag lägger mig, sova ca 7,5 timmar.

Ska också försöka att inte oroa ihjäl mig över miljön och hetsen efter bättre materiell status. Ser inte folk vad vi gör mot den här planeten? Den globala uppvärmningen. Skövling av livsviktig regnskog. Otillåten jakt på vilda djur. Och så vidare.

Ibland skäms jag över att tillhöra människosläktet.

Mitt strå till stacken är att undvika köra bil i onödan (men jag kan bli ännu bättre där - cykla till äffären oftare tex), undvika ha en massa onödiga lampor tända (det blir samtidigt mysigare inne), inte använda hårspray. Inte tvätta i onödan och inte stryka mer än absolut nödvändigt.

Nej, nu måste jag sätta fart och leta fram recept på förrätt. Sen får jag hoppas att ingredienserna inte är slut i affären. Undrar förresten om fiskbilen har öppet idag? Hoppas det. Annars får det bli att gynna ica. Måtte det inte vara slut, för orka hitta annat recept. Vilket jag måste redan innan jag åker och handlar, för ORKA åka och handla en gång till.
.

Trött hand

Min högerhand känns trött och orkeslös nu. Slutar skriva för idag. Trist, men måste lyssna på kroppen.

Nu blir det lite mat och sen blir det film. Ska nog hinna med lite "dravel" innan maken kommer hem. (Dravel = romantiska komedier - the best kind of films!)
.

Årets näst sista dag

Sov länge. Till tio över nio. Fick bråttom upp för att hinna få i mig lite frukost innan träningspasset en dryg timme senare.

Passet var ganska hårt. Mycket armar, ben och rumpa. Lär kännas i morgon. Men det är skönt! Älskar att ha lite träningsvärk i kroppen.

Om jag känner mig pigg och fräsch i morgon blir det ett lätt joggingpass. Eller så blir det inte det. Gud så skönt med valfrihet!

Nu blir det redigera igen. Nu tror jag att jag kommer till de lite mer … delikata delarna. Eller så är de inte det. (Det här skrivandet alltså … och självförtroendet som åker värsta jäkla bergodalbanan) (Jättejobbigt! Men alldeles för roligt för att låtas bli!)
.

Noveller för världens barn

Just nu läser jag Noveller för världens barn. Mest för att jag är nyfiken på just noveller och för att få lite inspiration till mitt eget skrivande.

Det jag slås av först är: vad glad jag är att noveller är korta, för fy sjutton vad mycket tråkigt skriven text det finns! (Och de är 'älskade författare').

Det andra är: så oändligt många olika typer av skrivande det finns.

Några skriver med ett, för mig, fängslande språk medan någon annan skriver så tråkigt att jag skummar igenom texten och läser max ett ord per rad. I slutänden förstår jag inte mycket av det jag läst, men jag kommer snabbt till nästa novell, och hoppas att den ska ge mig något.

Hittills är det inte många som imponerar, det är desto fler som lämnar kvar ett Jaha, och? En novell måste gripa tag och ge en känsla som stannar kvar länge. Det får inte vara som en lång, intetsägande krönika eller kåseri.

Det som betyder mest för mig när jag läser den är att jag inser att smaken verkligen är olika! Och jag fortsätter skriva min text på mitt sätt. Förhoppningsvis tilltalar jag någon eller några med mitt sätt att skriva.
.

Jaha, nähä

Nu får det vara slut med vilandet. Måste tillbaka till redigerandet. Måste bli färdig någon gång.

Måste, som i jag verkligen vill. Texten ropar på mig.
.

Nu är den lugna julen slut

Äntligen.

Inte så att det varit jobbigt eller tråkigt eller så. Tvärtom! Det har varit en väldigt mysig och skön jul. Behaglig.

Ändå känns det rätt skönt att granen snart ska ut … Även om den fortfarande är väldigt vacker (vi hade tur att få en kungsgran, gratis, i år också) och ger julkänsla åt nästan hela undervåningen.

När granen åker ut åker två tavellister upp. Inköpta dagarna före jul. Gillar att ställa tavlor och foton på lister. Lättare att "möblera" då än om man bara har en skruv att förlita sig på. Det svåra är att bestämma i vilken höjd de däringa listerna ska stå …

Nu ska jag maila iväg mitt manus till en testperson. Igen. Sent ska syndarn vakna. En när och kär person vill/hinner äntligen läsa. Återstår att se om så verkligen är fallet den här gången. Sa hon surt.

Idag blir det en sväng in till stan och jag ber till alla högre trafik- och parkeringsgudar att de ska vara med mig.
.

God jul

Hoppas alla får en riktigt härlig och mysig jul.
.

Vädret lämnar en del att önska

Det ösregnar, det är mörkt och det är bara jättetråkigt väder ute. Känns inte alls som julafton i morgon.

Jag tror, och hoppas, att jag är klar med julklapparna. Vi blir inte så många i år så jag har nästan slappnat av lite för mycket … fixat till barnen, men mina föräldrar och maken höll jag på att missa.

Idag ska vi smycka pepparkakshusen och … ja, lägga julklappar under granen … slappa kanske (HAHAHA! Finns alltid något att stressa upp sig över).

Armen är trött idag så jag vilar den idag igen.
.

Vilodag

Känner en pirrande trötthetskänsla i höger handled. Bestämmer mig genast för att vila armen idag och kanske även i morgon. För att återhämta mig.

Själen behöver också lite återhämtning.

Leker katt idag och slickar mig själv. Usch vad det lät. Tar tillbaka det. Idag tar jag en återhämtningsdag. Försöker göra saker långsamt och samtidigt andas och tänka glada tankar.

Det går sådär, men jag försöker åtminstone.
.

Mysigt julkalas

God mat, trevligt folk och en väldigt lyckad julklappslek. Jag kom hem med både julstjärna till växthuset (makens klapp) och ett par blåbyxor/arbetsbyxor - som jag velat ha i flera år! Lite lite stora i midjan, men jag får ha ett skärp. Längtar efter våren nu!

Nej förresten, jag längtar efter frost och snö så att stjärnan kommer till sin rätt i växthuset. Sen kan våren komma.

Är lite piggare idag också. Tror jag. Trots alldeles för sent i säng. Måtte förkylningen vara på väg att försvinna helt nu äntligen.

Kanske vågar jag ta en promenad idag? Ingen snabb eller lång, men bara jag kommer ut i friska luften och fått rört på den slappa kroppen.
.

Uppryckning

Eller kanske upprustning.

Om två timmar ska vi vara på julkalas. En årlig och väldigt trevlig tradition med kompisgänget. Som traditionen bjuder är jag lite lätt förkyld, jävligt trött och ganska tråkig.

Jag har lovat ta med Janssons frestelse i år och har bett snälla mamma att fixa den åt mig, vilket hon gjort. Vi ska hämta den på vägen.

Jag har istället för att laga mat ägnat dagen åt att redigera. Och kört lite fast i det känner jag. Detaljer detaljer detaljer. Herregud. Lyft blicken och kör framåt istället, säger jag till mig själv nu.


Så nu måste jag duscha, klä på mig, sminka mig och försöka fixa håret. Skulle behöva en uppiggande, lätt förskönande drink också.
.

Oh no

Läser på GP att det brinner på Volvo Penta. Enligt lokala nyheterna på radion startade branden i ett kontorslandskap.

Kan inte låta bli att tycka synd om den stackare som kanske glömt släckta ett levande ljus och som i detta nu grämer sig å det grövsta. Jag vet inte om det är det som är anledningen, kanske - förhoppningsvis - är det ett elfel eller något annat. Det är förstås illa vilket som, men skönast för allas samveten om det inte är ett kvarglömt ljus.
.

Äääääntligen

Jullov. Herregud vad jag längtat efter det. I år mer än någonsin tror jag.

Gårdagen blev väldigt skön. Tio barn. Varav två rätt intensiva och lite bråkiga (söker upp konflikter och försöker lösa dem med ill-skrik och våld).

Det känns bra att bara vara på det stället nu i vår. Istället för att dela min tid och uppmärksamhet på två avdelningar. Jag tänker proklamera för förskolechefen att jag kan tänka mig ett heltidsvik i vår (om - eller när - tillfälle ges) på "min" avdelning.

Skulle sitta gott med lite pengar inför semestern. Dessutom, inget varar för evigt. Tiden går och saker kommer att förändras så småningom. Det bara är så, och det är inget nytt. Jag har vetat hela tiden att mina sötebrödsdagar är räknade.

Det är bara det att jag är så himla bra på att stoppa huvudet i sanden och blunda för vissa delar av verkligheten.
.

Ikväll blir det inte många knop

Knopen gjordes på jobbet idag, på båda ställena. Sista dagen på två ställen. From nästa år blir det bara ett ställe. Ev två avdelningar, men jag hoppas inte det. Vill bara vara på min favoritavdelning. Samt hemma och skriva. Det räcker gott.

Nu ska jag skriva klart några julkort, i grevens tid, sen ska jag leta fram julgranskulor och annat och efter det ska jag slänga mig i soffan och stanna där tills jag mår bra. Eller tills jag ska sova.
.

Näh

Ont i hals, snörvel och huvudvärk. Min status kunde vara bättre.

Det är lite lätt kaos nu när de flesta är sjuka och vikarierna börjar ta slut.

Själv borde jag legat hemma idag. Livet är skit när man är förkyld.

Nedräkning pågår

Idag var näst sista arbetsdagen på ställe nr ett … sista arbetspasset med ena kollegan, som är ledig i morgon.

En annan jättetrevlig kollega från annan avdelning kom fram och "beklagade" att jag skulle sluta. Hon hade gärna sett att vi hade fått jobba tillsammans. Detsamma sa jag!

Kanske kan det bli så i framtiden? Man vet aldrig. Det är nog inte otänkbart att jag kommer komma tillbaka till detta ställe igen, till någon av avdelningarna, vid sjukdom eller annan ledighet. Det är samma förskolechef på båda "mina" dagis.

Jag tycker om att vara på två ställen, det är omväxlande, men samtidigt slitsamt. Som tur är ligger de nära varandra, ställena.

Nu kommer det bli kortare för mig att gå eller cykla. Det är bra. Bra också att ha innetofflorna på ett och samma ställe. Slippa släpa emellan, slippa glömma.

Det kommer också bli lite mer utmanande än tidigare. På gott och ont. Men spännande kommer det säkert att bli.
.

Julpysseldag

På jobbet var det tomteverkstad idag. Kul att få hjälpa barnen att göra pinntomtar och klippa till tomteluvor och dutta lim på små ögon och sen se de färdiga resultaten! Herregud vad jag skattade inombords åt alla tokroliga tomtar.

Vad sägs om tomtar där ögonen sitter nedanför skägget? Eller där ena ögat sitter på framsidan och det andra på baksidan? Eller ett skägg som sveps om hela tomten? Och att tomtarna får massor med starr på bägge ögonen, det bekommer inte de stolta barnen - deras föräldrar kommer ändå att älska sitt barns pynt. Eller inte.

På en annan avdelning fick de göra smällkarameller. Värsta, fula pyntet, om ni frågar mig. På tredje avdelningen fick de göra kylskåpsmagnetstomtar (absolut bästa pyssel och pyntet!).

Kul med annorlunda dag och få lov att se barnens mest kreativa sidor - älskar det!
.

Som vanligt, skulle bara ...

