Dagen idag är en söndag

Jag har blandade känslor inför måndag och ny arbetsvecka. Jag är lite orolig över att tempot kommer att skruvas upp ytterligare. Min chef är nämligen väldigt bra på att forcera och lägga på mer och mer jobb, och så slänger hon in ett "du får bromsa mig när det går alldeles för fort" mitt i en mening och man får vara väldigt lyhörd för att ens uppmärksamma det. Och så får man vara väldigt snabb för att få inflikat ett "ja, det går för fort för mig", man kommer inte ens till att börja tänka tanken. Och om man lyckas kasta ur sig hela "ja, det går för fort mig mig" får man antingen ingen reaktion på att hon skulle hört, eller så får man en blick som säger allt annat än "Bra jobbat, Agneta".

Fan.

Och eftersom jag är en bråttomperson som ska göra allt så himla snabbt jämt och ständigt, så är det väldigt tacksamt att vara min chef och slänga på mig mer och mer jobb! 

Och eftersom jag är inte bara en bråttomperson utan även en jagskavarasåhimladuktighelatiden-person så säger jag ju ja och okej och självklart, när jag får mer och mer jobb. 

Varför har jag så himla svårt att säga nej? Eller säga nu går det lite för fort för att jag ska hänga med.

Jag har en del att jobba på. Och jag har en del att jobba med. Därför längtar jag inte till i morgon. Därför längtar jag till fredag...

När ska jag ändra på det? 

Hur länge ska jag ha det så här? 

Tills jag går in i väggen igen?

       .