Det är för- och nackdelar med det mesta

Jag stretar på med redigeringen. Det var mer att göra än jag trodde. (Nej, det var exakt som jag anade - att det skulle vara massor att redigera.)

Vet inte om det är bra eller dåligt att jag utvecklats i mitt skrivande det senaste året. Bra såklart. Men nackdelen är att jag hittar massor av saker som måste ändras och det tar tid och ork.

Fast fördelen med det är förstås att jag har möjligheten att förbättra manuset ännu lite till. Det kommer mina potentiella läsare att bli glada över. Fast de kommer inte tänka på det, när man läser en bok förutsätter man att den är välskriven. Allt annat är en besvikelse. Måtte inte min bok upplevas som en besvikelse!

God Jul!

Redigering pågår

Jag påbörjade redigeringen igår, och fortsatte idag. Det känns rätt så bra. Bättre och mindre jobbigt än vad jag trodde. Och samtidigt inser jag att det finns en massa att jobba på. En jädra massa! Men det är ganska kul att redigera. Och ja, jag har utvecklats sedan jag senast skrev på det manuset. Något jag visste att jag skulle göra. Jag ser det som något positivt.

Mindre bra är att jag har suttit för långa stunder åt gången. Handen vill inte samarbeta längre nu. Måste bli bättre på att ställa ugnsklockan på 20 minuter för att pausa ofta. Hur jäkla svårt är det?!

Åh. Åh. Åh. Åh!

Idag började redigeringsarbetet. The Redigering.
Och ja, där fanns saker att redigera minsann. (Som jag misstänkt.)

I kapitel två klippte jag bort halva kapitlet. Eh …? Sen hann jag inte så mycket mer. I morgon ska jag börja direkt, och vara fokuserad på det. Idag har jag fått ägna en hel del tid och koncentration på att skriva presentationstext.

I morgon behöver jag bara redigera och … titta på omslags-förslagen som kommit nu ikväll! Oh My God så kul och svårt och häftigt och overkligt! Wow! Och de är så … olika.

Tur att man inte lider av ambivalens. Inte det minsta. Alls.

Det går framåt så sakteliga

Idag har förläggaren och jag enats om en kort presentationstext, som ska vara med i kataloger etc.
Det tog några vändor fram och tillbaka, men nu har vi en text som jag tycker känns riktigt bra. Skönt. Och kul och spännande!

Snart (hoppas jag) kommer jag få se förslag på omslaget. Det ska bli riktigt roligt och spännande. (Och konstigt och läskigt … tänk om jag inte alls gillar det?! Jobbigt …) Tur att jag har kunnigt folk omkring mig.

Jobbigt att vara jag ibland, del xxx

Vissa små fåniga saker stressar ibland skiten ur mig. Som tex att behöva logga in på Telias webmail.

Idag var ett sådant tillfälle. Behövde verkligen, verkligen kolla mailen, men den strulade både på datorn och i telefonen. Skickar sms: Hjälp mig! (Maken är min it-guru). Han svarar: Kolla webmailen, hinner inte hjälpa dig nu, och så en puss-emoji. Klart slut, sluta stör.

JAHA. Kolla webmailen. HUR DÅ??? HUR DÅ?! HUR HUR HUUUUUUUUR? När jag är hungrig blir allt ännu värre. Mycket mycket värre.

Då ska det där krångliga password-eländet letas fram och det kan ligga precis var som helst … Ni kanske har sett bilder på mitt arbetsrum? Tänk er det stökigaste tonårsrum upphöjt till … hundra?

Nåväl. Hyperventilerade ett tag och tog sedan fram en pärm. Och där satt pappret! Gissa om jag känner mig ordningsam! Nu gällde det bara att hoppas att alla kluriga siffror och bokstäver fortfarande gällde … Det gjorde de.

Jag hade fått ett mail och allt är lugnt.

Och jag har skickat ett meddelande till Telia att de kan bortse från min förra fråga.

Nu ska jag äta lite.

Att lära känna karaktärerna

Samtalet med redaktören gick bra. Hon berömde mig språkmässigt. Däremot behöver jag tänka mer på begreppet Show - don´t tell. Jag behöver komma närmare mina karaktärer, lära känna dem, och göra dem lite mer olika varandra.

När jag skrivit några sidor om var och en av huvudkaraktärerna ska jag skriva om manuset. (Ouff.)

Därefter ska hon läsa igenom det igen, komma med handfasta råd och synpunkter (hoppas jag!) och efter det ska jag göra de ändringar hon föreslagit. Ungefär så tror jag vi sa. Eller, hon sa och jag lyssnade och instämde.

Morgonstund har guld i mund

Fredag, och det regnar inte! Inte än i alla fall.

Sent igår kväll fick jag iväg bilderna till förläggaren. I eftermiddag ska jag bli uppringd av redaktören, för att diskutera lite ändringar, tror jag. Enligt förläggaren tycker redaktören att det språkliga är väldigt bra. (Och jag tolkar det som att det dramaturgiska samt persongestaltningen lämnar en del att önska.)

Det kommer bli en del jobb i jul. Det är jag inställd på och ser fram emot. (För jag förväntar mig handfasta råd från redaktören. Hey! Jag är nybörjare på det här. I need help!)

Vet ni, det här att debutera kan vara bland det roligaste jag varit med om. Och då har vi knappt satt igång än!

Trevlig nobeldag på er!

Här öser regnet ner, från sidan … Inget ovanligt när man bor nära Göteborg. (Jag vill flytta till Stockholm. Även om det händer att det blåser och regnar även där.)

Idag SKA jag få iväg bilderna till förläggaren. (Det tar emot och jag har kommit på varför. Jag gillar inte att se mig själv på bild.)

Det är vecka 50 nu och enligt tidsplan… (Jag vet inte hur mycket jag får lov att berätta?!) Men det borde hända lite grejer nu snart.

Under tiden passar jag på att läsa. Ska ägna tvättstugan lite uppmärksamhet också. Och så ska jag ta hand om hundvalpen jag är dagmatte åt ibland. Söta lilla Svea!

Mellandagar, eller lugnet före stormen?

Redaktören läser mitt manus just nu, och jag väntar på hennes synpunkter (eller sågningar?) för att börja stryka och skriva om ... Det kommer bli några hektiska veckor innan jag ska lämna in manuset till förläggaren.

Just nu är självförtroendet lite lågt. Men det kanske beror på att jag är rastlös.

Ska kanske ta och titta på bilderna, och bestämma vilka förlaget ska få använda sig av och vilka som kan passa bra i svartvitt.

(Det är inte så att det saknas saker att göra. Golv kan dammsugas, fönster putsas, skåp och lådor rensas. Och så vidare. Men jag väljer att vara lite otålig och rastlös istället.)

Pressbilder tagna

Jag har blivit fotograferad och resultatet får ni ta del av så småningom.

Just nu håller formgivaren på att ta fram förslag till omslag och jag är grymt nyfiken på att se hur det ser ut! (Min kommande bok ska få en framsida!) Eller hur de ser ut, jag kommer få tycka till, och säga nej om jag inte tycker om.

Samtidigt håller redaktören på att läsa igenom manuset för att återkomma med synpunkter som jag ska arbeta med. Och här är jag lite nervös just nu. Tänker att jag inte kommer klara det! (Är det nu det uppdagas att jag inte alls kan skriva? Att jag bara haft tur, och egentligen är en bluff …)

Nu har jag även fått en redaktör

Jag har fått en redaktör! Fick ett mail i torsdags när jag åkte till Stockholm … så himla kul och spännande! (Och overkligt - att detta händer mig?!! Både förläggare och redaktör. Wow!)

Hon ska läsa och komma med synpunkter på texten. Älsklingar ska dödas. Tema och röda trådar ska plockas fram. Typ. Med lite (rätt mycket) jobb kan det kanske bli en riktigt bra story. Hoppas jag!

Ouff.

Nu är vi igång!

Idag har jag pratat med min jättetrevliga förläggare! Hon gick igenom vad som ska göras och vad som kommer hända. En redaktör ska utses och h*n ska ta kontakt med mig för att arbeta färdigt med romanen innan korrekturläsaren tar vid. Därefter ska jag läsa och godkänna. Sedan ska en sättare (tror jag) sätta boken. Och jag ska läsa och godkänna sättningen (tror jag det heter).

En himla massa läsning av boken kommer det att bli. Jag som änna är färdig med den.
Trodde jag ja.  

En formgivare ska göra omslaget också. Ganska snart. Pressbilder får jag fixa själv. Och bör fixa ganska snart. Gärna utomhus. (Tur jag har en bra kamera och en dotter som är duktig på att fotografera!)

Vi är igång och det är så himla spännande!

Lägg den 21 maj på minnet, det är då boken kommer ut.

Livet blir lättare när solen skiner

Igår var det underbart väder. Jag passade på att slänga ut de sista tomatplantorna från växthuset och tömma krukorna på jord. Nu ser det hyfsat städat ut på altanen och i växthuset.

Efter röjandet gav jag mig ut och sprang. Nästan 6,2 km blev det och det är längsta rundan jag sprungit på kanske 20 år! Omåttligt stolt och glad var jag efteråt. Och taggad - längtar redan till nästa gång! Mina nya löparskor är fantastiska att springa i, så himla sköna.

Idag regnar det, men jag passar söt liten hundvalp så livet känns rätt okej även idag.

Jag har blivit med förläggare!

Fick mail idag, från min förläggare. Wohoo! Hon ska ringa mig i morgon eller i övermorgon.
Hon ska även tillsätta en redaktör. Jag gissar att jag kommer att få redigera en del …

Alltså, det är så himla roligt och spännande just nu! Lite läskigt också, men mest roligt. Jag har en förläggare. (Känner mig nästan lite viktig och speciell!) Och jag ska få en redaktör (eller om det är förläggaren som sköter den kontakten?)

Nästan som julafton!

Snart så ...

"Din förläggare kommer då kontakta dig och tillsätta en redaktör för din bok så att ni kan komma igång och arbeta tillsammans." 

Wohoo! Längtar! Väntar!

Och som en författarkollega uttryckte sig: Tålamod är bra att ha i den här branschen.

Rörigt manus

Manus 2, som jag redigerar just nu känns otroligt rörigt och jobbigt. Det är nästan så att jag måste ta bort något eller några kapitel för att se om jag kan bringa lite ordning.

Manus 1 är det som snart blir bok. Manus 2 är ingen uppföljare, men är samma genre. Om den någonsin blir klar. Ibland känns det högst osäkert.

Så fort jag vet mer ska jag berätta mer

Lördag. Inget händer på bokutgivningsfronten på en lördag. Eller en söndag. Förhoppningsvis händer något på måndag eller tisdag. Vad det nu kan tänkas vara.
Jag har blivit tilldelad en förläggare (woho!) och jag hoppas att hon kontaktar mig i veckan, och delger vad som är tänkt att hända framöver.

Tills dess kämpar jag med manus 2. Upptäckte idag att jag rört ihop några kapitel och händelser. Blir så trött …

En dag hit eller dit ...

Fick avtalet på posten idag, skrev under (efter att ha läst igenom ännu en gång) och joggade ner till centrum för att få brevet på lådan innan de tömmer. Tänkte jag. Tyvärr har de tidigarelagt tömningen till kl 17 istället för 18. Och jag var där vid 8 över …  och det var inga brev i lådan hörde jag när mitt åkte ner i botten. Typiskt. Hade hoppats att de skulle få avtalet redan i morgon ju!

Får hoppas att det kommer fram i övermorgon, och inte efter helgen. Orka vänta på att komma igång, med vad det nu är som ska kommas igång med, typ allt ...

Spännande är det. Spännande som attan! (Tänk att detta händer mig. Mig! Hurra!)

Avtalet underskrivet!

Tvära kast med nygamla idéer

Igår bestämde jag mig för att testa att bryta ut ett par karaktärer ur manuset och tajta till storyn. Det kändes spännande och bra.

Men när jag kröp ner i sängen igår kväll för att sova kom nya idéer. Eller gamla idéer. Jag ska nog ha med alla fyra karaktärer i manuset ändå. Fast jag ska skala bort några bifigurer och skippa flera scener. Hålla det lite stramt. Försöka få bort allt som spretar för mycket.

Återstår att se hur det blir till slut. Kan komma nya tankar och idéer precis när som helst. Men till dess kör jag på!

Kan säga att det är en utmaning att skriva … manus 2 finns nu i några olika versioner och det blir till att hålla tungan rätt i mun när jag ska foga ihop alla personer och händelser.

Behöver nog ha lite frukost först.

Tillvaron alltså!

Vaknade med en begynnande förkylning i kroppen - och jag får inte bli förkyld nu! - ska iväg med tjejgänget i helgen och i nästa vecka ska jag på min nämndemannautbildning. Får bara inte bli förkyld nu!

Hursom, jag bestämde mig snabbt för att vila mig pigg idag. Ligga i soffan och titta på dokumentärer och romantiska komedier. Dricka citronvatten och te med ingefära.

Kände dock ganska direkt att så blir det inte. Kanske senare i eftermiddag men först måste jag SKRIVA! Måste som i jag vill, och kan inte hålla mig ifrån det. Bra känsla.

Tvära kast i skrivandet

Igår kändes det lite hopplöst, skrivandet. Idag känns det bättre. Har vänt och vritt på idéer och tankar kom till slut fram till att stycka upp manus 2 och bryta ut några av personerna och handlingarna.

Vet inte ännu om det kan bli bra men jag hoppas det. Mindre spretigt och rörigt med färre personer. Kanske låter jag någon gästspela, som sedan återkommer i manus 3.


Än har jag inte hört något mer från förlaget. Hoppas att det kommer. Gärna snart …

Jag har i alla fall tur med vädret ...

Det är lite, lite soligt just nu (men det mulnar på).

Datorn strulade i morse, men efter en omstart funkade den bättre. Jag fick mig en tankeställare och mailade de viktigaste dokumenten till min webmail …utifall att den lägger av helt. Min MacBook Air är en bättre begagnad variant, som nu sett sina bästa dagar. Operativsystemet är för gammalt och dåligt och går inte att uppdateras, tydligen. Bara en tidsfråga innan jag är utan bärbar dator alltså. (Och köpa ny finns inte på kartan - kontot - just nu. Eller för lång tid framöver. En klar nackdel med att leva jag "vill bli författare"-liv.

Gaaah.

Manus 2 känns svajigt just nu. Inte tillräckligt dåligt för att jag ska överge det helt, men inte tillräckligt bra för att fortsätta i nuvarande spår. Jättejobbigt! Vem kan hjälpa mig?! (Eller är det meningen att jag ska klura ut lösningen själv?!?!)

Vaknar med en känsla av gaaah!

Tvivel har börjat smyga sig på mig gällande manus 2. I flera dagar har jag känt att det inte riktigt håller måttet, att det saknas en röd tråd och att det stundtals är väldigt rörigt. Och inte blir det bättre av att jag redigerar heller.

Idag har jag tänkt tanken att skriva om det helt och hållet. Börja om från noll och ta med väl valda delar bara och byta ut allt annat. Men jag vet inte … det finns något i manuset som jag gillar. En av karaktärerna har jag gjort mig av med och ska kanske bara få vara med som en person långt ut i periferien. En annan är tveksam men ska kanske få vara med på ett litet hörn, på grund av att hon är ganska rolig/jobbig.

Suck pust och stön! Vad jobbigt det är att skriva bok!

Helgen i Stockholm

Vi har en årlig tradition (har jag bestämt) att åka till Stockholm en gång varje år. Maken och jag.

Två år i rad har vi bott på First Hotel Reisen på Skeppsbron. Fina rum, bra läge och utmärkt frukost. På fredagen tog vi på oss träningskläder och gav oss ut på en powerwalk-runda (med inslag av jogg) på Gärdet.

På kvällen blev det middag på samma restaurang som förra året, Fem små hus i Gamla Stan. Jättegod meny med anpassat vinpaket. Härlig känsla att sitta där och veta att manuset är antaget! Förra året drömde och hoppades jag … Tänk om jag hade vetat!

Tidigt i säng. Tror att jag sov när klockan var halv tio ...

På lördagen vaknade vi halv åtta, åt frukost och gav oss ut på långpromenad. 1,9 mil blev det på Östermalm och Kungsholmen (research bland gator och vissa butiker).

Middag på Strandvägen 1 på kvällen. Helt okej mat, men ingen sensation.

Tidigt i säng även denna kväll. Herregud vad trötta vi var.

Även på söndagen blev det promenad, i Vasastan och på Kungsholmen.


Vi hann med att träffa svåger, svägerska och guddotter också, himla trevligt.


Har jag tur blir det faktiskt en liten stockholmstur igen i år. Maken ska ev på möte i december och om han bilar upp åker jag nog med. Hoppas! Ser fram emot att få strosa ensam på gatorna. Inte för att jag har något emot makens sällskap, men ibland behöver jag vara ensam med mina tankar. Helst som jag hela tiden har min story och mina karaktärer i huvudet.

Helgen i bilder (del 3)

Manus hit och dit

Fick en fråga gällande förra inlägget. Vilket manus det är som är antaget … Himla bra fråga faktiskt. Att det är glasklart för mig är inte så konstigt, men inte lika lätt att hänga med i svängarna för er andra. (Jag är inte alltid jättetydlig av mig när jag skriver heller.)

Manus 1 ligger hos förlag och jag väntar på kontrakt och detaljer för fortsättningen … (iiiiiiih så spännande!)

Manus 2 är klart i sitt första utkast, ett råmanus. Det är testläst/lektörsläst innan redigering. Redigeringen startar troligtvis på måndag. Ingen fortsättning på manus 1, men samma genre - feelgood, underhållningsroman, typ.

Manus 3 har blivit ca 1/3 långt, men ligger i träda just nu, pga vilar och ska snart redigera manus 2.


Tack för att du ställde frågan Emmelie!

Redigering manus 2

Snart ska jag sätta igång och redigera manus 2. (Det är manus 1 som blivit antaget.) Har inte haft lust, ork eller idéer alls den sista veckan. I morse kom några idéer till mig, på hur jag kan/bör inleda storyn.

Testläsaren hade några synpunkter och åsikter (på råmanuset) som jag tagit fasta på.

Efter helgen (minisemester i Stockholm med maken) ska jag ta nya tag med skrivandet.

Lugnt just nu

I fredags fick jag Beskedet. Förlaget vill ge ut mig. De tror på mitt manus och att det kan tillföra något fint till boklandskapet. Känns så himla bra!

När jag läste mailet stod jag på busshållplatsen och väntade på bussen, som precis kom. Jag började gråta och gick snörvlande ombord på bussen.

Den vackra höstdagen blev ännu mycket vackrare!

Än har jag inte fått några detaljer, så jag vet inte vad som ska hända härnäst, eller när boken ska tänkas komma ut … men det löser sig säkert. Är inte längre lika otålig och rastlös - det är såå skönt att inte längre behöva vänta på besked. Jag är världssämst på att vänta.


Tänk att jag ska få min bebis i en fysisk bok inom några månader! (Wow!)

Äntligen!

Äntligen är det min tur! Äntligen!
Förlaget vill ge ut mig, de gillar mitt manus. Äntligen!

Berättar mer när avtalet är skrivet.

Huvudvärk

Huvudvärk igen. Nästan varje dag. Ibland mer, ibland mindre. Jag blir tokig snart!

Misstänker att det kommer från nacken som är ganska stel just nu.

Inget är roligt just nu.

Så mycket måndag

Just idag funderar jag mycket över de val jag gjort i livet. Och jag våndas lite, självömkar.
(Men kommer hela tiden tillbaka till att jag inte vill ha det så mycket annorlunda. Så jag släpper det.)