Herregud vilken prokuktiv dag jag haft! Hoppas bara att allt är bra, så att jag inte får radera en massa, eller kommer på att ändringarna inte borde gjorts.

Nu ska jag sätta mig i soffan och glo på tv en stund. Och hoppas att någon annan orkar/vill laga mat idag. Får bli något av barnen eftersom maken är på möte. Jag som är hungrig. Och skåpen nästan helt tomma.

Gör inget. Jag har kommit framåt i mitt redigerande!
.

Trött arm

Gaaah. Det irriterar mig när jag inte kan skriva i timtal utan att kroppen protesterar. Hatar att vara begränsad.

Har vilat från skrivandet en stund och passat på att så passionsfruktsfrön och paprikafrön. Har en ganska stor kruka med egenhändigt planterad passionsfrukt som ringlar runt gardinstången. Vill ha fler!

Paprikan tar god tid på sig så inför nästa skörd ska jag börja i god tid.

Nu ska jag återgå till mitt redigerande. Har laddat med kaffe och pepparkakor.
.

Ledig måndag …

Tiden går fort! Jag har fyra dagar kvar att jobba innan julledigheten, som i år känns helt oändlig … jag inbillar mig att den är längre än vad den egentligen är.

Efter nyår blir det förändringar. Återstår att se hur det blir, och hur länge de varar. Är lite förändringar på gång som kommer beröra mig så småningom. Men det löser sig. Vikarier behövs hela tiden.

Just nu vill jag bara vara ledig. Få ägna mig åt mig själv, min familj och mitt manus.

I natt har det blåst så mycket att jag knappt kunnat sova. Varför måste det väsnas så när det blåser?
.

Shopping-koma

Usch för folkmassor, usch för tunga kassar. Men jag blev glatt överraskad över hur lite folk det var i affärerna. Nästan inga köer alls. Kanske var det många som undvek Allum idag när Robin Stjärnberg/Stjernberg var där. Vilket liv det var …

Har shoppat flera julklappar, vilket känns skönt. Har några kvar dock, får ev bli en tur någon kväll i veckan. Undrar om fredag kan vara hyfsat folktom? Kvällen före julafton är min favorit annars. Då brukar det vara jag och några enstaka karlar som är där. Men just i år blir det kanske uppesittarkväll hos några längre ner på gatan.

Nu blir det film. Hela barnaskaran omkring mig i soffan. Det är mysigt det. Då funkar det till och med att se Sagan om ringen igen. Ikväll är det dags för tredje filmen. Den jag skrek rakt ut i biomörkret åt, och satt och skakade av skräck, helt ensam.

Inte ensam som i folktom biosalong, nejdå hade fullt av främlingar omkring mig. Syrran, svågern och maken satt flera rader längre fram. De hörde mig. Den här gången ska jag blunda i tid.
.

Eventuell research-resa?

Nu tänker jag högt här …

Jag funderar på att kanske åka till Stockholm över en natt i juni. Eller maj. Det är en One Direction-konsert som mina båda döttrar ska gå på, tillsammans med kompisar. En mamma ska med och jag funderar på att också vara en bra, delaktig och intresserad mamma och följa med.

Under tiden de är på konsert tänkte jag strosa omkring på Kungsholmen, Gamla Stan och kanske lite i centrum (eller säger ni stockholmare city?), finns kanske inget "centrum", som man tex säger här i Landvetter.

Nackdelen är pengar. Vi försöker få till någon liten utlandsresa i sommar, och då har jag egentligen inte råd att lägga ett par tusen på tåg och hotell.

Samtidigt vore det bra med research. Google och Facebook funkar, ibland får jag jättebra svar på mina frågor. Jag har några vänner i huvudstaden som jag mailar ibland också.

Dessutom tänkte jag eventuellt kolla om någon bloggvän skulle vilja träffas på en fika eller ett glas vin? Kanske även en promenad? Hade varit himla trevligt, tänker jag!
.

Det här kallar jag sovmorgon

Kvart i tio vaknade jag. Var uppe kvart över sju men gick och la mig igen. Skönt.

Nu har jag fixat en kopp kaffe, hoppat i myskläderna och ska kanske redigera en stund. Hade tänkt ha en skrivfri dag idag, men jag vill inte! Det är fördelen med att vara "egen" - bestämmer själv!

I eftermiddag ska maken släppa av mig och tjejerna på Allum för att göra något ärende på Marstrand. Sen hämtar han oss några timmar senare.

Dessvärre kommer halva Partille vara på Allum idag. Robin Stjernberg ska dit. Jag kan inte i ord beskriva hur jobbigt det är med folkmassor och trängsel.

En sak att glädja mig åt är däremot att jag slipper leta parkering! HATAR att hitta parkering och att parkera, och senare backa ut och åka därifrån. En gång åkte jag till Allum (tar en kvart) men hittade ingen parkering, så jag åkte hem igen. Aldrig att jag åker varv efter varv för att leta efter en ledig, kanske stå och vänta på någon som ska backa ut för att sen försöka komma rätt i rutan. Och tänk om någon annan kommer och snor rutan före mig?! Stressen! Paniken! Nej.

Eh. Jag ser ju hur det låter medan jag skriver. Vad är problemet, egentligen? Och hur ofta händer det att någon stjäl en ruta mitt framför ögonen? Om så skulle ske skulle jag inte ställa till någon scen. Kanske peka ett visst finger ut genom rutan. Kanske vilja gå fram till bilen och spotta på rutan. Vilja, men inte göra. Herregud. Är väl en mogen kvinna?!

Jaja. Får ta på mig det stora leendet och det enorma tålamodet. Kommer gå jättebra. I värsta (?) fall får det bli en påse fingodis från svindyra godisbutiken.
.

Tar motvilligt en viloeftermiddag

Min högerarm är trött och handen känns också lite krum. Kan bero på morgonens träningspass där vi körde nästan slut på just armarna. Skönt! Men jobbigt. Men mest skönt. Underbart till och med.

Redigeringen går bra.

Körde fast i ett kapitel, rejält. Ändrade det helt och hållet. Istället för att berätta att karaktären tog sig till, och senare från, jobbet med tunnelbana lade jag in en dialog med en kollega, som förhoppningsvis ger lite mer info om karaktären.

Herregud vad jag önskar att det fanns något slags facit. Vill veta att jag gör rätt, eller att jag gör fel. Allt hade varit så mycket enklare då.
.

Me like!

Igår kom boken jag vann. Med en hälsning från författaren. Trevligt! 

Och ja, jag kommer läsa den igen!

:

Det blev ingen film

Jag har inte ens rest mig från kontorsstolen. Därav min trötta högerhand. Och lätt skrikande skulderblad med en irriterad och irriterande triggerpunkt.

Nu ska jag sova. Förutom en stunds slumrande på soffan i eftermiddags har jag varit vaken sen strax efter fem i morse (läs: natt).

Har ändrat en del i texten och tagit bort sådant som inte tillför något och skrivit nytt. Det känns bra! Helst vill jag bara fortsätta.

Men kroppen och huvudet säger nej. De vill sova. Och det vill nog jag också.
.

Ska bara

Tänkte ta kväll och titta på film. Passa på när inte maken är hemma och klagar på mitt filmval. (Hur kan jag ha träffat en man med dålig filmsmak?)

Sen skulle jag bara titta lite på texten … och så blev jag sittande. Nu bara måste jag hitta en viss scen, klippa ut den och klistra in den tidigare i storyn. Bara måste.
.

Och där satte sötsuget in

Finns inget hemma, förutom Dajm och Japp och det är inte riktigt godis, även om det är på gränsen.

Får kika hos grannen om det kan finnas något där. Det finns det ibland. Eller så får jag hålla tillgodo med Pringles.

Nu orkar jag inte skriva ett ord till, än mindre redigera. Använda hjärnan. Baaahh. Nä nu blir det film i soffan. Något romantiskt dravel. My kind of film.
.

Och så går en dag

Vaknade av mig själv 05.10 i morse. Tio minuter innan klockan och mobilens alarm skulle ringa. Klev ur sängen, klädde på mig, bryggde kaffe värmde mjölk och skummade den, drack kaffet, sminkade mig, packade ner två grova brödskivor i en påse (som jag inte åt, eller tog med mig hem), cyklade i mörkret till jobbet.

En bra bra jobbdag idag. Lugn, behaglig och med en kollega som också har vett att uppskatta en liten barngrupp och en lyxig fredag. Vi lät barnen vara, lät dem göra det de kände för och så var det bra med det. Vi var ute en stund i friska luften tills vi frös och var hungriga.

Lunchen hade bästa köksan ändrat på och istället för risgrynsgröt som stod på menyn blev det blodpudding och rotfruktsmedaljonger - som vi åt på mitt andra ställe i onsdags, men idag var det tillagat på plats och inte transporterat. Väldigt gott och gott om mat. Barnen blev mätta och jag åt tills jag var proppmätt.

Vid ett tog jag helg och cyklade hem. Tre dagars ledighet väntar på mig nu och de är så välkomna!
.

Noll sex femton

Börjar kvart över sex i morgon. Får gå upp strax efter fem. Om jag inte sminkar mig och äter frukost på jobbet. Är ändå helt ensam första halvtimmen - trekvarten.

Så nu blir det sova av.

Riktig vardagslyx!

På grund av sjukdom och dubbelbokning av vikarie så är jag ledig i eftermiddag! Kände att kommunen kan spara de hundralapparna istället.

Visst hade det varit tre goa timmar att jobba, när femtontimmarsbarnen dessutom går hem klockan två, och vara en personal extra.

Men det är också väldigt skönt att komma hem, vara ledig, och få ägna mig åt skrivandet.

Jag har även slängt in en omgång tvätt i maskinen. Eftersom det inte blev gjort igår.

Nu blir det en kopp kaffe och sen blir det redigera.
 :

Vakna tidigt-dag

Vaknade strax efter sex och kunde inte somna om. Kom dessutom att tänka på en julklapp som skulle beställas via internet. Gaaah. Att jag aldrig kan göra sådant i tid.

Nu är det avklarat i alla fall. Betalade med visa-kortet och innan betalningen kunde slutföras skulle jag fylla i ett lösenord. Dock framgick inte vilket lösenord, vilket av alla? För vad? Jag testade med det jag har på internetbanken - funkade inte. Sen tog jag ett random, och då funkade det!

Nu hoppas jag bara att saken hinner komma innan jul. Hatar att få ge julklappar i efterhand. Nu ska jag ha kaffe och titta på julkalendern.
.

Glömde tvätta

Gick all in i redigerandet och skrivandet att jag helt glömde bort att tvätta.

Nu känns det lite sent va? Tvätteländet ska ju hängas också.

Orka.
.

Man vet att man blivit tråkig när man:

Tackar nej till att få gå med på konsert med Depeche Mode.

Maken ska gå. Frågade om jag ville gå med. Jag sa nej. Behövde inte ens betänketid.

Jag gillar Depeche. A lot! Men orkar inte gå på konsert. Massor av folk. Hög ljudnivå. Nej tack. Dessutom var jag på deras konsert på tidigt 90-tal. Herrejättejävlar vilken grym konsert!

Istället ska jag träna. Sen sjunka ner i soffan och slappa. Välförtjänt.
.

Bra dag, trots allt

Det var både roligt och trevligt att jobba idag. Vet inte varför egentligen, men det kändes bara bra. (Önskar att jag orkade vara glad och positiv varje dag, och kunde sprida lite till de andra).

