Häpp! Två positiva saker!

En kvart efter att annonsen kom ut på Blocket ringde en person och ska komma och titta i morgon! Passar ju bra att maken ska dit just då.

Och så är jag igång med mitt skrivande igen! Äntligen! Det var faktiskt inte svårare än att öppna ett nytt worddokument och trycka dit lite bokstäver.

Här får ni ett smakprov: (Jag ser redan saker som ska ändras, men jag har lovat mig själv att bara skriva skriva skriva och strunta i detaljer som jag kan ta vid ett senare tillfälle)

Hon kände sig matt. Diskussionen med Johan hade tagit på krafterna. Hon undrade varför hon så envist vägrade flytta. Var det för att hon älskade sin lägenhet så mycket. Deras lägenhet. Eller var hon verkligen så emot att flytta till Östermalm och varför i så fall? Det bodde ju massor av vanliga människor där, och massor av vänliga och trevliga och härliga människor – hon kände ju flera stycken faktiskt. Och hon skulle ju bli ytterligare en. Men visst, det fanns de som inte såg på Kristin som en vanlig människa längre. Några ansåg att hon kommit upp sig. Att gifta sig rikt och få en massa privilegier på köpet ansågs stötande av vissa. Kristin hade för länge sedan slutat sörja de vänner som vänt henne ryggen. Hon orkade inte längre annat än rycka på axlarna åt det. Hon älskade Johan och hade fallit för honom och för den han var och inte för vad han var och den förmögenhet han hade.

Synd att jag måste gå och lägga mig nu, när jag väl kommit igång lite. Men om jag skriver lite granna varje dag, då måste det väl till slut bli en bok? Eller?

    . S