Jag tror jag går och tar en dusch och sen ska jag nog börja förbereda mig för natten. Det brukar ta ett tag så jag är nog inte i säng förrän vid 22 i vanlig ordning.
Min lust att göra något alls är som bortblåst.
Det händer massor i mitt liv just nu. Projekt, nya och gamla saker och jag mår rätt bra (förutom när jag känner att jobbet bara blir ett måste, ett stressigt sådant och jag vill känna större frihet) Tyvärr känner jag att det första som blir lidande är bloggen. Jag tycker helt enkelt inte att det är lika roligt längre. Tyvärr! Jag som har älskat att blogga! Allt jag gjort (nästan) har avhandlats i bloggen, jag har tänkt på blogginlägg nästan twentyfourseven och ibland har jag fått lägga band på mig själv för att inte blogga ihjäl mig själv och bloggen.... Nu känns det bara... trist.
Jag önskar att jag kunde säga att jag känner mig trist, men det gör jag inte, jag trivs väldigt bra med mig själv just nu och min tillvaro. Och kanske är det det, att jag inte har något att raljera över. Och hitta på saker är inte min grej, jag kan vända och vrida lite på saker så att det blir lite skruvat - men ljuga kan jag inte. I så fall får jag starta en helt ny blogg och vara helt anonym. Fast jag tror inte att det skulle funka särskilt bra heller. Jag har nämligen försökt, men det kommer alltid tillbaka till att jag vill vara öppen och ärlig om mig själv.
Och ska jag göra något vill jag göra det ordentligt. Inte halvhjärtat. Och ett halvdant inlägg lite då och då är inte min grej.
(Varför är det då så himla svårt att bestämma mig för att sluta blogga? Det är ju faktiskt bara att börja igen om jag ångrar mig!).
Jag vill roa och underhålla, men jag känner att jag gör inte det nu. Jag gnäller mest. Och jag gillar inte att vara gnällig. (Om jag inte lyckas göra det på ett roligt sätt förstås, vilket jag inte gör längre)
Så. Nu har jag gnällt färdigt. Nu har jag en utställning att ta tag i.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vet så väl hur du menar. Inte minst för att min nuvarande blogg är så otroligt trist, o-rolig och intetsägande. Fast när jag bestämde mig för att den fick lov att vara det, då blev det plötsligt (lite) roligare igen. Rätt som det är blixtrar man till! *väntar tålmodigt*
SvaraRaderaJag har tänkt på att det vore kul med en hemlig blogg där man kan ljuga sig helt blå, visst vore det kul; en fiktiv värld liksom.
SvaraRaderaIbland är det bara "too much". I livet. Men fan, det kommer att bli bra. Det vet vi ju. Kram
SvaraRadera