I morse kom jag på att jag nog inte vill sluta blogga ändå. Det skulle inte gå. Jag kan inte tänka mig ett liv utan att skriva. Tankar, känslor... måste få komma ut någon stans. Och eftersom jag inte är lika glad i att prata som jag är i att skriva så får det ju bli i skrift. Ju.
Idag. Dagen idag var en märklig dag. Den var dum. Eller så var jag dum. I huvudet. Hjärnsläpp kan man kalla tillståndet också.
Igår ringde jag en mängd kunder och presenterade mig. Idag skulle jag maila ut kontaktuppgifter. Och det gjorde jag också. Duktigt, tänkte jag när jag var klar! Bara det att jag skrivit fel telefonnummer!!! Jag har uppgivit ett nummer som går till en bilfirma på andra sidan stan!!! Gaaaaah! Bara att maila på nytt till alla: Hej, här har ni er nya otroligt smarta och brajta kontaktperson! Hej och hå! Skrev jag inte. Men det var väl ungefär så man kunde tolka det.
(Detta är inte enda felet jag gjort, men jag orkar inte berätta om de andra! Jag fixar inte att tänka på det, vill inte fokusera på det negativa - jag klarar ju inte riktigt att inte vara så himla duktig jämt. Så jag intalar mig att det är mänskligt att fela) men fan inte hela jävla tiden! Gaaaaaaaah!
I morgon ska jag på mitt första kundbesök, dock inte ensam tack och lov. Och käre käre gode gud GÖÖÖR så att jag är skärpt under tiden vi är där. Snääääälla!
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nu ska ju du göra bara sånt som du verkligen vill, oavsett om det gäller blogga utställningar eller annat :-) Ta ett djuuuupt andetag, kram!
SvaraRaderaTack!
SvaraRaderaKram!
Att blogga eller inte....denna ständigt återkommande fråga. Speciellt när det är mer än lovligt körigt på jobb o i vardagen. Jag har senaste veckorna lagt bloggläsa o kommentera åt sidan. Jag hinner helt enkelt inte. Får lite dåligt samvete men vet ju att det lugnar sig om några veckor o då kommer säkert både lust o tid tillbaka.
SvaraRaderaMadlar: Förhoppningsvis blir det bättre, snart. Jag har tokkörigt på jobbet just nu, men det måste lugna ner sig, måste! Annars slutar jag. Fixar inte att stressa ihjäl mig igen.
SvaraRaderaKan faktiskt inte tänka mig bloggvärlden utan dig. Vi har ju hållit på ett tag...
SvaraRaderaIbland när det är så där tokstressigt stänger hjärnan av och blir ologisk.
SvaraRaderaMen det beror inte på att du är dum eller slarvig, det beror på att hjärnan anser att du ska ägna dig åt roligare saker. Som att blogga t ex. :)
Ta hand om dig! *kramen*
Nog är det mänskligt alltid. Du kanske tänker för mycket. Allt ska vara till pricka och hjärnan känner sig idiotförklarad. Ge lite space så ska du se att det hjälper. Lycka till med kundbesöket
SvaraRadera