Tack tack tack!

Alla stöttande och värmande och kloka kommentarer som jag fick efter gårdagen - tack!

I morse hade jag noll lust att gå till jobbet. Noll. Jag hade lust att leta mig in på jobbannonser snarare. Men jag är ju inte den som gärna ger mig i första taget så jag gick ju såklart till jobbet och höll huvudet högt. Men jädrar i mig vad sur jag var. Fick tvinga mig att inte se sur ut när jag mötte henne - på gatan innan jag kom in i porten - det var jag inte beredd på. Inte hon heller.

Vi undvek varandra (tror jag - jag har ingen aning om hon känner samma inför det här som jag gör?!) och jag låssades inte se henne. (Jag vet, jag är mogen)

Tills Kunden ringer (den där jobbiga) och säger åt mig att fråga NN, hon kan det här. NEEEEEEEEEJ ville jag skrika. Men det gjorde jag ju inte. Till slut var chefen ledig och jag försökte fånga henne. Hon var på väg på lunch och svarade surt "ja" när jag frågade om hon var på väg ut....

Då mailade jag frågorna. Jag hade inte velat göra det innan, det hade kunnat uppfattas som att jag fegade ur.... I vanliga fall, om inte gårdagen hade inträffat, hade jag mailat. Men idag ville jag ta det face to face.

Efter lunch kom hon och så gick vi igenom frågorna och chefen sa att hon skulle ringa kunden (hm... tänkte jag, jag har hört den förr) och hon ringde upp kunden från min telefon, så att jag skulle få höra samtalet (i alla fall delar av det). Men kunden var på lunch. Chefen bad att hon skulle ringa sen. Synd. Men skönt. Jag hade levererat. Chefen hade hört av sig och det var upp till kunden att höra av sig igen.

Här var vi rätt kyliga mot varandra. (Eller så är det min uppfattning, jag vet inte, men jag upplevde det så i alla fall)

Lite senare. Fem minuter innan jag skulle träffa en kompis för att fika på stan, kom hon igen och frågade hur det kändes.

Jag antog att hon menade jobbet och jag svarade som om det var jobbet och allt runtomkring det - nämnde inte gårdagen över huvud taget och jag tror att det var rätt gjort, hon såg ut att slappna av och bli lite mindre kall, och började till och med skämta (på sitt lite speciella sätt). Och hon gav mig positiv feedback, vilket gjorde att jag kunde slappna av och blev riktigt glad! Det är ju alltid roligt med beröm, och det vet en någorlunda smart chef - sen finns det chefer som inte alls fattat det - som de på mitt förra jobb..... Och jag tror inte att det bara var något som hon sa, för jag tycker verkligen att det går bra för mig! Med tanke på att jag inte jobbat särskilt länge och redan roddar två och ibland tre register. Så, nu har jag fått skryta lite också.

Så, på det hela taget känns det bra. Jag har lagt det sura bakom mig, men jag kommer någon gång att fråga henne hur hon tyckte att jag borde hanterat situationen. Hur skulle jag svarat kunden utan att ljuga ihjäl mig, eller ställa mig själv i väldigt dålig dager? Bara för att få veta liksom. Och någon gång kommer jag att ta upp det med min chef, bara för att jag tycker att hon ska känna till det.

Jag är inte längre sugen på att söka annat jobb. Jag trivs väldigt bra på mitt jobb. Även om jag anser att heltid är slöseri med tid. Jag ska bara jobba heltid tills jag ger ut min *host* bestseller.
       .