Snön är borta och det mesta av isen så jag kunde gå nästan som vanligt hem idag. Lite halkigt på elljusspåret bara. I övrigt barmark. Skönt, även om jag älskar snö!

Ikväll blir det träningspass. Plus jogga dit och hem. Det är inte långt, men det får räcka. Och lite är bättre än inget.

Innan dess ska jag både redigera, tvätta och laga mat. Och gärna hinna äta maten i tid innan passet den här gången. Är så jobbigt när maten liksom pressas tillbaka upp genom strupen när man tränar.
.

Motstånd

Ett massivt inre motstånd idag. Vill ju vara hemma och skriva/redigera ...

Eh … research

Måste åka till Stockholm snart, inser jag. Och ta mig en rejäl titt på Kungsholmen.

Sitter och beskriver en lägenhetsvisning av en lägenhet på just Kungsholmen, när jag inser att jag inte har en aning om det finns den typen av byggnader där. Sekelskifteshus, från ca 1900 alltså. Finns det?

Eller är det bara moderna byggnader?

Jag kan erkänna att jag (nog) varit på Kungsholmen en gång i mitt liv. Men då visste jag inte att jag var där. Om det nu var där jag var?

Så varför i hela friden jag väljer just den statsdelen förstår jag inte. Vasastan däremot, kan jag nästan som min egen ficka.
.

Hemma vid datorn igen

Herregud i himmelen vad jag gillar att vara hemma. Har inga problem med att vara ensam i flera timmar. Tvärtom. (Ändå saknar jag lite socialt utbyte när jag är på jobbet) (Men man ska tydligen kunna få allt).

På köksbordet ligger nu en att-göra-lista. Bland annat måste jag tömma en stor kruka på jord, innan nästa frostknäpp kommer. Har varken lust eller råd att betala flera hundra för en ny. Krukan är dessutom mammas. Jag bara lånar den.

Julgardiner är en annan punkt.

Sen finns det massor av annat på listan också: tvätta, tömma och rensa kökslådor, slänga gamla saker, och så vidare i all oändlighet. Jag fokuserar på det viktigaste först: redigera.
.

Om jag rörde ihop det?

Om jag råkade radera ett helt kapitel när jag klippte och klistrade och till slut inte hade koll på vad jag hade klistrat in var och fick för mig att ändra plats på två kapitel? Och om det retade mig så himla mycket att jag nästan trillade ihop att matthet?

Nu har jag tränat, ätit kvällsmat och tänker ta en dusch. Jag ska inte så mycket som tänka på mitt jädra manus mer idag. I morgon ska jag tyvärr jobba fyra timmar. Eller så är det bra. Kanske behöver komma iväg och tänka på något helt annat, och vila händer, armar och skuldror några timmar.

Skitdag.
.

Tankens kraft

Den sägs vara stark. Dessvärre verkar den leva sitt eget liv också.

Jag hann inte mer än tänka att det går bra och är väldigt roligt att redigera förrän det sket sig. Big time!
.

Sliter mitt hår-måndag

Gaaaah!

Vet inte varför det är så svårt att få ordning på allt. Har börjat rensa i texten, klipper ut (kopierar) och klistrar in i nytt dokument - i vilket jag ska ha bra s t r u k t u r.

Går sådär.

Mest bygger jag upp problem i min hjärna. Enorma problem. Allt är så jobbigt, så svårt och så krångligt. Tänker jag. Medan jag stirrar på bokstäverna och verkar hoppas att de ska strukturera upp sig själva.

Frukost kanske?
.

Nu måste jag tänka högt

Har krisat lite. Faktiskt såpass allvarligt att jag för ett kort tag tänkte lägga ner hela skrivandet. Jo, på allvar. Känslan var så stark. Jag blev nästan lite rädd …

Som tur är gick det över och jag fortsatte redigerandet.

Jag har skoningslöst klippt bort flera sjok med text och klistrat in i annat dokument, just in case.

Nu har jag kommit lite till vägs ende. Jag hade glömt bort att jag hade gjort vissa ändringar och nu hittar jag saker i texten som borde komma tidigare, tror jag.

Det är nog läge för en storyboard.

Eller läge att överge detaljtänkandet - det här att minsta lilla transportsträcka verkligen måste vara med …och så gjorde hon det och sen gjorde hon så och så gick hon dit och gjorde det där samtidigt som hon tänkte de här tankarna … En jädra massa blaha som inte tillför något över huvud taget.

Jag måste verkligen tänka på att läsaren varken är särskilt trögtänkt eller dum.


Så, nu kan jag fortsätta med det som är viktigt. Att redigera.
.

Kört fast igen, såklart

Dialoger. Vad tycker ni om det?

Är det tråkigt eller är det ett intressant sätt att lära känna karaktärerna i en bok?


Själv kan jag inte för mitt liv komma på vad jag tycker om dialoger, eller vad jag tycker om någonting över huvud taget. Behöver kanske en paus?

Under tiden kan ni bombadera mig med svar! Tack!
.

Lugn lördagskväll

Lagom tills vi skulle på glöggmingel sex hus bort på gatan slog huvudvärken till. Inte jättefarlig, inte tillräcklig för att jag behövde ta en tablett. Trodde jag. Borde vetat bättre.

Det blev inte mycket glögg eller vin för min del. Däremot blev det mer trevligt prat och en hel del skratt. Så himla mysigt! Gick hem vid midnatt, vilket var väldigt skönt. Om än lite tråkigvarning.

Idag har jag fortfarande ont. Inte jättefarlig men jag har ändå tagit en Treo. Som inte hjälper nämnvärt. Jag orkar inte ha ont. Och jag vill orka redigera.

Tror att det är något i min nacke … den är kanske spänd eller svag och otränad? Behöver kanske stretcha mer? Borde ägna mig åt någon form av yoga eller stretchning varje dag. Så många borden.  

Jag borde även sluta förvärvsarbeta, tror jag. Stora och högljudda barngrupper är inte bra för vare sig min kropp eller själ. Det kan vara lite av roten till det onda.
.

Detta borde alla se

http://youtu.be/jWKXit_3rpQ

Av någon anledning (att jag är korkad förmodligen) går det inte att göra det som en film i inlägget. Men klicka på länken och se videon - sevärd och intressant. Och inte minst viktig.

Vi kvinnor har blivit hjärntvättade lite för länge.

.

Så var det lördag igen!

Träningsvärken sen i torsdags sitter fortfarande i. Inte någon jobbig värk, utan bara lite skön, i muskler som inte fått sig en omgång på ett tag. Härligt! Återstår att se om jag orkar träna i morgon. Vi ska på glöggmingel ikväll och det kan hända att jag kommer vara jättetrött i morgon. Jag blir alltid det nuförtiden oavsett mängden intagen alkohol.

Idag ska jag och äldsta dottern iväg och julklappsshoppa lite. Samt köpa inomhusfotbollsskor (som endast ska användas några få gånger. Grrrrr.)

I eftermiddag hoppas jag slippa åka på innebandymatch, och att maken visar sitt intresse och följer med, jag har nämligen ett bokmanus att redigera.
.

Självisk och med dåligt samvete

I skrivande stund pågår julfest med den lokala innebandyföreningen. Mina tvillingar är med. Jag kanske borde vara med …

I efterhand kommer jag säkert förbanna mig själv för att jag inte gav mer av min tid och min uppmärksamhet när jag hade chansen. Det kanske är några år nu som de är aktiva. Med all säkerhet är det bara ett par få år kvar tills jag som mamma är bannlyst på allt som har med dem att göra! Jag borde verkligen passa på. Om inte annat så för deras skull. Eller för mitt framtida samvetes skull.

Tiden går ju så fort! Det jag kommer minnas om några år är inte att jag var hemma och slappade den där fredagskvällen (eller alla andra dagar och kvällar som jag varit hemma), jag kommer minnas att jag var närvarande och intresserad av mina barn och deras aktiviteter! Om jag hade varit aktiv och närvarande och intresserad vill säga.

Jag måste ta och skärpa till mig. Inte för att jag tycker att det är roligt, utan för att vara sådan som jag vill vara.
-

Snö, blåst och fredag

Den vanliga fredagskänslan vill inte infinna sig riktigt. Men det är ändå skönt att det är fredag.

Är på det lite lugnare stället idag. Fått ordentligt med lunch och har nu rast.

Det är vitt ute och det ljusar upp rejält. Vill ha en vit vinter. Från nu till början av mars. Tack.

Sven är på besök

Det knakar och viner i stormbyarna. Lamporna blinkar oroväckande ... Snön ligger vit och faller på tvären. Eller faller? Sveper fram i Svens hastighet.

Jag har jobbat lång dag. Tränat. Är slut.
Slut på svenska alltså.

Är glad att börja sent i morgon.

Hjärnsläpp och strömavbrott

Ett blixtnedslag orsakade mörker tidigare ikväll. Som tur var stod jag precis vid tändstickorna och kunde få lite ljus.

I nästa sekund fick jag ångest över min text. Jag hade precis redigerat en del och inte sparat på en stund. Jag som alltid, nästan, sparar så fort jag lämnar datorn.

Paniken övergick efter ett par ögonblick i lugn - den bärbara har ju ett batteri. Så jag sparade och stängde ner datorn. Och andades ut.

Nu ska jag äta kvällsmat och gå och lägga mig.

Jag har idag glömt att ringa ett samtal … skulle intresseanmält mig till en kul och spännande kurs. Typiskt.

Överarbetad hjärna. Eller understimulerad. Eller understimulerad och stressad hjärna? Uttråkad och rastlös hjärna kanske.

Nu sova. Nej. Äta. Sen sova.
.

Och så lite skrivinspiration på det

Och inte så lite heller, utan ganska mycket! Återstår bara att se om jag kan omvandla det till verklig text. Behöver bara en kopp kaffe först.

Den här texten bara ska bli klar. Den bara ska! Och det ska inte ta ytterligare hundra år. Det har jag inte tid med.
.

Från regn till sol, och inte bara vädermässigt

I morse regnade det, men nu är det klarblå himmel och sol! Såå härligt att sluta kvart i ett och promenera hem.

Snart är det dock slut på halvdagarna. Efter jul kommer jag börja jobba tre heldagar i veckan. På mitt favoritställe. Hurra!

Då blir det istället två helt lediga dagar i veckan, vilket såklart har sina fördelar. Förmodligen kommer folk vara sjuka och lediga även efter jul så om jag vill eller inte kan säga nej får jag säkert mer jobb än vad jag vill och hinner.

Det räckte att se förskolechefen idag och höra "Jag vill växla ett par ord med dig sen" för att jag skulle få mer energi. Någon såg mig! I egenskap av vuxen människa och inte bara som dagisfröken.
.

Bort bort!

Det är inte bara prestationsångesten som måste sparkas bort utan även det dåliga självförtroendet och den stora osäkerheten.

Herregud.
.

Sådärja

Fyra timmars arbete i en ljudnivå som borde förbjudas känns som minst sex timmar … två av oss försöker få barnen att dämpa sig, medan de två andra antingen har nedsatt hörsel eller ett psyke av stål.

Jag är livrädd för att få tinnitus, samt att den höga ljudnivån kombinerat med spring och knuffar gör att jag blir jättetrött. Det tror jag att barnen också blir, om jag ska vara ärlig.

Ibland undrar jag om jag är olämplig som dagisfröken? Eller om jag är av den gammaldags skolan. Vill ha tysta och snälla barn. Barnen får gärna prata, men fan inte gapa!

Helst inte som jag ser att några av barnen ser ut att bli skrämda och gärna går undan när det blir för stojigt.

Nä, om man skulle ta och skriva en bok och livnära sig som författare?
.

Nu räcker det, för idag

Herrejösses. För en timme sen tänkte jag: bara lite till sen räcker det för idag, klockan är ju ändå sju och om jag ska se skrivandet som ett arbete är det bra att veta när arbetsdagen är slut. Och för ett par minuter sen tänkte jag att jag skulle sätta mig och titta på Rapport som snart skulle börja.

Och så hade klockan gått och blivit åtta!

Det är livsfarligt att gå in i en skrivarbubbla. Fullständigt livsfarligt. Och fullständigt, fullständigt underbart.

Det har gått bra. Jag har redigerat en del - men faktiskt struntat i att ändra vissa småsaker, för jag blir aldrig nöjd eller klar om jag gör det - och skrivit en hel del nytt. Två nya kapitel, som infinner sig i början av storyn, och som förhoppningsvis ger lite mer kött på benen.

Det är så vansinnigt roligt just nu att jag känner att jobbet i morgon (fyra timmar) verkligen kommer och  avbryter och stör mitt skrivande.
.

Jodå, jag skriver

Och nu glöder armarna. Av någon slags överansträngning. Skit också. När skrivandet kommer igång hejdas jag av trötta armar. Kanske är de extra känsliga efter gårdagens träningspass. Jag är en vekling. Men jag jobbar på det. Det går lite långsamt bara.

Har skrivit in ett par nya kapitel, i bokens första skede. Förhoppningsvis ger det lite mer kött på benen, men det är svårt för mig att avgöra. Får nog be om hjälp igen, med den biten. (När ska jag börja lita på mig själv?! Och se min förmåga eller oförmåga?)

Usch. Skriva är jobbigt. Det värsta är att det är så förbannat roligt! Och att det är helt nödvändigt för min existens.
.

Kan någon sparka ut den här ågren?

Prestationsångesten har satt sina klor i mig. Den har ett stenhårt grepp. Får mig att göra allt annat förutom att skriva. Den förlamar mig. Förargar mig. Gör mig matt.

Jag kämpar. Jag vill. Jag vill! Jag sparkar. Hårt! Hårt och medvetet. Med en sista kraftansträngning sliter jag mig loss … jag är fri. Fri!

Nu jävlar.

Nu jävlar kör vi. Mot kaklet.
.

Första måndagen, nedräkning

Ååååhh.

Det är så mycket jag vill! Så mycket drömmar, så lite pengar.

Om någon vill donera några hundra tusen kronor går det bra. Eller om någon känner till någon bra fond där kreativt frustrerade, (snart) medelålders kvinnor kan söka donationer. Just hit me!



Till dess får jag bita ihop och kämpa på så att manuseländet blir färdigt någon gång. Herrejävlar vad trött jag är på det nu.
.

Dålig, dålig tajming

När man har siktet inställt på soffan eller sängen (för man är så trött och sömnig att man nästan faller ihop) och tvättmaskinen signalerar att den är färdig. Då. Fan.
.

Äntligen december!

Startade dagen, och månaden, med ett skönt crossfitpass. Utomhus.

Därefter pepparkaksbak hos mamma (och pappa, men han höll sig undan baket) med kusinerna.


Nu, efter middag (och pepparkaksdeg - jag bakade sju pepparkakor, men antalet i ren deg är betydligt fler) är jag jääääättesömnig. Måste nog lägga beslag på soffan och fjärrkontrollen snart. Eller gå och lägga mig i sängen.
.

Redigeringens vedermödor

Trots gott kaffe och en lista över saker som ska åtgärdas (tipstack till Katarina!) blir inget gjort. Jag tror att det beror på prestationsångest. Eller en extrem längtan efter att blogga.

En av mina två testläsare återkom med synpunkter och åsikter häromkvällen och det mesta av hennes feedback kändes som mina egna tankar. Himla skönt! Som att få ett kvitto på att jag tänker rätt.

(Och här försöker jag mota bort alla negativa tankar som kommer. Tyckte hon manuset var tråkigt? Var storyn ointressant? Blev hon uttråkad, men är för snäll för att berätta det? Det hon berömde mig för var inte så mycket, borde inte det varit mer? Varför var hon inte översvallande?)

(Här försöker jag peppa mig själv: Det är helt okej att första färdiga bokmanuset inte är tipptopp. Det är helt okej att det finns saker som kan göras ännu bättre, även om jag inte vet hur jag ska göra dem bättre.)

Jag vet att storyn kan bli ännu mer spännande och mer välskriven, men jag känner att jag inte riktigt behärskar tekniken för att åstadkomma resultatet jag vill ha. Men med tanke på hur mycket bättre detta manus 2 är än manus 1 så vet jag att jag har förmågan att lära mig. Jag har potential. Det är nog så jag får se på det.

För jag orkar inte stånga mitt huvud blodigt mer nu.
.

Lördag före första advent

Idag, äntligen, ska stjärnor och stakar ställas fram i fönstren. Mina röda köksgardiner åker säkert också fram - jag behöver ljus och julmys nu! Gardinen med tomtar får däremot snällt vänta till Lucia. Liksom övriga julpyntssaker. Det finns ju en hejd på vad man klarar av i tomteväg.

Men adventssakerna ska fram och de kommer tändas i kväll klockan 18, precis som de gjort i alla år. 

Advent och december ska känna sig mer välkommen än någonsin!

.

Vill bara förtydliga

Jag har haft en lugn och skön dag idag. Jättemysig! Nio barn, två vuxna.

Det blev lite skakigt ett tag, men det berodde inte på min kollega som jag jobbade ihop mig. Henne trivs jag jättebra med - hon låter mig ta del av verksamheten på ett sätt jag inte får någon annanstans. Jag fullkomligt ägde ateljén idag - målade med barnen; rinnande färg, kulor och en kartong. Fantastiskt kul.

Sen fick jag äran att laminera den häftiga konstverken. Inga förmaningar, inga restriktioner - att bli litad på och bli behandlad som en i gänget är verkligen bra för välbefinnandet.
.

Jag är både skakad och lite rörd

Dagen idag var en märklig dag. Det är allt jag kan säga egentligen.

(Men jag skulle vilja berätta om hugga i ryggen-tänk, vakta sin egen rygg-tänk, revirpinkande, reviröverträdelse-skräck, jag är minsann bättre än dig-attityd. Och så vidare.)

Nej, dagen har inte varit sådan - jag har jobbat med en av mina favoritkollegor och vi har haft en jättemysig dag - men något har hänt som jag fick vetskap om idag …


Jag har "pratat skit" om en kollega idag, till behörig person. Det var ombedd kritik. Efteråt kände (och känner) jag mig helt usel. Personen jag "skvallrade" om gillar jag egentligen - på ett sätt - men på ett annat sätt inte …

Åh, vad svårt! Jag vill skriva av mig - får ur mig allt, men vågar och vill inte det, av hänsyn till vem och vilka som kan tänkas läsa den här. Föräldrar kanske googlar, eller så finns det någon som känner någon som känner någon, och den sortens information är sällan bra!

Men anledningen till att jag pratade "skit" var av omsorg för barn och föräldrar. För i nuläget är det inte bra. Inte bra alls. Och kan jag hjälpa till att göra det bättre så vill jag verkligen göra det.

Även om jag nu känner mig som en usel jobbarkompis och medmänniska.
.

Skön fredag

Nio barn och två vuxna. Riktigt mysig dag.
Jag har fått måla med några av barnen. Nu är det bara resten av dagen kvar. Rasten fick ägnas åt fylla i tidrapport. Tråkigt.

Helg om fyra timmar!

Att fatta mig kort

Verkar vara omöjligt. Förra inlägget. Rubriken skulle syfta till att jag inte orkade och/eller hann skriva ett inlägg.

Istället för att mkt kort återge dagen kom nästan hela inlägget i inlägget.


Nu ska tröttmössan sova.
.

Låt mig få återkomma

Idag har varit hektiskt. En nyinskolad flicka fick tas om extra hand idag, och det var jag som fick stå för tryggheten. Lite jobbigt, men samtidigt oerhört … hedrande! Tyvärr hade jag annat för mig på eftermiddagen och var tvungen att lämna vid vilan. Det blev tårar och förtvivlan, men jag kunde inte lämna det andra stället i sticket.

Efter jobben var det hem för att ladda om … för att sen gå på skolans öppet hus. Hann sitta och prata en liten stund med C som kom förbi. Trevligt men på tok för kort pratstund!

Det var trevligt ikväll. Duktiga elever och bra lärare.

Får återkomma om det här med sonen och hans goda gärning. Mina tolvåringar (som går i parallellklasser) hade i uppgift att utföra en god gärning och sedan berätta om den i skolan. Dessa var uppsatta på papper i ett av klassrummen. Dotterns hade jag läst, men inte sonens. (Hade inte ens koll på att även han hade gjort en). (Bra mamma?).

Fick återkoppling från en testläsare igår kväll. Det var intressant, spännande, roligt. Men framförallt nyttigt! Nu har jag lite mer att gå på. Känns väldigt bra. Helst om jag kan sluta peta i detaljer. Läs: förstöra texten.
.

Vid gott mod

Humöret är relativt bra idag. Kanske för att helgen är nära? Kanske för att den här r*vmånaden snart är slut. Kanske för att jag fick lite extra bra lön (pga för låg lön i september).

Och i skrivande stund kom maken hem med hyacinter (tror jag de heter) till mig, inför första advent och så ska han laga mat. Allt jag behöver göra nu är att byta om till myskläder och sätta igång att fortsätta redigera.
.

Åh! Ett bra åh

Vaknade och kände en slags glädje i morse. En ovanlig företeelse these days.

Den känslan kan eventuellt upplevas en fredag morgon (ej särskrivning, ska läsas som två ord) men aldrig en onsdag. Helst inte när jag jobbar nästan hel dag, som idag.

Träningsvärken är inte värre än igår - tackålov! Den var hemsk igår eftermiddag/kväll. Gräslig!

Och snart är november över för den här gången. Skönt!

Brrrr

Känner mig frusen, trött, sliten och så har jag fruktansvärd träningsvärk i nästan hela kroppen. Jag förstår inte … det har gått 2,5 veckor sedan jag sist tränade, men då var jag i ganska gott skick. Igår körde jag inte direkt järnet eftersom jag varit förkyld. Passet var inte heller särskilt långt.

Men det var intensivt. Helt klart.

Eller så har jag fortfarande en förkylning i kroppen. Seglivad jäkel.

Men jag vet en annan gång, tidigt i somras, jag var på ett träningspass och dagen efter tror jag det var, då fick jag feber! Jag hade sådan träningsvärk och var så slutkörd att jag fick feber under några timmar på kvällen. Sen gick febern över.

Nu ska jag redigera några sidor, sedan ska jag hälla ut mig i soffan.
.

Aj aj aj idag

Herregud. Träningsvärken! Jag kan inte gå normalt, jag kan inte lyfta armarna, jag kan knappt ens böja på ryggen. Vågar inte tänka på hur det kommer bli i morgon, för jag antar att jag inte vågar hoppas på att det ska ha gått över till dess.
.

Bra koll av skolan

Igår var min ena 12-åring hemma en stund på morgonen eftersom hon skulle till tandläkaren.

Lite för sent kom jag på att jag måste gå in och meddela frånvaro. Och precis när jag var klar med att ha hittat rätt länk, rätt inloggningsuppgifter och fyllt i när hon skulle vara på skolan fick jag ett missat samtal på mobilen (som låg på ljudlös), från skolan. De efterlyste dottern.

En kvart in på lektionen ringde de. Det är bra, tycker jag! Den dagen något händer (Gud förbjude!) är de snabba med att uppmärksamma föräldrarna.

Skönt att veta. Helst som vi känner till ett par vars skola missade att ringa, när deras dotter blev bortförd av en okänd man. Usch och fy.
.

Aj min kropp

Lår, rygg, bröst, armar. Allt värker idag.

Man hinner förfalla en hel del på 2,5 veckor.

Åh hå hå åh

Har tränat. Återkommer när armarna slutat darra.

Hej kommande träningsvärk

Ikväll ska jag träna första passet på 2,5 veckor. Jag kommer nog inte kunna gå i morgon. Än mindre på onsdag.

Men det lär inte bli bättre om jag väntar. Lika bra att ta träningstjuren vid hornen redan ikväll.
.

Okej *tar ett djupt andetag*

Har bestämt mig för att börja redigera från början igen. Har ingen aning om det är rätt eller fel, om man "ska" göra så eller om man "ska" ta de andra bitarna först.

Hur ska jag veta? Ingen kommer ju med ett facit och talar om vad som är rätt och fel. Kanske för att det inte finns något rätt eller fel … jag får helt enkelt komma fram till vad som är rätt för mig.

Hade varit skönt att få ett facit. Eller en bruksanvisning. I detta fallet skulle jag gladeligen läsa bruksanvisningen faktiskt.

Börja om från början, börja om på nytt ... *nynnar*
.

Jo just det! (Skrivande)

Nu minns jag vad det var jag skulle avhandla i förra inlägget. Hur jag ska strukturera upp redigerandet.

Ska jag börja om från början och gå i genom kapitel för kapitel, eller ska jag åtgärda de lite "strörre" sakerna i sista tredje- eller fjärdedelen?

Förstår att ni kanske inte kan svara på den frågan, eftersom det förmodligen är en smaksak … men ändå. Känns bra att få dryfta frågan.
.

Inte bara känslor, även skrivande ...

Jag brukar tappa följare när jag bloggar för mycket om mitt skrivande, men jag bryr mig inte … trist att folk överger mig såklart, men jag kan inte blogga för någon annan än mig själv.

Skrivandet ja. Idag ska jag ta itu med vissa saker som behöver göras. Är så glad och tacksam för alla synpunkter och idéer och tips som jag får. Är författare det mest hjälpsamma folkslaget? Tror nästan det. Det ska jag också bli när jag blir författare. Än har jag inga tips att dela med mig av. Jag kan ju inget, nästan! Håller på att lära mig konsten.

Så. Nu har jag glömt vad det var jag skulle skriva om … det var något med redigeringen, men jag får återkomma. Problemet och frågeställningen lär dyka upp igen.
.

"Jobba", skapa eller slappa?

Har fått feedback idag, från en av testläsarna. Min spontana tanke var: Gud vad jobbigt.

Förslagen på ändringar var inte jättemånga kanske, men just idag, när jag har sömnbrist, känns allt övermäktigt och svårt. Nästintill omöjligt.

Och självkritisk som jag är läser jag in att hon inte gillar min story.


Nu funderar jag på att antingen
1) redigera lite
2) måla
3) lägga mig i ett varmt skönt bad och frossa i självömkan (eller bara dåsa bort en stund och ta tag i allt i morgon istället)
.

Behöver en omstart

Hela jag behöver startas om. Kanske rent av rensa hela skiten och börja om från noll. (Familj och bostad undantaget.) Ladda upp med ny och fräsch energi. Nya positiva tankar. Glädje och lycka.

Hälsan känns sådär. Psyket känns svajigt. Kroppen är också sådär (har varit värre men börjar jag inte träna snart förfaller jag igen).

Tankarna går i moll och är svåra att vända.

Är det mörkret och det dystra vädret eller är det något annat? Jag vet att den enda som kan vända mig själv är jag. Det är bara jag som kan bestämma hur mina tankar ska gå. Visst, jag kan få hjälp och påverkan av min omgivning, men i slutändan är det bara upp till mig.


Måste bara bli pigg först, så ska jag rycka upp mig själv.
.

Solen skiner

Det är det enda positiva idag. Det, och att jag inte är sämre (tröttare och mer bakis) än vad jag är.

Jag tillåter mig inte att känna efter heller, för om jag gjorde det skulle jag falla ihop av trötthet. Om 40 minuter ska jag på lunch. Köra bil (i detta trötta skick) till okänt ställe, och hitta parkeringsyta … Hatar det. Jag oroar mig verkligen för hur jag ska få plats med min bil. Funderar på att komma en kvart för tidigt bara för att vara säker på att 1) hitta och 2) få plats. Men då får jag förmodligen vänta tills alla andra åkt hem innan jag själv kan backa ut min bil. Eller be de andra flytta sina bilar när jag vill åka hem.

Det som är än värre än att hitta ledig parkering är att backa ut därifrån sen.

Ja, vi pratar någons privata garageuppfart här. Och ja, jag är nervös för sådana parkeringar också.


När jag blir rik ska jag anställa mig en privatchaufför.
.

Födelsedagsmiddagen

Kycklingfiléer med fetaost-klet, råstekt potatis med chilisalt och lite timjan och en kall sås med crème fraiche, sambal oelek och örter. Till det ett rött italienskt, väldigt gott vin.

Nu sitter maken hos våra grannar och dricker bubbel och jag är hemma och nattar barnen. Två av tre. Den äldsta har övernattning med sitt fotbollslag.

I morgon ska jag på lunch … med ett gäng tanter. Äldre än jag. Betydligt äldre. Men trevliga, glada och härliga. Kommer bli trevligt.

Nu ska jag återgå till grannarna. Oj, vad jag kommer ångra i morgon att jag inte valde sängen i detta nu. Men hey, man är bara ung och dum en gång i livet. Nej. Man är bara ung en gång i livet. Nu för tiden är man bara dum. Eller nåt.
.

Mina hustruliga plikter

Laga födelsedagsmiddag till maken. Ska göras nu.

Hissa flaggan glömde jag i morse. Som den göteborgare jag är kan man säga att jag dissade flaggan.
.

Hipp hipp hurra!

Idag firar vi maken som fyller hela 46 år. Galet gammal man jag har. Vem kunde tro det när vi träffades för 18 år sen? Själv har jag inte åldrats en dag sedan dess. Eller möjligtvis har jag blivit ett par år äldre. Max.

Maken åldras fortare än jag helt enkelt.

Som tur är är ålder bara en siffra och kanske lite krämpor och en och annan rynka, men inte värre än så! Idag blir det mysfrukost (om bara barnen kan bli klara någon gång så vi kan få gå in och sjunga för mannen - undrar om han är vaken och ligger och hoppar av förväntan? Eller så är han så kissenödig att han ligger och vrider sig?)

Efter frukosten blir det julmarknad. Men det hänger på om vi kommer ur morgonrocken idag eller ej. Får nog gå och skynda på barnen.
.

Nu är det helg!

Det var jobbigt att gå upp innan sex i morse. Det var svårsovet i natt. Det är fortfarande ömt i min hals och svalg. Lunchen var vidrig idag. Men, det gör inget nu, för det är helg! Heeeeelg!

Jag har målat några alster i olja. Oljefärg och palettkniv är så vansinnigt roligt att jag funderar på att bli konstnär på heltid!

Nu ska jag skriva ner en lista på saker som ska ändras på och struktureras upp i manus 2. I morgon blir det redigera av! (Om jag inte vaknar och är vrålförkyld igen …)
.

Orkar inte!

Idag började halsen klia och svida igen.
Alltså. Jag är så förbannat trött på dessa förkylningar att jag snart lägger mig ner och vägrar resa mig förrän i april.

Eller så börjar jag gråta. Det känns mer realistiskt.

I morgon börjar jag kvart över sju och slutar halv två. Det kommer gå bra. Måste gå.

Hatar - verkligen HATAR - när riktigt små barn lämnas på dagis när de smittar alla i dess närhet och borde vara hemma i lugn och ro. Visst, inte lätt att avgöra när de smittar eller inte, men ändå ...

Tycker nog att om barnets ögon är rödsprängda och svullna av upprepade hostattacker och näsan rinner av gulgrönt slem, då bör barnet stanna hemma. Punkt slut.

Fel på mig?

Har slarvat rejält med maten idag. Igen.

Det är väl därför jag är så trött. Förmodligen.

Har môlat godis. Verkligen vräkt i mig. Äckliga mängder. E-nummer och annat skit. Bra Agneta, bra. Verkligen.

Bara två små dagar kvar

Snart helg. Halva veckan gjord, med råge.

Igår kväll blev det mysig fika på stan, med mycket prat om allt möjligt … vi drömmer om att ses snart igen. Hemma hos dem. Over there. (Orkar knappt tänka på hur roligt och mysigt det hade varit).


Idag blev det en powernap på soffan när jag kom hem från jobbet. Sååå trött efter en hostig natt. Jobbigt. Var som en vandrande död på jobbet idag. Inte kul för någon.

I morgon är det fotografering, då måste jag ikläda mig breda leendet och glada blicken. Hur det nu ska gå …

Kan det inte bara bli december snart? Sen kan det bli min födelsedag, sportlov och VÅR!
.

Sedärja

Jobbat mina fyra timmar idag. Inskolning, vilket medförde två extra föräldrar i verksamheten. (Varför måste både mamma och pappa följa med och titta? Varför inte ta med mormor och morfar och farmor och farf… Nä. Skojar bara. Eller nej. Raljerar.)

Väl hemkommen ringde de från mitt andra dagis. Kunde jag komma dit och jobba? Kollega gått hem och spytt. (Ehhhh. HAT på magsjuka. Verkligen hat hat HAT!). Jag sa nej. Inte på grund av rädsla utan för att jag faktiskt har en träff inbokad, som jag inte tänker avboka eller ens försöka ändra på.

Om ett par timmar ska jag in till stan, uträtta några ärenden och sen sjunka ner i en bekväm fåtölj/soffa/stol/whatever, äta något gott och prataprataprata och lyssnalyssnalyssna. Åh, vad mysigt!
.

Ringrostig

Första dagen på jobbet på evigheter. Nu rast, snart äta, därefter hemgång. Hard life!!!

Måndag kväll

Det som kändes som en evighet (nja, lite överdrivet kanske) i morse är nu förminskat till ett svisch. En ledig dag borde inte få gå så fort.

Men det känns helt okej ändå. I morgon ska jag in och göra stan! Eller rättare sagt, jag ska träffa Jessica som tillfälligt är i Sverige. Ska bli så himla mysigt!
.

Det är ju roligt ju

Glömmer både tid och rum när jag skriver. Det går dock lite trögt, och det känns ibland som att jag rör ihop sakerna mer än jag rättar till … Hoppas att det ska vara så. Annars gör jag fel.

Nu får det bli en kopp kaffe, och kanske en promenad. Behöver nog luft. Och röra lite på benen. Att gå och jobba i morgon mottas med motstridiga känslor i mitt inre. Tänker istället på trevligheterna som infaller efter jobbet - ska träffa en kompis på stan! Himla mysigt!
.

Nej, nu väntar jag inte längre

Har bestämt mig för att påbörja de ändringar i manuset som jag gått och funderat på. Struntar i att vänta in mina testläsares synpunkter. Att det ska vara så svårt?! Bådar väl inte särskilt gott …

Så. In i skrivardimman med mig.
.

Att göra idag:

Äta ordentligt. Och göra saker som gör mig glad och pigg.
.

Måndag

Yngsta dottern är sjuk. Jag är hostig. Maken trött.

Men mitt kaffe var väldigt gott.
-

Nu behöver jag ork ...

... så jag kan resa mig ur soffan och gå till sängen ...

Har varit onyttig den här helgen.

Piffat mig

Ska ner till affären med mina tolvårspluttar. Då måste man ha klänning och nya örhängen.

Oh the glamour in my life.


Nä. Jag brukar inte göra mig till för att handla, men vi ska på bio senare idag. Barnen ska. Med sina kusiner. Kusinernas mamma - min syster - och jag ska promenera lite i staden under tiden.

DÅ måste man vara tjusig! Helst som vi tänkte gå och titta i fönster i Örgryte. Ööööörgryyyyyyte. Fint område. Fiiiiiint. På allvar, jättefina trähus som bara är helt ljuvliga att beundra. Och nej, då åker sköna kläder på igen. Men sminket och örhängerna får hänga med. Hela kvällen.

Nu ska jag ta mina ljuvliga gryn, mitt fula och onda munsår och åka ner till ica. Nej, idag tänker jag inte  skona miljön genom att gå. Det gör jag så ofta annars. Som om det skulle rättfärdiga ett dumt beteende. Det gör det inte.
.

Tihi

Skulle eventuellt åkt och shoppat idag, om jag kände mig pigg. Men så dök det upp en konfirmationsläsningsträff och shoppingen är tillfälligt uppskjuten.

Gott. Det ger mig en hel lång lördag, att spendera precis som jag vill. Skriva, måla och *grrr* städa (men bara lite).

Med bara två småskrottar hemma (visserligen 12-åringar och inte jättesmå, men ändå) så känns huset hyfsat ensamt. Lovely!

Dessvärre har jag munsår på gång (huge!) och får låta bli att pussa på dem, men kramas går bra! I alla fall från mitt håll.
.

Huvudvärk och sicksackmönster i synfältet

God morgon! Har sovit uselt i natt. Sovrummet var alldeles för varmt och ovädrat. Glömde vädra igår vilket jag alltid brukar göra.


Vaknade med huvudvärk. Som jag tror kommer sig av en inre stress … jag känner att jag är väldigt uppskruvad hela tiden. Vet ej varför. Behöver komma ner i varv, få ner andningen i magen och bli lugnare och mer balanserad.


Det konstiga är att mitt liv inte är särskilt stressigt. Mitt jobb är - om man bortser från ljudnivån - världens lugnaste och jag har inga andra måsten eller krav eller deadlines.

Ibland tror jag att det är orsaken.

Kanske måste jag ha lite riktig stress för att kunna slappna av? Nu går jag mest omkring och känner mig onyttig … är inte användbar och tillför ingen nytta någonstans.


Funderar på att kanske göra en fotoutställning på internet (för orka och hinna skaffa lokal och hela det köret - har inte heller råd att hyra något just nu). Eller en konstutställning. Eller en kombination. (Fast jag kan inte måla. Det blir ofta jättefult, men jag tycker om att måla ändå.)


Eller så kontaktar jag en veckotidning och hör om de är intresserad av min novell som jag knåpade ihop igår.


Måste GÖRA något. Vet bara inte vad.
.

Jag var nära att kvävas

Herregud vad jag var nära att kvävas tidigare ikväll. Drog in luft samtidigt som jag hade munnen full med torra bacon-snacks, som naturligtvis följde med ner i strupen.

Som jag hostade. Som jag inte lyckades bli kvitt smulorna. Jag drack vatten, jag hostade, jag fick nästan ingen luft alls. Fruktansvärt.

Barnen kom springande. De försökte prata med mig. Jag bara hostade. Jag hörde barnen bli panikslagna och försökte lugna dem, vilket inte gick eftersom jag varken kunde prata eller andas riktigt, jag bara hostade och drog efter luft. Jag tror nästan att jag lät som på film, när folk försöker få luft …

Usch.

Plötsligt stod maken intill mig. Sonen hade rusat över till grannen, där maken befann sig. Rådigt. Efter att nästan ha kräkts ett par gånger, på grund av äckelhosta, fick jag tillräckligt med luft för att kunna prata. Stoppade i mig ett par vindruvor  - det gick bra, drack lite vatten - gick också bra … Sen kunde jag andas normalt igen.

Hemsk upplevelse, kan jag tala om. Och då är jag ändå en expert på att sätta i halsen!
.

Lite fånig, I am

Efter en välbehövlig dusch satte jag på mig leggings, kjol och en svart, nästan ärmlös top.
"Vad fin du är mamma" och uppskattande ord från maken. Typ: vadan detta?!

Ja, säg det.

Blev trött på mysbyxorna och allt det bekväma, utslitna och fula … och med lite rött i glaset kändes det helt rätt att klä upp mig lite.

När alla ätit upp skingrades sällskapet och kvar blev jag med min kjol och mitt vinglas … och mitt värkande munsår. H*****e vad jag kommer se ut nästa vecka. I alla fall som det känns just nu.

Vad ska jag göra nu då? Skriva är ingen hit. Den som uppfann kombinationen rödvin + skriva kan inte ha varit riktigt klok. Eller så är det mig det är fel på.

Måla kanske? Ingen lär se skillnad på om jag målat spik nykter eller efter ett glas vin. Eller så lägger jag mig och sover tills det är dags för fotbollsmatch.
.

Italian food

Pizza.

Det blir det nu, vilken minut som helst. Till det kanske ett glas italienskt vin. Oh, the weekend!
.

Annat som också är meningen med livet

Förutom detta.

Träffa vänner.

Äta god mat, gärna i sällskap av vänner.

Skapa (måla, fotografera, skriva)

Herregud, vad deppar jag för?! Finns ju massor med saker att fylla dagarna med.

.

Meningen med livet

Det måste vara det här som är meningen med livet:

Krama sina nära och kära. I mitt fall är det 1) mina barn, 2) maken.

När man blir frisk efter sjukdom. Även om det bara är en förkylning.

Solsken.

Helg. Semester. Och annan ledighet.
.

Inte helt frisk än ...

Men bättre!

Mitt halsonda kom snabbt, var intensivt och försvann nästa dag. I onsdags kväll var jag rädd att det var halsfluss på gång, men innan det började göra så där vansinnigt ont att det är omöjligt att svälja gick det över.

Idag känns det ingenting när jag sväljer, men jag är öm när jag klämmer på utsidan halsen. Snuvig är jag också. Men det känns som att jag håller på att bli frisk. Så kändes det i onsdags också …
.

Aj i halsen

Det gör ont när jag sväljer. Nästan så att jag helst undviker det.

Har ringt jobbet, båda ställena. På andra stället blev det lite stressigt - de båda ordinarie personerna som skulle jobba med mig i morgon är sjuka ...

Och det blir värre ...

Det känns som att förkylningen kommer tillbaka med förnyad styrka!

Jag känner mig så dum. Nu måste jag kanske ringa jobbet i morgon och liksom "förlåt … jag var visst inte frisk …" jag ba skoja ba. Typ.

Men måste jag så måste jag. Det är ju inte så att jag luras. Men det känns ändå dumt. Som om jag vore världens svikare.
.

Men vad i ...

Nu helt plötsligt börjar halsen göra ont igen? WTF liksom? Jag ska ju jobba i morgon. I värsta fall får jag gå dit, stå ut och sen gå hem och vila upp mig. Fyra timmar är uthärdligt, trots förkylning. Men hur käckt är det om jag kanske smittar de redan jätteförkylda barnen?

Ett litet bakslag kanske?

Och jo, i allra värsta fall får jag ringa mig sjuk i morgon bitti. Jag går inte och jobbar om jag är sjuk.
:

Förkylningen på väg bort?

Hoppas det! I natt har jag sovit utan problem. Inget kill i halsen som väckt mig. Inget annat heller.

Jag kan nog gå och jobba i morgon. I alla fall känns det så just nu. Vet dock inte hur förkylningen mår om jag ska utsätta mig för hög ljudnivå.

Nu tog det emot lite.
.

Halsen kliar fortfarande

Det är inte kul att vara förkyld. Jag börjar bli tämligen "manlig" i min förkylning.

Nu ska jag kanske gå ett varv runt "kvarteret" innan maken kommer hem och fixar mat (?). Barnen har beställt wokat. Det jag minst av allt är sugen på. Äter hellre ugnsbakad falukorv med tomatsås och ris … det är jag nog rätt ensam om.
.

En oväntad vänskap

Vilken härlig film! Jag har både skrattat och gråtit … och mest myst. Se den om ni inte redan har gjort det.
.

Typiskt

När livslusten väl återkommer (solens förtjänst?) så följer en förkylning i dess spår.

Idag blir det att dricka mycket, helst teer och vila. Titta på lite filmer kanske? Och fortsätta skissa på vissa ändringar i manus 2. Tänker nog skriva dem innan jag får svar från testläsare. För det är ändringar och idéer som jag tror på!

Men först vila mig frisk igen.
.

Jag vet inte ...

Det känns som att saker är på gång i min tillvaro. Både bra och dåliga.

Mitt manus kommer att bli läst och förhoppningsvis kommer jag få feedback från en av testläsarna inom kort. Annars får jag börja ändra och redigera på egen hand igen. Har nämligen fått lite idéer som jag ska spinna vidare på. Ibland är det bra att en text får vila!

Men snart måste det börja hända grejer, jag måste bli klar.

Det är lite annat i livet också … en sjuk anhörig, vilket drar ner glädjen och ersätter med oro. Helst som den sjuke inte gärna vill belasta sin omgivning. Han säger att det inte är någon fara med honom! Men det är det.

Jag har kommit fram till att det inte finns någon annan än jag som kan "rycka upp mig". Jo, min man är väldigt bra på att få mig att tänka positivt när jag är negativ. Men det finns en gräns för hur mycket han ska behöva hålla mig under armarna. Jag måste rycka upp mig nu. De negativa tankarna börjar gå lite väl långt. (Läs: alldeles för långt). Men än kan jag vända dem, tror jag. Hoppas jag.
.

Som om det inte räckte

Förkylning på gång, tror jag.

Förutom att livet redan känns lite halvkasst. Grinig? Jajamen.

Nu ska jag sova igen. Min paradgren.
.

Långsam blogger?

Är det Blogger eller min dator som är otroligt segt idag, tro? Jag är också seg. Trots nästan två timmars sömn på soffan. Gud vad jag somnade strax innan tolv och vaknade två timmar senare, när yngsta kom hem från träning. Jösses.

Nu är jag hjälpligt pigg. I alla fall orkar jag vara upprätt, men soffan ropar på mig … undrar om jag har en förkylning i kroppen, eller vad. Det här är inte normalt. Helst eftersom jag sov mellan 22.00 och 06.20. Åtta timmar.
.

Det är vädrets fel

Vaknade tjugo över sex i morse. Pigg. Det blir väl så efter åtta timmars sömn …

Drack en kopp kaffe och väntade på att syrran skulle vakna och följa med på promenad. Det gjorde hon efter ett tag.

