måndag 15 augusti 2011

Ett älta min ilska-inlägg

Den ena gruppchefen (inte min, för hon är snäll) bad mig stänga dörren när jag kom in för att fråga en sak idag. Konstigt tänkte jag, vi ska ju inte prata hemlisar. Men det skulle vi.

Hon började med att säga "Det här mailet där du tjallade på mig - om det nu var på skämt eller inte - det är inte ok. Man tjallar inte på sina kolleger. Man håller sin egen skit." Ungefär ordagrant så, sa hon. Samtidigt som hon har en ton som är rätt hård. Den tonen har hon alltid, hon är liksom hård som person, men när det var riktat mot mig, personligen - och dessutom helt felaktigt - då kändes det som om varje ord var en örfil. (Lätt överdrivet, men ändå.)

Och mailet då, där jag "tjallade"?

Så här var det - och om det verkar rörigt så skit i det - jag skriver det här för att få älta och inte så mycket annat:

En kund ringde i förrförra veckan, på fredagen. Det är vår allra besvärligaste kund som till och med de gamla rävarna som jobbat i hundra år skyr! Henne fick jag, och det var inte första gången så hon visste att jag är ny.... Hon talar om för mig att jag ska gå och fråga NN för hon är väl insatt i ärendena. (NN är den här gruppchefen då). Och sedan återkomma till kunden.

NN var inte på plats så jag skickar ett mail med frågorna som kunden ställt. 

På eftermiddagen, ett par timmar innan hemgång frågar jag NN personligen om hon kollat på mailet, för jag behöver info för att återkomma till kunden. Vill ha det gjort innan helgen och så...

"Jag tar det, jag ringer henne. Mig vågar hon inte skälla på" säger chefen.
Skönt tänker jag! Den här kunden får mig att känna mig som sju år gammal och missat att göra första hemläxan.... Hemskt!

På måndagen ringer kunden och ber att få prata med mig. Och hon frågar uttryckligen om jag inte pratade med NN i fredags. Uppfordrande. Då säger jag som det är, att jag bollade över frågan till chefen och att hon lovat att ringa. Och jag lovar kunden, som är väldigt angelägen, att jag ska be chefen återkomma när hon är tillbaka på kontoret. Gott så. Kunden nöjer sig motvilligt.

Då mailar jag gruppchefen att kunden ringt och jag använder (tyvärr, kan tyckas så här i efterhand) ordet skvallra. Inom citationstecken, så att hon skulle förstå att jag var tvungen att tala om för kunden att jag bett henne ringa. Jag borde ju skrivit att kunden ringt, "ringde du aldrig henne?" men det kändes lite väl fräckt och lite väl skriva på näsan, för det var ju uppenbart att hon inte hade ringt.

Ett par timmar senare meddelar min chef att den andra (den aktuella) gruppchefen är borta veckan ut! Shiiiiit, tänker jag, varpå jag ringer upp kunden och meddelar att chefen tyvärr inte är tillbaka förrän om en vecka. Kunden blir inte glad! Men vad ska jag göra?


Idag fick jag höra att skvallra gjorde man minsann inte och att man håller sin skit för sig själv. 
Jag blev så jävla paff. Och så jävla (ursäkta språket) förnärmad. Och arg. Och förbannad. Och ledsen.

Tyvärr är jag så himla känslosam, så att försöka förklara mig i det läget hade fått mig att börja gråta! Jag kan inte bli arg eller upprörd utan att börja gråta. Och det sista jag ville just då var att storma ut ur hennes rum med rödgråtna ögon. (Och är det någon det syns på att hon gråtit så är det mig. Syns väldigt väl.) Dessutom överlade jag snabbt med mig själv och insåg att hon inte ville att jag skulle förklara mig. Det fanns inte utrymme för det. Jag tror att hon är väldigt medveten om att hon gjort fel, men kan inte riktigt stå för det. 

Om hon nu inte hann ringa kunden kunde hon väl bett mig göra det? Hon måste ha glömt bort det innan hon gick. Hon kunde återkopplat till mig, låtit mig ringa och försöka förklara och så hade det varit bra med det. Men nej.

Och nu sitter jag här och är så jävla uppretad! Även om det börjar gå över lite grann. Men fortfarande känner jag nästan gråten i halsen.

Så. Det var skönt att skriva av sig. Nu ska jag laga mat.
         .


14 kommentarer:

  1. Det är INTE okej att skälla ut någon och sedan inte ha utrymme för att lyssna på den man skällt ut! FY, vad dåligt! Jag tycker du ska gå vidare med det. Att ta sån skit tär på en.

    SvaraRadera
  2. Nilla: Jag tror att om jag så vänder ut och in på mig själv för att förklara och få henne att förstå varför jag "tjallade" så kommer hon inte att vilja förstå ändå.

    Jag tror att hon vet att hon gjorde fel som inte hörde av sig (hon kan ju inte gärna ha glömt bort att hon lovade det?) och det kommer hon nog inte att erkänna. Och om hon erkänner, och ber mig om ursäkt, så kommer hon vara sur för tid och evighet, och jag vet inte om jag vill stöta mig med en chef så här i början....

    Men om jag får ett bra tillfälle någon gång ska jag ta upp det med min chef. Bara för att liksom få förklara mig.

    SvaraRadera
  3. Sos: Ja, det tycker jag att du ska göra!
    Kom ihåg att människor som beter sig på det här sättet med tiden samlar på sig rätt mycket klagomål, och så småningom kommer det fram till deras överordnade. Det håller aldrig i längden att behandla andra som skit. Om det är någon tröst.

    SvaraRadera
  4. Jobbigt med personer som inte kan stå för att de "glömt".
    Jag står på DIN sida! Du har INTE gjort något fel och du ska inte gråta för en så'n skitsak!
    (Men jag är likadan som börjar gråta i situationer som du.)

    SvaraRadera
  5. Nilla: Jo, det är en liten tröst :)
    Jag har ju händelseförloppet nedskrivet och jag har mailen jag skickade också, så vid nästa avstämningsmöte ska jag ta upp det.

    Ninis: Det är en stor svaghet jag har. Jag KAN inte bli arg i sådana situationer utan att börja gråta, det är helt fruktansvärt. Och i detta fallet VET jag att jag gjorde det enda rätta. För inte kan jag ta på mig skit bara för att skydda en kollega! Det gör jag bara inte.

    SvaraRadera
  6. Gör henne inte så stor och stark, hon är en liten myrlort.
    Det är självklart att du inte ska bära hennes skit, vare sig hon vill det eller inte.
    Ta det med din chef om hon inte ber om ursäkt.

    SvaraRadera
  7. Åsa: Jag ska sova på saken. