När vi svängde ut på motorvägen i morse, på väg till jobbet, kom jag på att jag glömt min mobil hemma. Hemma! Ensam! Och jag på väg till jobbet, utan mobil. Ensam!
Då fick jag ta till det tunga artilleriet vad det gäller tänka positivt. "Ok. Det går att överleva en dag utan mobilen." "Det handlar om några timmar och sen är jag hemma igen."
Det är ju inte telefonen som jag saknar utan bloggen, twitter, facebook, mailen.
Men arbetsmässigt var det nog en win-situation.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
arrghh.. jobbigt läge...
SvaraRaderaHaha, jag kanske skulle glömma min också så att jag fick nåt gjort (på jobbet)
SvaraRaderaSuzan: Eller hur!
SvaraRaderaMallgrodan: Inte att rekommendera - aptrist ju!
Man inser hur fast man är när man blir topp tunnor hispig då man glömmer skrället någonstans. :)
SvaraRaderaFörstår din frustration. Trodde att jag skulle bli galen utan kontakt med omvärlden när vi var i sommarhuset. Efter en vecka började det att kännas ok. Efter tre veckor var det skönt och när jag flyttade hem efter en månad ville jag inte kommunicera alls. Kände mig enbart stressad av mail och blogg. Nu är jag åter och har snabbt vant in mig
SvaraRaderaHa det så bra