Gårdagen slutade ju inte så bra eftersom jag fick en tillsägelse av en av gruppcheferna. En tillsägelse som jag inte skulle ha eftersom jag inte tycker att jag gjort fel. Men det tycker den här chefen. Fast det är ju för att hon vet att hon gjort fel.
Jaja. Jag har (inte alls) släppt det och jag ser (inte alls) fram emot att gå och jobba. Det är faktiskt så att jag känner att jag vill söka nytt jobb. (Läs: säga upp mig och ägna mig åt mer betydelsefulla saker)
Om min gruppchef varit på plats skulle jag bett att få prata med henne idag. (Och tårarna skulle spruta). Nu är hon tillbaka på måndag. Det är bra. Då har jag hunnit lugna ner mig och kanske inte börjar gråta så fort vi går in och stänger dörren om oss. Jag är en lipsill! En känslig sådan.
Jag önskar jag kunde säga att jaja, det ordnar sig. Och det vet jag att det gör. Men innan dess kommer jag gå och vara långsint.
Och idag har jag passning på telefonen till klockan 17.00. Kommer inte vara hemma förrän strax efter sex. (Bättre än på förra jobbet där jag slutade 20.00 på tisdagar!)
Ok. Nu hinner jag inte blogga mer, har ett hår som måste tyglas.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åhh va jobbigt, så fel allt kan bli, hopas de löser sig nu.
SvaraRaderaKramar till dig!!
Jobbigt sådant där, speciellt om man är en känslig individ. Mitt tips är att du bara ska skita i det hela, att du inte ska ta åt dig alltså. Hon kanske hade kraftig PMS och tog ut det på dig, vem vet?
SvaraRaderaJobbigt, förstår dig till 100% för jag är likadan själv. Men tycker man bara att man själv handlat rätt så har man ju något att argumentera om, om man vet att man varit busig och gjort nåt fult då är det myyyyycket värre...:-S Lycka till i allafall,,, ibland är det inte så illa som det först verkar.
SvaraRaderaAnna: Känns mycket bättre idag. Helst nu på kvällen :)
SvaraRaderaRenée: Kan ha varit så. Kan ha varit att det lät värre än det var menat också.... men just då tog jag illa vid mig. Och jag anser fortfarande att hon gjorde fel som inte gjorde som hon lovat.... det tycker jag hon skulle stå för.
Ulle: Nu känns allt bättre. Jag är inte längre sur eller besviken, det har gått över... Jag låter inte det påverka mig längre.