Vi såg en älg! En stor, mäkig älg. Bara ett tiotal meter ifrån oss. Den följde oss med blicken tills han såg ut att ha huvudet bakoframpå. Vi stirrade stint på den medan vi letade efter lämpligt att träd att klättra upp i … behövdes inte. En stund senare kom vi tillbaka och älgen var kvar. Han hade lagt sig ner för att vila. Han följde oss med blicken igen, men var nog rätt säker på att vi inte ville honom något ont.

Vi har reklamgodis hemma. Med feltryck … små påsar med 10 g godis … miljövidrigt, men väldigt gott! Att hälla ut innehållet i handen och sedan fylla munnen … livsfarligt. Jag är redan jättesömnig av blodsockret som åker bergochdalbana.

Nu ska jag kanske måla en liten stund. Fick ju ett gäng målardukar för just det ändamålet. Var ju såååå sugen på att fortsätta måla. Då.

Borde kanske ägna lite tid åt att skriva också? Ska bara piggna till först. En Baddare (till) till kaffet kanske?
.

Hej helg!

Rivstartar helgen med ett gott träningspass, som börjar om 14 minuter. Skynda skynda!
.

Hepp hepp

Ända sedan jag vaknade har jag varit peppad för kvällens träningspass. Kanske redan sen igår kväll.
Skönt att det känns så bra att gå och träna! Kanske har jag kommit över den där första tröskeln, när kroppen bara är trött, tung och svag.

Det känns aningens ömt i armbågen när jag gör vissa rörelser, men jag försöker att inte oroa mig. (Oroar mig inte alls, vilket kanske är dumt?) Jag antar att det beror på lite överansträngning, men det är helt normalt när det gäller inflammationer och träning. Säger de som vet.

Gör något ont när jag tränar låter jag bli den övningen, naturligtvis. Även om det känns aldrig så lite. Men jag har blivit lite modigare på sistone och det är kanske det som känns i armbågen. Får nog tagga ner lite grann ett tag. Måste hålla för att skriva, tänker jag.
.

När katten är borta ...

Ibland är jag lite kaxig. Då tror jag att jag vet bäst. För det mesta är jag ganska mesig och håller mig mest i bakgrunden och låter andra vara bättre. Men ibland pockar den här kaxigheten på uppmärksamhet.

Som idag. Vi har ett speciellt barn på avdelningen, som inte gillar förändringar, eller vissa vikarier. Idag vid lunchen blev det diskussion eftersom vikarien skulle sitta vid vårt bord, mittemot det här barnet.

Då gick jag fram till barnet och tittade det i ögonen och sa med klar och tydlig röst (bestämd men inte otrevlig): "NN, nu blir det så här. Och det kommer bli bra." Sen satte jag mig och såg till att allt var som vanligt.

Efter en stund försvann den trumpna minen och det blev hur bra som helst! Till och med en ovanligt lugn och trevlig måltid.

(Jag kan erkänna, hade min kollega varit på plats hade jag inte vågat göra samma sak, men när hon inte är där vågar jag gå mer på min magkänsla.)

Dessutom bestämde jag att det skulle bli filmvila, till barnens stora förtjusning! Allt måste inte vara så himla pedagogiskt och lärorikt jämt och ständigt, det måste få vara lite kul också.
.

Bra dag

Att jag inte ville gå hemifrån i morse har inte med jobbet att göra. Det har med skrivlust att göra. Och annan skaparlust.

Jobbet var bra idag. Trevligt till och med. Och lite avspänt. Så borde det vara varje dag. Tror barnen mår bra av lite lugnare tempo också.
.

Lyxig måndag följd av inte fullt lika lyxig tisdag

Men ändå, en bra dag på jobbet. Kollegorna var gladare än på länge, så även jag. Men jag hade ju ansträngt mig för att komma och sprida leende och förhoppningsvis positiv energi. Och så möttes jag av leenden redan i dörren. Och några barn som ville kramas! Mysigt.

Det var vad jag behövde, nu kommer det per automatik bli betydligt lättare att gå till jobbet i morgon och resten av hösten. Skönt.

Kollegan som jag "rök" ihop med och röt till åt förrförra veckan var som en helt ny person. Och hon beter sig helt annorlunda - bättre - mot mig. Så glad att jag sa ifrån. Och i morgon har jag mina fyra resurstimmar igen, och inget hattande med att dela dagen med en vikarie. 

Det gör inget om resten av november flyter på i samma positiva anda!

.

Vissa sms är riktigt trevliga

Att det är halvflaskor är bara en fördel!
Tur att vi har ett par goda ostar hemma.

Ibland är jag glad att jag säger ifrån

Förskolechefen skrev och tackade för mitt sms. Hon har pratat med de andra på avdelningen och kommit fram till att mitt förslag är bra och att vi kommer köra på det. Hurra! Jag är så himla bra!


Hoppas nu bara att det smittar av sig så att allt blir bara bra framöver. Allt. Enough said.
.

Kroppen skriker

Vila, skriker kroppen.

Okej. Efter nästan två tusen ord är det okej att göra något annat en stund. Nödvändigt också.
.

Veckan börjar med träningsvärk

Skön träningsvärk i armhålorna (eller bröstmuskeln är det väl snarare), låren, magen och kanske även i skulderpartierna.

Har mailat förskolechefen en fundering och ett förslag angående onsdagar. Hoppas att hon går på mitt förslag. Det är nämligen det bästa för verksamheten. Och för mig. Men jag vill att hon ska nappa på förslaget för verksamhetens skull. För ett speciellt barns skull.

Idag skriver jag. Och mår bättre än på flera dagar. Tack vare träningen igår, tror jag. (Och kanske också det faktum att jag kommit på att jag inte längre behöver jobba hela onsdagar!) (Det här med jobb alltså …)

Hur som helst. Jag skriver på manus 3 medan jag väntar på utlåtande från två testläsare. (*gulp*)

Tänkte hinna/orka/vilja greja med foton också. Och måla lite i olja. För visst är väl en ledig dag evighetslång?
.

Sova på saken

Har funderat lite på en sak som har med jobbet att göra ... Känns bra i magen men jag ska sova på saken till i morgon.

Tränat

40 minuter crossfit och 6 minuter löpning (med avslutning i jobbig backe). Snart blir det tacos. Älskade mannen är och handlar och kommer sen att fixa maten. Han vet värdet av en lycklig fru. <3 div="">.

Men nä ...

Just när jag kommit igång med skrivandet av manus 4 (fråga inte!) så måste jag avbryta mig för att ge mig iväg på ett träningspass.

Nej, det är inte synd om mig. Älskar de här passen. Särskilt efteråt!

Men när jag precis fått upp ett flow känns det sådär att behöva bryta. Men kroppen behöver en paus. Särskilt min känsliga högerarm.
.

Romaner till inlägg

Måste lära mig att skriva kort och kärnfullt. Så att folk orkar läsa mina inägg.

Men hur gör man?
.

Söndag 2 november

Hur många dagar är det i november? 30? 28 kvar att uthärda i så fall.

Häromdagen sa jag till min man att jag vill åka till USA och hälsa på Jessica. Och så berättade jag drömmande om allt vi skulle göra … promenera med hundarna och fotografera, sitta på Starbucks och dricka kaffe och skriva, sitta på altanen och prata och dricka vin.

Åk! sa han.

Va? sa jag.

Åk! sa han igen. Och då blev det så där jobbigt. Hur gärna jag än vill åka dit … så får jag dåligt samvete om jag verkligen skulle göra det. Barnen är i en ålder nu när de uppskattar att resa, och jag vill gärna resa tillsammans med dem.

Om jag hade haft mitt heltidsjobb kvar hade jag haft råd med båda delarna. Men jag hade å andra sidan inte haft lediga dagar att ta ut. (Det var en av de få negativa sakerna med det företaget, oviljan att låta personalen vara ledig) (mitt förrförra jobb däremot var bra på att låta personalen vara ledig, men de betalade inte löner som gjorde resor möjliga).

Och eftersom jag inte kan tänka mig att jobba heltid igen får jag vackert nöja mig med att inte ha råd. (Men det stör mig … once in a lifetime … resa iväg ensam … egentid … trevligt land, trevligt sällskap …) Åh, vad jag vill! Maken föreslog till och med att jag kunde resa till NY och ta buss eller tåg därifrån, för att komma billigare undan. Jag skulle kunna leva med det.

Men om det betyder att vi får försaka en eventuell utlandsresa i sommar, för att jag prompt skulle få en egen resa … Nej, mitt samvete klarar inte det.

Dessutom är lillasyster lovad en Paris-resa tillsammans med mig. Eftersom storasyster fick åka till USA i somras.

Till sommaren kan vi kanske få hyra ett hus i Spanien för en billig peng, och då behövs bara ("bara") flygbiljetter, hyrbil och mat.

Dessutom - som om det inte räckte med angenäma bekymmer - vi kan få möjlighet att hyra en lägenhet i London W1 (!!!!!) i vår, tillsammans med svåger och syster. Fast jag vet inte om jag vill åka till London. Det är nämligen den enda staden i världen jag kan tänka mig att bosätta mig i. På allvar kunna flytta till. Jag har bott i London. Varit tillsammans med en engelsman. Pratat engelska lika bra som engelsmännen själva (har dock tappat det rätt rejält) - jag överdriver inte när jag säger att jag ÄLSKAR den staden, nästan mer än jag älskar mitt hem. Och då är jag väldigt hemmakär. Är alltså rädd för att riva upp känslor igen … att vilja - på riktigt allvar - flytta dit. Bo där. Leva där.
.

Är inte i balans

Något är fel någonstans. Jag är i en nedåtgående spiral och orkar inte ta hand om mig själv, det gör att jag blir trött och slö och orkar ännu mindre.

Allt känns tråkigt.

Det känns som en bakvänd PMS. Tre dagar lycka och resten vill-döda-någon-eller-slå-ihjäl-hela-världen-humör.

Känns inte helt balanserat.

Det värsta är att jag inom en halvtimme väntar trevligt besök. Men vill inte ha besök. Vill inte le, prata och vara trevlig. Vill bara gråtskrika och kasta saker. Alternativt sova tills jag har en bättre dag.
:

Idag lördag

Idag ska jag skriva och måla i olja, har jag tänkt.

Men först skriva. Måste speeda upp skrivandet lite. Känner att det här hattandet med några få tusen ord i veckan inte fungerar … Det Måste Hända Något. Nu.

Väntar fortfarande på feedback på manus 2 och funderar på att skicka det till ytterligare testläsare. Bara för att få lite att jobba med.


Texten måste bli klar och skickad till förlag. Eller om jag ska ge ut den själv. Kanske ska hoppa över det tidsödande (och energikrävande) momentet att vänta på svar.
.:

Igår fredag

Det blev en liten nap på eftermiddagen. Sen förflyttade jag mig till soffan medan maken fixade rena sängkläder och lagade mat.

Jag letade rätt på en film jag ville se. Det blev en thriller som faktiskt var riktigt bra. Minns inte namnet med Michael Douglas spelade en åklagare. Till och med maken blev förvånad över att jag lyckades välja en film som även han gillade. (Han är inte överförtjust i romantiska komedier).

Strax efter tio la jag mig och vaknade av väckarklockan klockan 7. Maken och sonen ska till Småland idag. Först till vårt lilla torp och tömma varmvattenberedaren och ta in studsmattan, därefter ska de till Värnamo och se om ÖIS åker ner till … nästa division eller stannar kvar i Superettan. (Tror det är superettan de spelar i).