Eftersom det är måndag och jag tydligen tycker om att plåga mig själv, upptäcker jag såklart att förstakapitlet i manus 2 är uselt. Eller ja, det behöver inte vara måndag för det och jag måste inte vara på ett destruktivt humör. Kapitel 1 ÄR menlöst och intetsägande. Det MÅSTE skrivas om. Så är det bara.


Äh. Jag behöver nog bara lite mer kaffe och kanske en till knäckebrödssmörgås.

Oh, the träningsvärk

Gick och tränade igår förmiddag. Trots dov huvudvärk. Men ingen förkylning som brutit ut och ingen feber.

Idag vaknade jag tidigt med lite känning i halsen … men det försvann efter att jag somnade om och sov till - hör och häpna - nio!

Träningsvärken är inte att leka med. Vader, baksida lår, rumpa - till och med en bit upp i ryggen. Otroligt härligt att ha tränat. Men jag kommer inte tycka detsamma i morgon. Undrar hur det ska gå på yogan, när jag knappt kommer kunna röra mig …

Idag ska jag läsa igenom manus 2 och sedan börja redigera. (Är inte särskilt sugen på det, men det måste göras. Och blir förhoppningsvis roligt när jag väl sätter igång.)

Börja redigera manus 2 kanske?

I april började jag skriva manus 2. I mitten av september satte jag punkt. Nu, en månad senare kan det vara lagom att börja redigera, tror jag.

Undrar vad som är bästa sättet (för mig) att göra det på? Läsa igenom hela först? Eller direkt börja med synpunkterna som testläsaren/lektören kom med?

Får fundera medan jag äter lite frukost.

En dag närmare besked ...

Jag vet att jag inte borde skriva så mycket om min väntan på besked. Får jag ett nej blir det så himla jobbigt! Fast samtidigt, säger de nej ger jag ut den själv - en bok ska det bli.

Men ändå. Jag vill gärna ge ut på förlag, ha det samarbetet med alla fördelar det innebär.

Men ändå. Det är inte hela världen om min första bok bara säljs till vänner och bekanta. Bok nr två kanske blir intressant för förlaget? Eller bok nr tre.


Apropå nr 3 så krympte den texten rätt rejält igår. Nästan tretusen ord. Känns lite surt. Men att ha alla orden kvar hade varit ännu surare. Kanske kan jag tänka på att inte skriva helt planlöst i fortsättningen? Utan ta lite pauser och tänka till.

En kopp kaffe till, sen kör jag igen. Ska fortsätta strukturera texten innan jag fortsätter skriva. Måste ha ordning på kapitlen.

Den bra känslan håller i sig idag också

Igår kom jag på hur jag ska gå vidare med texten. Den spårade ju ur rätt rejält i torsdags eller fredags och därefter kändes allt bara … skit.

Igår, efter ett par dagar utan skrivande och en liten promenad i friska höstluften kom jag på hur jag ska lösa det!

Idag ska jag backa tillbaka, ta bort, skriva om och sedan gå vidare.

Och framför allt: jag ska sätta ugnsklockan på tjugo minuter. Längre än så ska jag inte skriva i ett sträck. (Och den klockans pipande orkar jag inte stå ut med, utan tvingas resa mig från stolen för att stänga av.) Kroppen mår mkt bättre av att ta pauser där jag rör på armar, axlar och skuldror.

Skrivtrögt

Idag är ingen bra dag. Jag tvivlar på alla mina manus just nu. Och saknar lust och inspiration.

Det får vara en sådan dag, tänker jag. Förhoppningsvis känns det bra på måndag igen när jag ska återuppta skrivandet. Kan hoppas att hjärnan arbetat fram en bra lösning på problemet tills dess.

Utseendefixeringen

Det blir allt vanligare med sk vanliga modeller. Så som folk ser ut, typ. Utan photoshop. Det är bra. Jättebra! Men jag efterlyser ändå modeller som är ännu mer "vanliga" än de som syns på bild.

Såg ett inlägg på Facebook nu på morgonen som visade kvinnor med lite mer normala kroppar än vanliga modeller. Icke fotoshoppade ansikten och kroppar. Skönt! Jag älskar sådant. Fram med mer naturliga utseenden.

Gladast blev jag över att en smal person fick vara med på bilden! Men bara en. De andra var kurviga, med stora bröst. (Såklart! Finns det inte storvuxna kvinnor med små bröst? Eller räknas inte de?) Alla ser väldigt självsäkra ut på bilden, nästan överlägsna …

Var är alla kvinnor som ser glada, vänliga och snälla ut? Måste en modell se ut som att hon tycker att hon äger världen, eller är bättre än de flesta andra?

Självförtroende och självsäkerhet är bra, men viktigare än det är självkänslan. För det är den som drabbar omgivningen.

Det finns borden och måsten ...

Idag känner jag att jag bara MÅSTE röja lite i arbetsrummet. Kanske borde jag tagit en före-bild … men helt ärligt, jag vill inte sprida bilden av mig som så slarvig (som jag faktiskt väldigt ofta är). Jag vill gärna ge sken av att vara ordentlig, ha ordning och koll. Fast koll har jag oftast rätt bra, trots oordningen.

Men nu när jag röjt en del kan jag faktiskt ta en före-bild, så att jag har något att jämföra med. (Jag har inte tagit en riktig före-bild, ens för att ha sparad för min egen skull - SÅ himla illa var det!)

Vänta vänta vänta!

Igår skrev jag 3465 ord. Totalt mäter nu manus 3 35400 ord. Det går alltså framåt!

I förrgår dippade jag lite och tänkte att det skenat iväg åt fel håll … häromdagen skrev jag 6000 ord. (Alldeles för mycket.) Och kände att jag liksom svävade ut lite för mycket … Dock har jag inte gjort misstaget att läsa igenom texten, för då hamnar jag i ett redigeringsläge som oftast slutar i att jag pillar sönder texten.

Nej, redigering väntar jag numera med tills det är dags för redigering.

Egentligen är det bara bra att jag får vänta på respons på manus 2. Helst skulle jag vilja få den när manus 3 är färdigt. (Nu skriker mitt inre jag på mig - vill inte alls vänta längre!)

Och besked gällande manus 1 kunde också få vänta, för jag misstänker att de har en del åsikter och förslag på förändringar i texten. En del jobb att göra där också.


Såååå, att vänta är egentligen bara bra för mitt manus 3-skrivande.

Ny dag, nya tag, och ytterligare väntan ...

Skulle fått respons igår på manus 2. Sent på kvällen fick jag besked "sjuk … återkommer i veckan" …
Stön.

Visst, man kan inte hjälpa att man blir sjuk, men ändå. Man kan inte hjälpa att man blir besviken heller.


Varken igår eller förrgår skrev jag ett enda ord. Ska återuppta skrivandet idag. Och försöka strunta i att det jag skrev senaste inte blev bra … får ta det vid redigeringen, inte nu.

Istället ska jag fortsätta med två andra karaktärer, och med en fest som snart ska hållas (och ev urarta).

Jag är nära nu!

Egentligen vill jag inte avslöja det här redan nu, jag vill vänta tills allt är klart, men det är så stort, det är så spännande och det är så himla roligt!

Risken finns att det inte blir något, men det här blogginlägget har ingen påverkan på beslutet. Det blir som det blir.

Inom max en vecka (hoppas jag) får jag besked om utgivning! Antingen blir det ett 'Nej tack' och då ger jag ut den själv. Eller så blir det ett 'Ja tack' och då börjar mitt nya liv! (Typ.)

Blir det ett ja kommer det innebära massor av jobb. Blir det ett nej trycker jag boken själv, skickar ut några inlägg på Facebook och håvar in några beställningar från släkt och vänner och bekanta.


Oavsett vilket är det fantastiskt spännande just nu. Jag går mest omkring och kippar efter luft och försöker stå ut med den obeskrivliga väääääntan.

Kaffets dag

Tydligen är det kaffets dag idag, det måste firas. Och så ska jag fortsätta skriva.

Skriva och dricka kaffe - bättre blir det inte en solig ledig tisdag <3 p="">

Åh vilken helg

Tränat i grupp, haft intressant mailkonversation*, varit på bokmässan igen med allt vad det innebär, skrivit, joggat i finvädret, diskuterat böcker, druckit vin och ätit saltlakrits.

*om senast två veckor kan jag förvänta mig ett besked. Det är ett löfte.


Orkar inte ens bli nervös längre.

Inget besked - ännu.

Mitt ambivalenta inre bråkade ett tag. Till slut vann det otåliga jaget över det stolta och jag mailade den nya kontaktpersonen på förlaget.

Ville veta om jag kunde förvänta mig ett besked ganska snart, eller om ett långt tag.

Inom två veckor skulle personen ha läst, och därefter återkomma.


Och kunde jag tänka mig att skicka den senaste versionen igen, så att h*n var säker på att få den allra senaste?

Personen skrev: "Jag har ju läst din bok, tidigare, i en första version."

Bara sådär, inget utlåtande?! Inte ens en hint?! Urjobbigt. Spännande! Skrämmande. Läskigt.

Bokmässan igår

I onsdags kväll fick jag ett meddelande från en Facebook-kompis. "Intresserad av att följa med på bokmässan i morgon, en kompis kan fixa in oss."

OM jag var!

Himla roligt att vara där och faktiskt kunna röra sig obehindrat. Jag var och träffade "mitt" förlag, och pratade med några stycken författare och även "min" kontaktperson, som tyvärr ska sluta. Personen som tar över efter henne var inte på plats. Nähä.

(Tycker att hon kunde varit lite mer entusiastisk över mitt manus, men jag får väl vara glad att hon kom ihåg mitt namn och vad mitt manus handlade om …)

Kändisar var det gott om, både tv-profiler och författare.

Jag har faktiskt möjlighet att gå även idag, men jag tror att jag behöver en vilodag. I morgon blir det till att andas djupt och långsamt, tänka goda tankar och ha massor av tålamod. Då ska yngsta dottern och jag gå dit. Min lilla bokslukerska. (Kolla gärna in hennes blogg Bokslukerskan.)

