Jag vet inte om det framkom i förra inlägget, jag var så upp i allt det jobbiga då så jag fokuserade nog bara på det, men dagen kändes bättre när jag gick hem. Det var som om något föll på plats. Kanske att jag blev klar med genomringningen till de nya kunderna. Nu hoppas jag verkligen att vi är klara med det, jag vill inte ringa fler nu.
Min chef förväntade sig att jag skulle sitta och småprata lite personligt med var och en. Glöm det, tänkte jag. Gör jag aldrig. Så när jag ringde böjde jag mig ner bakom skärmen för att hon inte skulle se eller höra mig. Vi sitter rätt nära varandra, tyvärr.
Efter att jag ringt nästan alla ropar hon "Hur går det?" varpå jag svarar "Jotack, det går rätt bra!" och hon replikerar "Jag hör dig inte prata" och jag tänker "Nä, och det är meningen." Gah!
När jag var klar smög jag till kollegan, och frågade nästan viskande om jag verkligen behövde ringa de danska kunderna eller om det räcker att jag mailar dem.... synd att förstöra en kundrelation liksom... Det gick bra att maila. Hon svarade också ganska tyst. Som för att inte påkalla chefens uppmärksamhet. Jag tror inte hon, chefen, hade svarat annat än "Engelska går bra".
Så, i morgon ska jag skicka några brev och några mail. Och så ska jag göra mina sedvanliga arbetsuppgifter.
Livet kändes lite lite lättare när jag gick hem idag. Tanken på att jobba i morgon får mig inte längre att vilja slita ut inälvorna genom ögonen. Det är bra. Det är ett litet framsteg jämfört med hur jag mådde i helgen.
I mitt nästa inlägg ska jag hylla måndagkvällen. Eller inte.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag ser ett kontorslandskap och jag ser ganska många som sitter där. Men jag kan ändå inte klura ut vad det är du arbetar med... :)
SvaraRaderaSlita ut inälvorna genom ögonen haha! Underbart.
SvaraRaderaI allt det jobbiga glömmer du väl inte att det är skriva och fota du ska göra...?
Och jag undrar vad det är för en knasig arbetsplats du jobbar på! Du är ju för sjutton inte nybörjare, men måste känna så. För någonstans i organisationen verkar det brista rejält. Du är ny, men får jobba som om du vore gammal i gården. Nä jag får inte ihop det. Säg nej, säg ifrån (ännu mer) eller sök dig därifrån. De chefer du beskriver skulle jag inte vilja ha som chefer. Ursäkta om jag tar i och du blir ledsen. Det är inte meningen. Jag tycker bara det verkar helt snurrigt. (publicera inte min kommentar om du inte vill)
SvaraRaderaKram och ta för dig, du ska må bra åtminstone de första åren på din arbetsplats!
Glimraskimra: Sedvanliga kontorsgöromål. Typ.
SvaraRaderaNilla: Jag bara väntar på rätt tillfälle.
Singelmamman: Tack för omtanken! Jag ska verkligen ta mig en funderare. Igen. (Som om jag inte grubblar på det så gott som varje dag!) det ska inte få lov att fortgå så här, inte särskilt många dagar, veckor, till...