När maken ser en match brukar de förlora, men om sonen tittar brukar de vinna. Bäst går det när sonen går med morfar på ÖIS-match. Morfar är inbiten gaisare.

Så. Nu vet ni allt ni behöver veta om min familj och dess kärlek till fotbollslag.
.

Ska kanske sova middag?

Känner att jag varit vaken sen tjugo i fem i morse. Sååå trött. Tänkte sova middag en stund, och sen orka skapa. Antingen med ord eller i olja.

.

Kollegor

Vi hade fem barn idag. Det var nästan tur att en av mina kollegor var sjuk, annars hade vi varit fyra vuxna.

Det var naturligtvis tråkigt att hon var sjuk, det var hennes sista dag idag och jag ville verkligen passa på att få en skön och behaglig arbetsdag tillsammans med henne, och få krama om henne ordentligt och önska lycka till.

Min andra kollega "skickade hem" mig drygt en timme tidigare … för att åka hem och mysa med mina kids. Gulle henne. Det blev en fika när jag kom hem.

Det finns kollegor och så finns det kollegor. Det ställe som jag var på idag, och alla fredagar (och torsdagseftermiddagar) vill jag vara på alla arbetsdagar …
 '

Det är okej eftersom det är fredag

Vaknade tjugo i fem. Tjugo minuter innan klockan skulle ringa.

Fem över sex cyklade jag till jobbet.

Det är fredag och jag somnade klockan tio igår kväll. I eftermiddag ska jag vila en stund innan träningen. Annars får det bli tidigt i säng ikväll.

Det är fredag! Hur skönt är inte det?

Vill både äta kakan och ha den kvar

Pengar är inte allt. Men det är lugnande för nervsystemet. Och så hjälper det till om eller när man vill göra roliga saker. Som att resa.

Hade jag haft (ett normalt jobb som de flesta normala människor har) mer pengar skulle jag bokat en flygbiljett och åkt over there och hälsat på Jessica någon vecka. Gärna nu snart ...

... gått promenader i ett vackert höstlandskap, tagit massor av bilder, njutit av behaglig temperatur, åkt förbi Starbucks och köpt cappuccino.

… suttit på deras altan och druckit vin och njutit av trevligt sällskap.
.

Det går bra nu

INTE!

Hej skrivkramp. Ta och försvinn.

Hur jag märker när det går käpprätt åt helvete? När jag börjar grotta ner mig i småsaker och berättar precis allt som sker. Minsta lilla grej ska förklaras.


Är ändå glad att jag kommer på mig själv och kan hejda mig. Och bäst av allt: radera eländet.

Jag gör som andra gjort före mig, vänder blad. Läs: bryter ihop big time.
.

Det där förra inlägget, never mind

Det var mest svammel som behövde komma ut.

Tre timmar har jag jobbat idag. Känns rätt lagom. I alla fall en mjukstart av arbetsveckan. I morgon blir en ganska kort dag, men väldigt tidig. Börjar kvart över sex! Hu …

Apropå hu. Jag har förbjudit min son att gå med kompisar ut och tigga godis ikväll. Han är sur på mig men jag tänker inte ge mig.
.

Hmm

Mina kollegor på ena stället tror nog att jag skolkar den här veckan, eller att jag är väldigt nonchalant som inte meddelar att jag är frånvarande … Men jag orkar inte bry mig.

I somras kom förskolechefen och jag överens (trodde jag) om att jag skulle vara ledig när "resursbarnet" (hatar det ordet, men hittar inget bättre och kan inte nämna barnet vid namn) var ledig och h*n är ledig denna vecka. Alltså har jag också ledigt.

I förrgår ringde jag dit för att kolla angående onsdagen och om det var klart vem av oss vikarier som ska ta den dagen. (Från början var det jag, sen blev det en annan och sist jag hörde något skulle vi två få dela på dagen*) Och då lät kollegan lite … förvånad. "Men bra Agneta att du tar ansvar för onsdagen!" Jo men hej.

Idag, i samma sekund som jag klev i ytterkläderna och började få lite bråttom ringer förskolechefen och ville kolla hur det blir nu i eftermiddag, om jag hade tänkt jobba på ställe nummer två?

Idag har jag också påmint om löneförhöjningen. Påmint. Har alltså påpekat det förut. Nu face to face. (Alltså, vad har hänt med den här tidigare så mesiga personen, som alltid skulle vara till lags och så jävla snäll? Har jag börjat sluta be om ursäkt för att jag finns till? Undrar vad som blir nästa grej, be min buttra kollega att försöka gaska upp sig lite och bidra till en bättre stämning? - Oj, nu svor jag nog i kyrkan.)

*Att låta två personer dela på en arbetsdag i veckan är egentligen vansinnigt. Helst som vi har ett barn som inte riktigt klarar av förändringar. Känner att jag får ta det med förskolechefen, eftersom ingen annan verkar ha tänkt på det. Plus att vi går miste om resurs den dagen. Dumt på mer än ett sätt.
-

En sådan dag

Måste ha en kopp kaffe till innan hjärnan kan arbeta. (Eh?)
.

Åtta minuters jogging

Jodå. Efter en stunds funderande klev jag ur sängvärmen och i träningskläderna som låg i en hög i badrummet, efter gårdagens träning.

Joggingrundan blev varken lång eller snabb. Men jag vet av erfarenhet att träning måste smygas igång. Helst när man inte är runt tjugo längre. Därför blev det bara en liten sväng, i regnet. Till helgen blir det kanske en längre sväng.

I morgon kväll ska jag träna lite styrka igen (crossfit-pass utomhus, med egna kroppen som tyngd - vet ni hur mycket 58 kilo kan väga? Flera hundra, känns det som.) Just nu känns det viktigt att jag håller mig hel och frisk, för jag behöver stryka mer än kondition.

Igår bad jag maken köpa med några målardukar. Ett par stycken, sa jag. Han kom hem med en hel kasse. Tolv stycken, närmare bestämt. Får se om jag hinner måla idag, eller om jag ska satsa på skrivandet. Jobbar nämligen i eftermiddag. Känns sådär just nu. (Känns helt åt helvete jobbigt just nu. Men det är på det lugna sköna stället, där jag får mer energi än jag gör av med. Känns bra, trots allt.)
.

Om jag skulle ta och gaska upp mig?

Kanske till och med se lite positivt på tillvaron?

Jag har skrivit idag och det gick betydligt bättre än igår. Och så har jag målat akvarell (fått beställning på ett gäng julkort!) och så har jag tränat. Herre jesus vad jobbigt det var och vad trött jag var och så omotiverad jag kände mig. Men ack så himla skönt det känns nu efteråt!

Hoppas kunna träna på fredag också, om maken kan pallra sig hem tidigare från jobbet och köra dotter och kompis till halloweenfest i tassemarkerna.

Nu ska jag äta och sen kanske dö lite i soffan. Om jag inte bestämmer mig för att fortsätta skriva en liten stund.
.

Vad är en kris?

I förra inlägget slängde jag ur mig frågan vad en 40-årskris är, är det åldersnoja eller något annat?

När jag fyllde 30 nojade jag över att bli just 30. Ända sedan tjugoårsåldern har jag tyckt att 30 varit så gammalt! 29-åringarna var värst, för de var så himla nära att trilla över randen till ålderdomen.

Jo, jag tyckte på allvar att 29-30-åringar var patetiska. Gamla, rediga, präktiga, fast i radhus- kombi- småbarnsträsket. Usch vad jag föraktade dem!

När jag fyllde 27 började min ångest komma. Trots att jag väntade barn och var gift. Ändå - ville inte bli gammal! Dagen innan min 30-årsdag var jag hos tandläkaren (limmade fast en liten sten på ena hörntanden, bland annat, den är lossnad nu och kvar sitter bara limmet som en grå fläck), tandläkaren gratulerade i förskott och undrade om det skulle bli stor fest nu?! Jag var rent otrevlig tillbaka och fräste att det var minsann inget att fira.

När jag så fyllde insåg jag att jag överlevde utan några som helst men. Jag var ju precis som vanligt. Inget hade förändrats.

Krisen kom av sig. Jag var inte äldre än 27 (eller 19). Jag var fortfarande gift, hade köpt radhus (vilket inte alls var så dumt som jag först trodde), kombi var faktiskt enda alternativet - om vi inte ville ha en minibuss, eftersom vi numera var fem i familjen.

Nu är jag 41 going on 42 och känner mig yngre och fräschare (?) än någonsin. Visst, lite skavanker här och var men på det stora hela är jag väldigt nöjd med mig själv. (Förutom när jag trillar ner i tråkhål och undrar vad det ska bli av mig, på riktigt).

På en punkt borde jag bli piggare. Och där håller min man med mig. I allra högsta grad håller han med om det, just i det hänseendet. (Använd er fantasi för tusan!) Jag är sååå tråkig och trött. Föredrar att liksom sova när jag hamnar i horisontalläge. Får jobba lite på mig själv där tror jag.

Nu ska jag skriva lite. För innan jag tänker ta itu med "vad jag ska bli när jag blir stor" på allvar, ska jag testa det här med författarskapet. Det verkar nämligen väldigt mycket min grej! Men innan jag vet om det är något för mig måste jag har skrivit klart något.
.

Vänder blad

Ny dag.

Gårdagen var så jobbig så den lägger vi bakom oss. Jag vaknade med en bättre känsla idag än igår. Men är fortfarande inte helt glad, vet inte varför. Tidsomställningen som spökar? Eller så är jag lite nervös för vad min testläsare ska ha för synpunkter.

Rastlös är jag också. Känns som att jag trampar vatten och inte kommer någon vart. Men jag vet inte heller vart det är jag vill komma. Lite (mycket) moment 22 just nu.

Förresten, vad är 40-årskris? Är det att inte veta vad man vill eller är det åldersnoja?
.

Få saker stressar mig

så mycket som att behöva ringa bank/försäkringskassa/annan myndighet.

Ikväll kom ett mail från en mamma i dotterns fotbollslag, som sa att jag inte betalat för en omgång kläder från New Body. Som skulle varit betald i fredags. Jag vet att jag har betalat, i tid dessutom. Så jag svarar på mailet. Ett no reply-mail. Gaaaah!

Har kvar kvinnans jobb-mail och skickar dit istället. Hela tiden med en revolver tryckt mot tinningen - i alla fall om man ska gå på mina hjärtslag.

Leta leta på internetbanken, och jävla bank till att inte visa några detaljer. Jag ser datum, och min egen notering. Och belopp. Men inget mer. Inser att jag måste ringa banken i morgon. Vill verkligen inte ringa banken i morgon. Eller någonsin. Skriker på maken att komma och hjälpa (nu är det nästan hans fel att banken är så usel) (är nära att kräva att vi ska byta bank, first thing tomorrow morning!). Han knappar runt på min internetbank och hittar till slut några … ja vad det nu är han går in på. Jävligt långsam är han också NÄR DET GÄLLER LIV ELLER DÖD! Betalningen syns plötsligt, med mottagarens namn och kontonummer och allting. Halleluja. Jag tar ett halvdjupt andetag innan jag tar en skärmdump och mailar till mamman.

Får till svar: er betalning kom den 24/10!

Eh. Va? WHY ALL THIS FUSS THEN? skrev jag såklart inte. Det är ju inte hennes fel att jag är lite (hm …) ocool i vissa situationer.



Nu ska jag sova.
.