Njae, jag vet inte.

Vaknade ganska tidigt idag och frågade mig själv vad det är jag håller på med. Är det någon mening med att hålla på och skriva? Till vilken nytta, kan man undra.

Men jag kommer fram till samma sak hela tiden: Det finns inget annat jag hellre vill göra.

Svacka, go away!

Det går bra nu. Inte.

Yngsta dottern väckte mig i morse med orden: "Jag har försovit mig jättemycket".

Tjugo i nio var klockan, hon började för 30 eller 40 minuter sedan. Bara att börja stressa, för henne alltså. Själv fick jag brottas med en känsla av att allt är fel.

Mitt nya manus. Min insats som mamma, fru, husmor mm mm. Orka.

Jobbigast är just nu att få ordning på manus 3. Det helt nya färska manuset. Började skriva igår. Kändes bra. Lät tre personer läsa. En älskade det! En andra tyckte att början var lite tråkig (inget hände!). En tredje tyckte att jag berättade och förklarade alldeles för mycket.

Jag var nog lite väl taggad inför den här skrivstarten. (Och jag är dum nu som väljer att tolka bra konstruktiv kritik som något negativt.) (Men jag bryter ihop och kommer igen. Behöver bara lite mer kaffe först.)

Igår blev jag klar med manus 2

Slutet blev inte helt bra, men det kan jag fila lite på när jag redigerar. Liksom många andra saker som ska filas på …

Texten är ivägskickad till en testläsare/lektör, som ska titta på vissa saker och återkomma med synpunkter.

Idag känner jag mig trött, tom och förväntansfull. Min bebis är ute och flyger och ska snart bli bedömd. Det är jobbigt. Men mest av allt känner jag mig nöjd och stolt.

Dilemma

Slutet närmar sig. Manuset mäter 79200 ord och jag kan när som helst sätta punkt. Jag känner att jag kan sluta nästan när som helst och den känslan gör mig helt exalterad!

Dilemmat så … En av mina karaktärer står inför en stor förändring. Och frågan är hur mycket av den som ska ske i den här boken? 

Ska det sluta med ett sockersött naaaaw, eller ska det sluta med ett OCH HUR GICK DET MED DEN DÄR GREJEN?!

Det lutar åt varianten med stora bokstäver. Men jag måste nog förtydliga lite lite, ifall att det inte blir en fortsättning. 

 

Ack dessa ljuva bekymmer!

Jag är kontaktperson

Tre gånger har vi träffats, min kontaktkompis och jag. Hon är lite blyg (och det är nog jag med) men väldigt gullig!

Igår var vi och fikade. Satt och pratade lite grann, tog en liten promenad då hon ville visa en butik som hon ska jobba i på onsdag, sedan ville hon hem.

Nästa gång vi ses ska vi antingen gå på bio eller äta på restaurang. Någon annan gång blir det säkert Frölunda Torg och MacDonalds (något av en favorit har jag förstått). Hon vill även att vi ska åka och bada vid något tillfälle. Hon älskar att bada!

Det känns väldigt bra att vara en viktig person i någons liv. Och det är väldigt lärorikt och intressant att umgås med människor med funktionsnedsättning.

När jag får mer ork, och familjen får mer tid, ska vi bli stödfamilj. Men i nuläget funkar det tyvärr inte.

Skriver jobbar skriver

Igår jobbade jag på reklambyrån igen, efter nästan tre månaders ledighet. Vilket återseende! Deras uppenbara glädje över att ha mig tillbaka, om så bara för en dryg vecka. Fantastiskt. Jag blir lycklig ända in i märgen när jag umgås med dem.

Idag har jag skrivit drygt 1500 ord och manuset mäter nu 69 000 ord! För ca ett år sen nådde mitt förra manus 65 000 och då började jag runda av det hela. Nu känner jag att slutet börjar närma sig, men jag har många ord kvar som måste skrivas. Det känns fantastiskt.

Jag har en väldigt god vän som läser, och hon älskar det! (Jag misstänker att hon är väldigt väldigt snäll, men hoppas såklart att hon är ärlig.) Idag fick en annan kompis läsa de tio första kapitlen. En som jag inte känner jätteväl, men som jag vet läser mycket. Även hon överöste mig med beröm. Jag blir helt vimmelkantig av alla fina ord!

En tredje kompis ska också läsa hela manuset, om ett par veckor när hon är klar med annat som hon måste prioritera. Hon är en skrivande person och kan förhoppningsvis komma med konstruktiv kritik. Eller (helst) bara beröm.

Åh vad jag tycker att det är roligt att skriva! Helst när det känns som att det går bra.

Mailade förlaget igår

Det satt långt inne. Det är lite över min värdighet att visa mig sårbar. Åtminstone i vissa avseenden. Men nyfikenheten tar ibland över!
Frågade lite försiktigt hur det går, om de har fullt upp fortfarande och så …

Svaret kom ganska fort. "Du behöver inte oroa dig, vi har inte glömt bort dig."

Jag nöjer mig med det ett tag.

Fullt ös medvetslös

Nästan.

Först irrar barnen omkring här hemma och när de kommit iväg till sina olika skolor kommer svärmor ner och pratar hål i huvudet på både mig och hennes man. Nu är huset äntligen tyst och stilla, något som jag älskar. Jag är verkligen inte en person som trivs med massor av folk runtomkring mig. Önskar att jag vore det ibland, dock.

Jag skriver på mitt andra bokmanus nu. Inte hört något från förlaget angående manus ett, tyvärr. Manus två är nu 63000 ord långt. Heja mig!

I eftermiddag ska jag träffa en person som jag blivit föreslagen kontaktperson åt. Det ska bli spännande.

Skrivarält

Jag tycker att det är vansinnigt roligt att skriva just nu. Blir nästan pirrig när jag tänker på att jag får ägna mig åt det jag tycker är det roligaste som finns!

Men just nu har jag kört fast. Eller i alla fall nästan. Befinner mig i en trång gränd och jag vet inte om jag klarar av att ta mig ur. Kanske behöver jag ge upp, ta bort en massa och göra om.

Men det tar emot att "ge upp". Trots att jag vet att "ge upp" är det enda rätta ibland, och att det kan bli så himla bra efteråt.

Innan jag ev "ger upp" ska jag ge texten ett rejält försök. Måste gnugga geniknölarna ordentligt först, för just nu står det verkligen helt still.

Lägga mig och läsa kanske? Eller se någon romantisk komedi. Jag har trots allt halsfluss och då är vila helt befogat. Rent av att föredra faktiskt.

Näe, ska inte bli politisk

Mitt förra inlägg behövde skrivas för att pysa ut lite frustration.

Det är en av fördelarna med en blogg, att man kan använda den som en ventil. Att skriva på Facebook innebär alltid en risk att man hamnar i omöjliga diskussioner, och är det något som är slöseri med tid så är det just det. Två, eller flera personer som ska försöka övertyga den andre om att just den enes åsikt är den rätta.

Grovt förenklat förstås. Många diskussioner är intressanta, nyttiga och lärorika - men jag föredrar att föra dem muntligt. När personerna ser varandra och varandras ansiktsuttryck och kroppsspråk. I skrift är man alltid väldigt begränsad. Folk orkar oftast inte läsa en hel uppsats heller, och väljer kanske att skumma igenom kommentaren och väljer ut vissa bitar och så är missförstånden ett faktum. Som ska försöka förklaras och redas ut. Tjat in absurdum.

Vidare är jag inte jättemån om att vinna över folk till min sida, eller få folk att tycka som jag. Folk får tycka olika. Det finns nästan alltid olika sätt att se på saker och ting.

Så. Där gjorde jag en kort historia lång. Det är jag ofta ganska bra på. Vilken tur att jag älskar att skriva romaner!

Blir så trött på bråket höger-vänster

I sociala medier pågår ideligen diskussioner huruvida det är höger eller vänster som har rätt, och som är bäst, och som kan tala om att motsatt sida är sämst.

Under tiden som diskussioner, pajkastning och diverse tillmälen haglar så fortsätter SD att växa.
Enligt vissa växer de lavinartat.

Jag väntar med både spänning och skräck inför nästa opinionsundersökning. Att SD är så stora som de är skrämmer mig. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna en liten liten stickande skadeglädje gentemot traditionella partier. De har struntat att ta i frågan i många år - och det straffar sig. Det är väljarna som straffar dem.

Oavsett vad man tycker om SD och deras åsikter så finns det väldigt många som nu sympatiserar med dem. Och det är inte bara "outbildade" och "lätt korkade människor" (jo, det finns de som uttryckt det så).

Jag hoppas innerligt att SD "bara är en fluga", men om det inte är det är det dags för de övriga riksdagspartierna att börja diskutera invandring, flyktingsituationen och integrationen på allvar. Och inte bara diskutera utan också agera.

Solig torsdagsmorgon

Jag ska försöka göra något vettigt av den här dagen. Word-dokumentet är öppnat och tanken är att jag ska skriva lite. Men jag börjar med att brygga kaffe.

Olja på canvas

Målat lite

Akvareller, miniatyrer.

Sista sommarveckan

Sitter hemma vid köksbordet med en kopp kaffe. I en ny keramikmugg. Min nya tradition är att köpa minst en ny mugg varje år jag är på Öland. Har två favoritställen: dels hos en farbror utanför Grankullavik, nästan längst upp på Öland - han är fantastiskt duktig och borde synas mer i Ölandsbladet. Fler borde upptäcka honom och hans underbara muggar. (Och här borde jag haft en bild.) Dels Källa Keramik i Källa, 7 km söder om Löttorp. Helt underbara muggar där också.

När jag kom hem igår kväll och kollade Facebook hade jag inte mindre än fyra beställningar på tavlor, varav en är på hela fyra stycken. Dessutom har jag sedan tidigare två beställningar. (Kvävs nästan, av både glädje och prestationsångest!) (Mest är jag glad och lycklig förstås, men samtidigt: inte kan väl jag ta betalt för något som jag åstadkommer, jag är ju bara en glad och lite nervös amatör?!)

