Ibland är jag lite stolt över mig själv, ibland är jag bara trött

Rubriken skulle kanske varit annorlunda formulerad, men det är lite så jag känner.

Tack alla ni som bryr er och som kommer med stöttande kommentarer när jag vräker ur mig galla över jobbet. Det värmer, ska ni veta!

Mitt jobb ja. Jag vill inte berätta var jag jobbar, eller med vad, risken är stor att det kanske kommer till mina chefers kännedom att jag bloggar och det vill jag inte. Det här är min ventil och så måste det få fortsätta vara. Men det är ett välkänt och seriöst företag - inget "källarföretag" som det förra stället....

Min chef är ganska (väldigt mycket) pådrivande och det har hon deklarerat från dag ett att hon är och kommer vara och hon har också sagt att jag måste stoppa henne om det blir för mycket eller går för fort. Och det är det jag har gjort. Och det är jag stolt över - det sitter nämligen väldigt långt inne innan jag erkänner att jag inte är tillräckligt snabb/bra/duktig/kvicktänkt/smart. Och det sitter ännu längre in att jag säger "Nej." eller erkänner att det inte går bra.

Jag har inte blivit illa eller orättvist behandlad (förutom incidenten med den andra gruppchefen, men det har jag kommit över och tänker knappt på längre).

Tvärtom så känner jag att jag är tagen på allvar. Min chef kom förbi mig i eftermiddag och uttryckte att hon var bekymrad över att höra att jag mår som jag gör över jobbet. Mitt gamla jag hade i det läget försökt släta över det hela och spelat glad och positiv - allt för att visa hur jävla käck och duktig jag är. Minsann.

Nu gör jag inte det längre.

Men så fort det känns bättre kommer jag att berätta det för chefen. Sådan är jag. Jag kan inte ljuga, däremot är, eller var jag väldigt bra på att låssas att saker är lite bättre än vad de egentligen är. Men inte nu längre. Eller jag försöker jobba på det.

Jag vet också att det snart blir bättre. Olika saker talar för det: jag och mina två nya kolleger är snart lite mer inne i jobbet, vi lär oss mer för varje vecka; två ännu nyare kolleger kommer om några veckor vara hyfsat självgående och då kommer deras handledare inte behöva lägga nästan all sin vakna tid på att lära upp de två dem utan kan sköta sitt jobb igen och vara med och svara i telefon; en kollega (vars ena register jag har hand om just nu) kommer tillbaka från semester på tisdag och tar tillbaka sina två register.

Det kommer att märkas en skillnad. Det har min chef lovat om inte annat.

Och blir det ingen skillnad redan nästa vecka får jag bita ihop några veckor till. Några månader till. Om det då fortfarande inte blivit bättre får jag ta mig en rejäl funderare.

Men jag vill vara kvar. Jag tror att när jag kommer in i det ordentligt kommer jag gilla det mycket! Och så kan det vara en bra inkörsport till andra jobb.
        .