Finns inte så mycket mer att skriva om faktiskt. Jag har inte tabbat mig och jag har inte bråkat med några isiga bilrutor. Allt har gått som smort. Förutom att jag knappt orkat jobba då.
Nu vet jag också varför bussen var så tidig i går kväll. Det var den inte utan det var klockan på datorn som helt plötsligt går två minuter före! Det förklarar varför radions nyheter startade två minuter före tio i förmiddags... Tur att jag inte fick för mig att skälla på busschauffören igår.
Och klockan jag köpte? Jag hörde den lite i går kväll när jag hade lagt mig. Jag trodde först att det var mitt hjärta jag hörde... Tills jag kom på... Men det stör mig inte! Inte ens nu när jag sitter i soffan och hör den ganska tydligt.
Intressant inlägg, inte sant!? Eh, skojar...
Jag tänkte på dig i morse när jag efter 20 minuters hårt slit med iskrapan fortfarande knappt hade fått bort något av isen på bilrutorna. Jag svor. Jag var svettig trots att det var tio minusgrader. Till slut grät jag. Av utmattning.
SvaraRaderaRealisten: Jag tycker synd om dig... tjugo minuter med isskrapan är ju en evighet! Jag stod ut i kanske fem minuter (som kändes som minst 15!) och jag ville skrika fulord.
SvaraRaderaDu kanske får träningsvärk i morgon!
Bra att du klarar av klocktickandet!
SvaraRaderaTänkte också på dig i morse när jag skrapade bilrutan. Kommer nog alltid tänka på dig när jag skrapar bilrutor i fortsättningen. Det inlägget gjorde liksom avtryck hos mig. sånt gillar jag.
SvaraRaderaKnaster: Ja, det ska nog gå bra!
SvaraRaderaMockapocka! : ))
Allvarligt, vad är det för klocka du har köpt???
SvaraRaderaTomas: En väggklocka...
SvaraRadera