Förra veckan (eller ja, den här faktiskt) blev det en hel del träning. Tre löppass à 5,2 km. Idag ska jag försöka få mig själv att styrketräna lite. Behöver stärka rygg, axlar och armar.

Det blev en del skrivet också. Ett par morgnar satt jag och skrev på manuset före frukost. Det kändes bra och väldigt roligt! Det känns faktiskt som att detta manus kan bli riktigt bra! (Riktigt och riktigt … got a bit carried away där.)

På tisdag kommer vår lilla pälsboll Bosse hem. Lejonhuvad dvärgvädur och världens sötaste och sällskapssjukaste kanin. Samma dag kommer en av äldsta dotterns bästa vänner hit, på besök från USA. Dottern längtar.

Måndag om en vecka börjar skolan och allvaret igen. Äldsta börjar ny skola. Gymnasiet. Ny milstolpe i livet.

Själv ska jag skriva, måla och röja hemma.

Hej ...

Hej på dig du försummade blogg.

Undrar om någon ens läser den här längre? Jag bara lovar och lovar inlägg och bilder från resor och annat, men vad händer? Tyst som i en tom skog.

Nu har jag kommit hem från en vecka på Öland. Den var ljuvlig. Sol varje dag och bad i 19-gradigt vatten. Men jag har skrivit en del (lite är bättre än inget) på mitt manus. Heja mig!

Jag lovar inte att det kommer komma något mer inlägg. Någonsin. Men chansen, eller risken, är ganska stor. Ganska. Men jag ger inga löften.

En sommardag!

Idag har solen skinit och det har varit 18 grader i skuggan, men det har blåst iskalla vindar. I solen, i någorlunda lä var det jätteskönt. Mer sådant väder tack! Och om man får önska, gärna ett par grader varmare, och lite ljummare vindar.

Skulle bli så himla glad och lycklig då.

Jordskalv!

Strax före 22 i går kväll hör jag hur det börjar brumma, eller mullra, samtidigt som soffan jag sitter i skakar och vibrerar. Jag tittar på tv:n och undrar om de börjat med sådana effekter när de påannonserar ett nytt program. Inser ganska fort att det inte var tv:n som lät, utan att det kom utifrån, men vad i hela friden var det som lät?!

Konstigt nog tänkte jag inte tanken att det kunde vara ett flygplan som störtade, trots att vi bor nära Landvetter (och efter 11/9 stelnade jag till så fort ett flygplan brummade lite extra, eller åkte en ovanlig rutt - tänkte så i flera år efteråt.)

Inte heller tänkte jag 'kraftig explosion på Hisingen'. Jag tänkte ingenting, förutom "var det ingen annan som hörde och kände det där?"

Ganska snart skrev någon något på Twitter, och strax därefter fullkomligt exploderade min feed av folk som känt och hört.

Spännande! Då har man varit med om det. Något som sker ganska sällan i Sverige - ca 1 gång om året. (Låter rätt ofta tycker jag. Detta var första gången i mitt 43-åriga liv jag var med om det.)

Borta, hemma, borta, hemma

Tvära kast.

Nu är vi i "stan" igen, efter några korta dagar i Småland och torpet. Där var det ganska kallt. Där också.
Hemma är det ännu kallare och dessutom grått och regnigt. Så otroligt tråkigt.

Vissa blommor verkar ändå trivas fint i fukten. (Men bäst tror jag att de trivs vid Medelhavet. Åtminstone gör jag det.)

Idag ska jag ta tag i skrivandet igen. I någon form. Börjar med en promenad med en av mina testläsare.

För jag behöver ryckas upp.

God morgon

Befinner mig i storskogen långt från alla världens stränder. Finns ändå ingen sol.

Ännu en tur till Medelhavet

Jösses vad jag älskar det blå vattnet! Nu har vi besökt franska Rivieran. Havet var inte fullt lika magiskt blått som vid Amalfikusten, men herrejösses vad ljuvligt det var. Varmt, soligt och jättehärligt.

Återkommer med reseberättelse och bilder.

Sol!

I natt har det åskat lite och när jag vaknade halv sju regnade det. Men efter hand började de mörka molnen försvinna och nu skiner solen från en nästan helt blå himmel. Men det är inte mer än 12 grader ute.

Det ska bli lite semesteräventyr framöver. Mer om det senare. Idag ska jag fixa självbevattningen i växthuset. Att behöva vattna flera jättetörstiga tomatplantor har jag tröttnat på. Jag vattnar gärna alla småkrukor, men just tomaterna får sköta sig själva.

Trädgården har naturen vattnat de senaste dagarna. Enda fördelen med regn.

Det regnar och regnar ...

För min del kan det lika gärna bli höst. Om det ändå inte ska vara soligt och varmt. Framför allt varmt. Det måste inte vara gassande solsken, men det måste vara varmt!

Men jag vill inte ha höst ännu. Jag vill ha sommar.

För att göra den här dagen ännu lite tråkigare ska jag dra på mig stövlar och regnkappa och gå ut och klippa lite sniglar.

Är sommaren slut nu?

Igår var sommarens varmaste dag, och kväll. Jag satt ute tills det började regna vid 22:45. Det var också då som vädringsfönstret i växthuset till slut stängde sig helt.

En helt magiskt skön kväll var det.

Idag är det en inte i närheten av magisk förmiddag. Kall och eländig och blåsig. Tråkigt.

Men åh ...

Gick igenom skräpkommentarerna precis och hittade två riktiga kommentarer som hamnat där … två riktigt gamla. Trist om de som skrivit undrat varför jag aldrig publicerat dem. (Förhoppningsvis har de inte brytt sig nämnvärt.)

Idag är det varmt, molnfritt och nästan helt stilla. Jag sitter i skuggan och tänkte skriva på mitt manus. Idag kanske är dagen jag ställer samman mina anteckningar till ett riktigt synopsis.

Amalfi

Amalfikusten, Italien (del 1)

Amalfikusten sägs vara en av världens vackraste kuster. Jag är benägen att hålla med! Och jag anser att Amalfikusten bör upplevas. Det finns inga bilder i världen som kan återge skönheten i detta vackra landskap. (Kanske om man har en grym kamera och ett minst lika grymt objektiv.) Här är mina bilder, tagna med mobilen. Och de visar inte på långa vägar hur otroligt storslaget det är där nere.

Det här är Vesuvius. Bild tagen från bilfönstret. Vår taxichaufför var väldigt trevlig och berättade för oss vad det var vi såg, vilka städer/byar vi passerade och i vilka regioner vi befann oss i. Vid ett tillfälle stannade han vid en perfekt utsiktspunkt och lät oss gå ur bilen för att beundra utsikten och ta bilder.


Nedan är utsikten från hotellrummet …

Efter ett avsvalkande bad i Medelhavet gick vi för att äta. Det blev pizza på en trevlig restaurang en bit från hotellet. Innan vi gick och la oss slank vi in på hotellets restaurang för att trycka i oss en efterrätt. Gelato. Eller gelati, eftersom det var tre kulor. (Ouff, så mäktigt! Men gott!)

Utsikten från restaurangen. Inte en enda mygga, inte ett endaste knott.

La Dolce Vita

Italien och Medelhavet levererade ännu en gång. Sol, blå himmel, värme, god mat, gott bubbel, trevligt hotell, underbar utsikt …

Det finns risk att det kommer komma bilder framöver. Beroendeframkallande sådana.

Hej och hejdå!

Jag mår bra. Lite konstig rispig känsla i halsen bara. Men inte ont, tackolov, och ingen feber. Förutom resfeber. (Vänjer mig tydligen aldrig vid att resa.)

Jag kommer att ta lite semester från bloggen. Inte för att det kommer utgöra någon större skillnad direkt. Eller så blir det uppdateringar som aldrig förr, om vi har wi-fi på hotellet vill säga.

Kan hända att jag prioriterar Instagram faktiskt. Men när jag kommer hem ska jag visa lite bilder från ett förhoppningsvis soligt och varm och otroligt vackert Italien.

(Förlåt. Världens tråkigaste inlägg)

Nu blir det gnäll.

Om två dagar åker maken och jag till Italien. Det är ALLT mitt liv kretsar kring just nu. ALLT. Mer eller mindre i alla fall. Det är kläder, handväskor, skor - vi ska bo på ett riktigt fint hotell och då krävs (min egen uppfattning) lite finare klädsel på kvällen.

(På dagarna blir det tyvärr sunkiga joggingskor som inte luktar hallon, pga vi vill promenera mycket - kombinera nytta med nöje. Och jag har inte råd att köpa nya, snygga joggingskor just nu.)

Hur som helt. Italien. Jag längtar. MEN, (gaaaah) jag har varit lite förkyld sedan i typ torsdags. Inte mycket, men känt lite kill och svid i hals och svalg. Igår kväll tog jag tempen och hade 37,0. Normal temp för mig är 36,5 så jag kände att det var något i kroppen.

Nyss hade jag 37,3 - på morgonen! :( :( :(((

Det kan ha varit pga druckit kaffe precis innan. Vid försök nr två hade jag 37,0 och vid försök nr tre hade jag 36,9. Nu tar jag tempen en fjärde gång och väntar med spänning … (sneglar mot termometern) 37,1. Skit också. Skit skit skit.

Nej, jag är inte direkt döende, men jag är orolig för att det ska bli värre för varje dag. Vill verkligen inte komma ner till Italien och må dåligt! Absolut inte.

Just idag, just nu är det väldigt synd om mig. Jag hoppas att måendet har att göra med dålig nattsömn. Fattar inte varför jag sover så himla uselt.

Så. Det var allt gnäll för nu. Nu måste jag köra igång en maskin med tvätt.

Trädgårdens skönheter

Plötsligt händer det (ll)

Jag skrev!

En kompis som fått läsa manuset skrev att hon gillade det och ville läsa mer, mycket mer! Det är ett gott betyg. 1) Hon har bra boksmak 2) Hon är ärlig.

Lusten att fila lite på idéerna jag hade blev så stark att jag satte mig redan igår kväll och fortsatte skriva.(Idéerna är väldigt diffusa, mer som en känsla faktiskt, men ändå något att gå på.)

Det blev 1100 ord ungefär. Har ingen aning om ifall det blev bra eller inte. Det kan inte jag avgöra, inte direkt efter att jag skrivit det i alla fall. Men jag litar på att jag faktiskt kan skriva.

Idag ska jag försöka hinna skriva lite också. Åtminstone 500 ord. Det hinns med och det orkar kroppen. I eftermiddag ska vi leka med vänner. Det ska bli mysigt!

Plötsligt händer det

Efter flera dagar (veckor) med total skrivtorka kommer plötsligt idéerna!

Nu vet jag hur jag ska lägga upp storyn och personerna, och förhoppningsvis kommer det att kännas riktigt bra. Jag går inte in närmre på det just nu. Dels vet jag inte riktigt hur jag ska förklara, dels måste jag ut och dricka kaffe på altanen innan solen försvinner helt. (Soldis just nu, men mer sol än dis!)

Väder väder väder

Det är 12 grader och mulet. Vi kommer nog inte åka ner till torpet och fira midsommar i år. Det är för kallt och regnigt.

Är så sur och besviken på den som styr vädret i det här kalla och eländiga landet. Inte ens när det var soligt häromdagen och borde varit hyfsat varmt fick vi vara helt glada. I blåsten var det iskallt.

Idag om en vecka är maken och jag på väg till Italien. Till Amalfikusten som sägs vara en av världens vackraste kuster. Vi kommer (om inget oväntat inträffar) få både sol och värme.

Godmorgon ledig tisdag!

Solen skiner även idag, men det är kallt, även idag. Att det ska vara så svårt att ge oss lite värme! Och denna kyliga blåst! Ständigt denna blåst. Oerhört tröttsamt.

I morgon ska det börja regna. Och lär väl fortsätta resten av sommaren, suck. Då ska jag passa på att RÖJA och SKRIVA.


Jag saknar mitt jobb lite grann. "Mitt" jobb. Bah.

Och så väntar jag på besked. Jag förväntar mig ett nej nu när de dröjt så länge, men det får vara okej - bara jag får veta! Vill kunna gå vidare ju.


Nähä, det får bli en kopp kaffe till. Och en liten tur i trädgården. Stoppa näsan i mina vita syrenklasar - de blommar inte så länge till och - doften! Doften är helt underbar! Får inte nog.

Ny dag nya glädjeämnen, tack.

Usch, gårdagen … Först det sorgliga beskedet att Lisa Holm hittats mördad.

Därefter glädje- och lyckotårar över det otroligt vackra brudparet. Vilket bröllop! Helt fantastiskt att få följa dem och ta del av deras lycka och kärlek, hela dagen och kvällen.

Och senare på kvällen, beskedet att Magnus Härenstam gått bort.

Och utöver det, en liten flicka död i bilexplosion, en tvååring påkörd och dödad av en glassbil, många skadade i skjutningar i Malmö. Finns det ingen gräns för eländet?


Idag har min äldsta dotter åkt iväg på läger. Kommer hem på torsdag. Familjen känns inte hel när inte alla är hemma. Hatar den känslan. Samtidigt: hon har kul och jag vill att mina barn ska bli självständiga individer.

Det är mulet ute och stökigt inne.

Ge mig något att glädjas åt, känner jag. Och inser att jag kanske får anstränga mig lite själv. Ta tag i den där röjningen en gång för alla. Feng Shui har visat sig funka bra förut, så varför inte igen?

Sluta dalta nu!

Den försvunna flickan har hittats mördad. Mina tankar går till henne, hennes anhöriga, hennes vänner och alla andra som berörs. Men främst till föräldrarna. Herregud, hur orkar man leva vidare när ens värsta mardröm blir sann?

Den oro jag alltid känner när mina flickor (eller sonen för den delen) är ute på kvällen, kommer inte bli lättare eller mindre nu. Tvärtom.

De som mördar och/eller våldtar - eller för den delen "bara" slår ner eller misshandlar en annan människa - de förstör inte bara för offret och dennes närmaste, de förstör för nästan alla andra föräldrar också.

Det är dags att sluta dalta med dem som begår våldsbrått. Hör ni det politiker? Jag som medborgare kräver att ni skärper lagar och förlänger fängelsestraff och förbjuder permission för farliga pedofiler mfl.

Det är inte "synd" om dem. Det är inte brist på ungdomsgårdar ("värstingarna" hängde inte där, utan på andra ställen ändå) det är brist på annat - föräldraansvar, eget ansvar eller bara brist på vettigt uppförande? Jag vet inte vilket. Jag vet bara att jag är väldigt trött på daltandet med de som begår våldsbrott.

Låt det bli en ändring på det.

Sol en ledig dag!

Himlen är klarblå och det finns hopp om en skön ledig dag!

Jag har sovit uselt i natt, men det tänker jag strunta i. Inte heller ska jag gräva och kratta en massa, som jag gjorde igår. Mina armar och rygg är trötta och jag har lite träningsvärk också. Nöjde mig inte med att bara greja i trädgården igår, jag körde dessutom ett ben- och armpass på kvällen. Gud vad trött och matt jag var efter det.

Så idag blir det lite omplantering av plantor och växter, och så blir det sitta på olika platser på altanen och i växthuset och bara njuta av allt det vackra naturen har att bjuda på just nu. Det är som allra vackrast på träd och buskar just nu. Och syrenerna ska vi bara inte prata om - det går bara inte att låta bli att stoppa näsan i varenda blomklase! De doftar ju heeelt underbart!

Perfekt ledig dag

Började dagen med att skriva minst 880 ord. (Egentligen betydligt mer eftersom jag även raderat ett större stycke.)

Efter det har jag varit i trädgården och grejat, och tro det eller ej men solen skiner! Visst, det är lite stackmoln men överlag är det soligt. Jättehärligt!

Nu har jag ätit lunch (tackochlov för rester!) och ska alldeles strax ut och plantera fler växter.

I kväll blir det en benpass.

(Det enda som fattas är ett besked från förlag.) (Men det är väl att önska för mycket …)

Lite piggare idag

I fredags var vi bortbjudna, maken och jag. Himla trevligt med god mat och rosé i stora mängder. Men värst av allt: kom i säng strax före tre på natten. Ouff. Men det får det vara värt ibland. Vi hade väldigt roligt och trevligt.

Igår var jag fruktansvärt trött hela dagen och det blev bara lite långsamt pillande i trädgården och växthuset, och på kvällen somnade jag i soffan flera gånger innan jag till slut gick och la mig i sängen.

Idag vaknade jag klockan sju och kände mig ungefär som vanligt. Lyckades slumra till i kanske en halvtimme innan jag gick upp.

Nu sitter jag i favoritstolen med en kopp kaffe och laddar inför dagen. Tvättmaskinen är igång, ett träningspass är bokat i eftermiddag och jag har tänkt ägna en stor del av dagen åt att skriva på mitt manus.

Nedräkning de luxe

Nitton dagar tills maken och jag åker till Amalfikusten. Italien. Sol, värme, Medelhavet, god mat, Prosecco och cappuccino. Nitton dagar till avkoppling, lyx och historisk kultur. Och här får jag jobba lite med mig själv, jag är tyvärr väldigt ointresserad av historia.

Min man däremot älskar historia och ser jättemycket fram emot att se Vesuvius (jag tycker också att det ska bli kul att ha sett den, men jag klarar mig utan också - jag ser hellre Capri då) och Pompeji.

Jag klarar mig fint utan att ha sett den också. Precis som jag hade klarat mig utan att ha sett Antika Rom.

Jag tar hellre en långpromenad längs de slingriga smala bergsvägarna och njuter av den vackra utsikten över Medelhavet. Eller sätter mig på en trattoria och sippar på en välkyld prosecco. Eller njuter en cappuccino och en gelato i skuggan av ett vackert träd.

Alltså, fattar ni att jag håller på att längta ihjäl mig?!

Idag ska jag ägna några timmar åt att planera packlistan; prova sommarkläder och provpacka resväskan.

Påminnelse till mig själv

30/9 till E i RD. Kolla m A-K A-sson.

Långledighet

Så har då mitt långa sommarlov inletts. Igår "firade" jag det genom att tvätta och städa. Idag ska jag storhandla inför äldsta dotterns 16-årskalas. Hon fyller i morgon.

Igår skrev jag ca 600 ord, sen blev jag trött i handen.

Igår kväll körde jag mitt första "riktiga" styrkepass på flera år. Kände ingenting i armbågen! (Enligt kiropraktorn kunde jag börja styrketräna och belasta armbågen igen, eftersom tennisarmbågen är borta nu!) Kändes helt fantastiskt! Känns jättebra även idag. Till och med träningsvärken är ljuvlig. Är så glad. Ikväll ska jag köra benpass.

Innan dess har jag en del "måsten". Handla, tvätta och skriva. Jag ska skriva minst 500 ord per dag. Minst, gärna mer. Bok nr två ska bli klar den också, så småningom.

Mors dag

Vi firar inte den här dagen särskilt mycket. Ibland kommer vi inte ens ihåg den. Men idag blir det middag hos mina föräldrar. Den bästa presenten jag kan få - någon annan lagar mat till mig!

Maken har inte haft en tanke på att köpa någon present, vilket är helt okej, jag brukar sällan ge honom något på fars dag.

Om tre veckor får jag äntligen uppleva min födelsedagspresent - en långhelg i Italien! Amalfikusten närmare bestämt. Och en tur till Vesuvius, och kanske en sväng ut till Capri. Men framför allt: utsikt över Medelhavet, vin, cappuccino, caprese, prosecco, värme, avkoppling ...

Hej sommarlov!

Igår blev jag avtackad med tårta och jättevackra blommor. Himla trevligt! Men bäst av allt är att jag har tre arbetsdagar inplanerade i juni + en dryg vecka i september - jag ska tillbaka! (Och jag hoppas hoppas hoppas på en förlängning av något slag. Är liksom inte färdig där.)

Det bästa var också alla som uttryckte besvikelse över att jag inte kommer fortsätta! Jag känner mig så uppskattad.

Men nu fokuserar jag på tre månader av avkoppling, skrivande, röjande i tvättstuga, trädgårdsfix, kaffedrickande … kanske också en hel del träning? Kanske till och med börjar måla lite igen?

Fattig kommer jag bli. Men pengar är faktiskt inte allt, och det kommer säkert dyka upp något jobb i höst, jag är inte så kinkig med vad jag sysslar med, bara det känns meningsfullt och lite roligt och ger lite pengar.

Tid

Allvarligt talat. Nu får jag ta och skärpa till mig.

Idag hände det igen - jag stressade iväg som en överaktiv duracellkanin på extra speed. Höll på att krocka med en stackars cyklande flicka på väg till skolan och jag fick ropa åt en väntande tjej på busshållplatsen att hon skulle hålla bussen medan jag låste fast cykeln.

Flämtande stiger jag ombord på bussen och den skämtsamme chauffören skojar med mig (i all välmening förmodar jag, men ändå pinsamt - medpassagerarna behöver inte bli extra uppmärksamma på att jag är sen). Jag är nästan alltid sen.

Grejen är den att jag är egentligen inte sen. Jag har god marginal och har egentligen ingen tid att passa på jobbet. Skulle jag mot förmodan komma efter nio någon morgon är det bara att ringa jobbet och meddela det. Ingen blir lidande. Det är sällan det är besök före, eller runt nio på morgonen och är det det är det besök till någon och då är denne någon ändå beredd vid dörren.

Jag borde verkligen låta mig själv ta den tiden på morgonen, gå eller cykla lugnt till bussen, njuta av naturen som är så vacker just nu, passa på att andas långsamt och bara låta tankarna komma och gå.
Om inte annat så för att slippa få rykte om mig som "den där tjejen/tanten som alltid springer eller cyklar i panik till bussen".

Fortfarande sitter jag och kämpar för att få lugn i kroppen och ro i sinnet. Och undrar varför jag utsätter mig för den här onödiga stressen. (Förr, innan jag brände ut mig, klarade jag av att leva under press, men inte längre. Jag mår dåligt av för mycket stress.) Ingen tackar mig för att jag kommer tjugo minuter för tidigt till jobbet. Det finns inte ens något att göra vid den tiden. Kaffe är redan fixat av andra koffeinberoende människor.

Tiden rusar iväg

Snart har jag jobbat här i tre månader (plus några veckor i januari och februari) och på fredag är sista dagen. Idag var sista måndagsmötet. Nästa vecka får de själva fixa disken. (De kommer sakna mig, mycket!)

Jag ska in och jobba tre dagar i juni, när receptionisten ska vara ledig, och en vecka i september. Det är då jag hoppas att de inser att de saknat mig lite för mycket och kommit på att de faktiskt behöver mig på kontoret!

Innan dess (september alltså) hoppas jag ha kommit någon vart med mitt nya manus. Det mäter i nuläget ca 14' ord.

Och innan dess hoppas jag på besked från förlaget. Om så bara ett nej. Bokeländet ska tryckas och säljas!

Sommaren kommer innebära två resor. Först en helg till Amalfikusten, bara jag och maken, och därefter åker hela familjen en vecka till södra Frankrike med syrran och hennes familj. Vi har hyrt hus med pool och utsikt över Medelhavet! Ska bli ljuvligt och underbart.

Nu när brorsans bröllop är avklarat kan jag börja längta på riktigt, och skriva packlista och provpacka väskan.

Bröllopet var så fint! Vädergudarna var verkligen på vår sida! Min klänning var fin och skorna sköna. Maten gudomlig och vinerna utsökta. Talet gick bra (men jag hade förvånansvärt svag röst!) och alla andra tal var också fina/roliga/rörande. Det var länge sen jag skrattade och grät så mycket på en och samma dag.

Efter middagen dansade vi oss svettiga och trötta.

Nu ska jag fortsätta jobba. Har lite saker att slutföra innan jag slutar.

(Som jag hoppas att jag får komma in och jobba i höst igen. Jag trivs så himla bra här. Jag passar liksom in här. Det är nästan emot naturlagarna att inte vara här ...) (Samtidigt, jag tror att det är mening med allt som sker. Den som lever få se, helt enkelt. Och ju mer ledig tid, desto mer skrivtid.)

En vecka kvar

En arbetsvecka kvar innan sommarlov! (Förutom tre arbetsdagar i juni). Ska bli skönt. Väldigt skönt. Och välbehövligt!

Igår var det bröllop för min lillebror. Så fint, så känslosamt och så himla roligt och trevligt! Det var länge sen jag grät och skrattade så mycket på en och samma dag.

Nu ska jag gå och lägga mig och sova. Det blev inte mycket sömn senaste natten.

Ändrat och inskickat igen

Igår kväll, sent, blev jag klar med den borttappade tråden i det inskickade manuset.

Det finns saker jag borde göra bättre i manuset, men som jag inte riktigt vet i nuläget hur jag ska göra. Tröstar mig med att jag har potential att bli en bättre skribent. Så småningom. Behöver "bara" öva lite eller mycket till.

Får hoppas att det inte är till min nackdel att jag skickat in en ny version. Rätt klantigt att glömma bort att sy ihop påsen.

Tyvärr har min kontaktperson gått på semester precis. Men då vet jag att jag inte behöver kolla mailen var femte minut. Rätt skönt.

Nu kan jag koncentrera mig på att skriva nästa story. Och det är då som ambivalensen kickar in. Men det är ett helt annat inlägg.

Tränat

Tredje springpasset på en vecka! Inte konstigt att det kändes lite knepigt i knäna efter ett tag. Ska kanske nöja mig med två pass i veckan till en början. Plus promenader och något eller ett par styrkepass.


Undrar hur lång tid jag får vara frisk nu …

Varför får jag inget svar??

Det har gått flera veckor sedan jag skickade in manuset igen, efter att ha gjort föreslagna ändringar.
De ville ju ha det igen! De gillade det ju. Lektören tyckte att manuset satt till 85%. Jag var "på gränsen till utgivning".

Och nu - inget. Inte ett ljud. Inte mer än att de meddelade att de hade en hektisk period just  nu.

Så frågan är, ska jag köra lite Feng Shui hemma (det är då förändringar kommer har jag märkt) eller ska jag öppna manuset, färdigställa den bortglömda tråden och skicka in på nytt? (Tack för tipset, Åsa!)

Lite om skrivandet

Jag har i skrivande stund inte hört något från förlaget som jag skickade texten till igen. Däremot har jag kommit på att jag inte redigerade färdigt. Min klantskalle! Jag började skriva en ny tråd, som efterfrågats, men glömde sedan helt bort att slutföra den!

Risken är att jag försämrat texten sedan jag redigerade. Och nu lämnar läsaren med ett stort ?

Suck. Här fick jag en fin chans och så sumpar jag den.

Träningssöndag

Hepp! Då var man igång igen ja!

Det är med fara för egen hälsa jag skriver att jag är igång. Varje gång jag tänker att jag är igång med träningen blir jag förkyld, sjuk eller skadad. (Och efter det blir jag alltid lat i flera veckor.)

Men hur som helst. Jag gamblar lite idag. Två pass har det blivit, först ett styrkepass med fokus på mage och rumpa/lår. I solskenet! Jättehärligt. På eftermiddagen blev det en joggingtur på nästan fem km. Inte i något vidare högt tempo, men ändå.

Nu har jag fullt sjå att få i mig tillräckligt med (rätt) energi. Har ingen lust att bli sjuk pga kört slut på mig själv och ätit för dåligt.

Länge sen sist

Det var länge sen jag bloggade och ännu längre sen jag fick en award! Tack Pernilla!

Lika bra att vara ärlig: Det är inte säkert att det kommer att bli ett award-inlägg. Jag vågar inte ens skriva att jag lovar att försöka …

Är i skrivande stund inte ens säker på att det kommer bli ett nytt blogginlägg. Fast jo. Det kommer det att bli, snart, men om en helt annan sak.

Orolig tydligen

Tre eller fyra nätter har jag sovit oroligt nu. Kanske är det ännu längre. Jag vaknar med spända käkar och det känns som att tänderna har gnidits mot varandra.

Och jag känner en inre oro, som jag inte kan sätta fingret på. Jag är frisk (men trött), familjen är frisk, ekonomin är stabil (åtminstone 1,5 månad till), semestern är planerad och kommer bli hur skön som helst.

Ändå är det något som gnager. Kanske är det väntan på besked gällande manuset, kanske är det besked gällande jobbet?

Jag vet inte! Kanske är det också lite oro inför makens resa till Kenya.

Kanske är det bara en sådan period, de kommer lite då och då. Livet ska inte bara vara glädje och lättsamt, tydligen.

(Nu ska jag äta en ordentlig frukost för om drygt en och en halv timme ska jag träna.) (Har dessutom hunnit med en promenad med syrran i vårsolen. Härligt!) (Livet är allt lite gott mellan varven.)

Jobb jobb jobb

Och lite skriv skriv skriv. Mitt nya manus mäter nästan nio tusen ord. Det har fått arbetsnamnet Manus 2, eftersom det är tänkt att bli det andra manuset som jag färdigställer. Ja, jag siktar högt.

Den mesta energin går åt till jobbet. Det är det viktigaste för mig just nu - näst barnen. Om en och en halv månad tar anställningen slut. Jag hoppas hoppas hoppas på en fortsättning i någon form till hösten.

Helst inte fast anställning, men framför allt: inte heltid! Men väldigt gärna som nu: projektanställning och 75%. (Tokgillar mitt jobb! Allra helst när de kommer och ber mig korrläsa material - I love it!)

Trädgårdsarbete och träning

Igår grejade jag i trädgården i stort sett hela dagen. Jobbade lite för hårt med en rabatt och fick lite ont i armen. Typiskt.

Idag har jag tränat (och belastat armen ännu mer) och inte så mycket mer … duschat och slängt in en omgång tvätt i tvättmaskinen. Ska inte göra så mycket mer heller.

Jo, måste fixa någon lunch. Har problem med att jag äter för lite efter jag har tränat. Och så blir jag dunderförkyld och sjuk. Något jag inte har tid eller lust med just nu.

Igår var det jättehärligt väder. Soldis och nästan ljumma vindar. I alla fall inte iskalla. Idag är det växlande molnighet och rätt kylig vind. Jag ska ta på mig varma kläder och gå ut och titta lite på knoppar och växter.

Määääh

Vaknar med huvudvärk. Och stel nacke. Eller kanske tack vare/på grund av stel nacke.

Jag som tänkt orka/hinna med att tvätta och hänga ut på tork - kämpa solen, kämpa!

Och kanske hinna/orka skriva lite på nya manuset som fått arbetsnamnet Manus 2. Återkommer om det.

Manuset skickat igen

Ikväll satte jag punkt. Nu är manuset inskickat igen.

Återstår bara att hoppas att de fortfarande tycker om manuset och tycker att det blev bättre efter att jag bearbetat det.

Så mycket mer kan jag inte göra nu. Mer än att vänta och hoppas, våndas och vänta. Vänta och vänta. Och naturligtvis börja fundera på nästa romanprojekt. Äntligen!

Trädgårdsfix

Idag ska det bli lite trädgårdsfix igen. Växthuset städades igår och blev så fint. Nu vill jag flytta ut dit! Men jag nöjer mig med att stå där och så fröer och plantera om växter, och sätta mig på en av stolarna och bläddra i trädgårdstidningar.

Livet är allt bra gott ibland. Allra helst som solen skiner varje dag hela påsken!

Jomen visst, det blev träning ...

Det blev nästan 40 minuters crossfit-aktig träning igår, utomhus. Helt ljuvligt skönt.

Mindre skönt var det att inse att jag knappt kunde värma upp innan jag blev trött i kroppen. Hur jäkla otränad kan man bli på bara ett par månader? Jag fattar det inte. Måste vara åldern. Var det 73 jag fyllde i vintras?

Det var ett benpass men jag bytte ut några av övningarna mot situps. För att över huvudtaget kunna fungera de närmaste dagarna. Vi har trappor på jobbet som jag måste kunna gå i … jag måste kunna ta mig ner på toaletten, och upp igen. Och jag ska klara av att gå av bussen.

Vi får se hur jag fixar att hålla mig hel och frisk. Det vore väldigt trevligt om jag kunde komma igång med träningen nu. Jag behöver det för välbefinnandet om inte annat. (Men en stark och vältränad kropp tackar jag inte nej till heller.)

Börja träna lite kanske

Igår åt jag godis. Något jag egentligen inte ville göra … Jag tycker nämligen inte att godis är så där himla gott. Det är bara det att min kropp vill ha sockret!

Inte heller klarar jag av att äta några få bitar … Jag vräker i mig tills det är slut. Och om jag inte slänger de äckliga bitarna i soppåsen äter jag upp även dem, när självbehärskningen försvunnit all världens väg. Vilket den snabbt gör.

Så jag tömde skålen med godis som var tänkt för eventuella små påskkärringar.


Att jag vill börja träna har inget med gårdagens godisintag att göra. Jag älskar att träna och röra på mig, och har inte gjort det på länge länge nu och är såå rastlös i kropp och själ.

Fick ett fint erbjudande att läsa den här boken http://www.linabjorkskog.com/produkt/e-bok-enkel-och-tuff-hemmatraning och testa hemmaträning.

Egentligen är jag lite för bra för att köra hemmavarianter … (låt oss kalla det skev självbild och lämna det därhän) …. men med ålderns och tidsbristens rätt är det en ganska käck idé ändå. (Ska även börja titta på en yoga-dvd som ligger i lådan, vilket år som helst.)

En liten redigeringssak kvar bara ...

"Bara".

Jag ska hitta på ett nytt spår, en ny tråd, något att liksom fylla ut storyn med. Lektören gav mig ett tips, som jag känner så här inför *eh …?*. Men eftersom jag inte har något bättre förslag tänker jag köra på det.

*eh …?* är alltså känslan för dagen, veckorna, våren.

Just nu vill jag bara bli klar med eländet (boken), för att lägga det bakom mig och påbörja nästa skrivprojekt! Det kliar i fingrarna och författarhjärnan. Men jag måste bli klar med den här. Måste, för att jag vill.



Hur svårt kan det vara? Just do it!

"Just".

Godis godis godis

Överallt ser jag bilder på godis. Här hemma står en skål på köksön, utifall det kommer några små påskkärringar och lämnar teckningar!

Och så har påskharen varit här med påskägg till barnen …

Livet är en prövning! Och nej, jag ska inte äta något. Inte ens en endaste liten bit. För det finns inget "en enda liten bit" i mitt liv. Här är det inget godis alls, eller môla mig illamående.

Sovmorgon, sol och långhelg!

Vaknade kvart i nio idag! När hände det senast?! Minns inte. Men gud så skönt det var. Känner mig pigg idag! Det är förstås solens förtjänst också. Sol och blå himmel gör mig glad och piggare än vad grå och regnmulen himmel gör.

Idag ska det köpas såjord och grejas i trädgård och växthus. Och så ska vi på kalas i eftermiddag. Det blir en bra dag, en bra helg!

Nu kliar det i trädgårdsfingrarna - jag måste ut!

Åh, energin!

Hela dagen har jag haft fullt upp. Bland annat med att titta på flera reklamfilmer och skrivit ner dialogen  i ett dokument (som ska skickas för översättning). Så himla roligt! Och så har jag fått korrläsa andra dokument - och fått näst intill fria händer vad det gäller att fixa till texten (inom vissa gränser förstås) - så himla roligt!

Jag tror att jag är ganska bra på att hitta fel i texter, och plocka bort småord som vi gärna slänger oss med i svenskan, utan att tänka på det. Jag gör det själv till exempel! (men det är alltid lättare att granska andra än sig själv.M

Efter jobbet träffade jag en kompis för ett par glas vin och en massa prat. Så himla trevligt och mysigt! Vi babblar på. Vi låter munnarna gå utan att tänka så himla mycket efter … vansinnigt skönt! Helst som vi båda vet var vi har varandra. Nu får det inte gå flera veckor tills vi ses nästa gång.

Men hej Posten vad ni är smidiga!

Idag har jag tagit mig till Ica Focus vid Liseberg, för att hämta ett rekommenderat brev. Två gånger.

Första gången hade jag postavin med mig och personens körkort. Men ingen fullmakt!

"Fullmakt? Personens namn står ju där … och jag har hennes id-kort med mig." Sa jag.
"Det är skickat till företaget." Kassörskan pekar på företagets namn.
"Ja, men det är till NN." Jag pekar på NN:s namn.
"Ja, men företagets namn står överst och då måste det finnas en fullmakt för antingen dig eller NN och det finns det inte." HA!

Nä, hon sa inte "ha!" men det var nästan så det kändes.

Jag åkte spårvagnen tillbaka till jobbet och fixade en fullmakt och fick med mig registreringsbevis, för säkerhets skull.

Passade på att äta lunch också, för att inte bli grinig och kanske otrevlig ...

Åkte därefter tillbaka till Focus och blev expedierad av en annan kassör. Som tog sig tid att förklara. För jag fick nämligen inte hämta ut försändelsen den här gången heller - det behövs en SÄRSKILD fullmakt. Suck. Och den där särskilda fullmakten ska firmatecknaren fylla i och sen lämna till någon enhet som registrerar fullmakten centralt.


Om den första kassörskan hade upplyst mig om detta redan vid mitt första besök hade det sparat mig, och andra, väldigt mycket tid. Men se det gjorde hon inte. Tvärtom var hon väldigt knapphändig och inte det minsta serviceminded.

För mig var det inte hela världen, jag har för det mesta ganska lugnt på mitt jobb, men det kunde ju varit bråttom. Och det kunde varit något väldigt viktigt i försändelsen.


Och jo, jag förstår varför de är noga med fullmakt och det är nog bra. Men ibland känns det bara som att saker krånglas till i onödan.

Oroar mig för fel saker tror jag

Vissa saker kan störa och oroa ihjäl mig! Som det här att sopbilen inte tömde vår soptunna idag. (Mötte den när jag kom hem från jobbet, så jag vet att den varit här.)

Soptunnan står någon meter in från vägen. Kanske en och en halv meter, jag vet inte. Det har aldrig tidigare varit skäl att inte tömma. (Har dessutom för mig att gränsen varit längre tidigare. Kanske har de ändrat - utan att informera.)

Tycker det är fult när företag lägger över en stor del av ansvaret på kunderna. Att det är upp till mig att hålla koll på när tömning sker - de informerar inte ens om tömningsdagar på sin hemsida. Eller när de ändrar rutiner hux flux och tänker "Kunden får skylla sig själv som inte håller sig informerad".

Soptunnan är full. Det kan kanske med lite god vilja och ett rejält tryck gå ner en påse till. Men då finns risk att någon påse längre ner spricker och går sönder.

Och kundtjänst stängde en halvimme innan jag kom hem. Fint. Bra service där.

Så hur gör vi nu? Två veckor (?) till nästa tömning. Att ställa påsar vid sidan om är inget alternativ. Såvida vi inte känner för att få soporna utspridda av skatorna … och det känner vi inte för.

Hungrig är jag också. Och klippan i mitt liv har möte till sent. Ikväll igen. Varenda förbannade kväll, nästan.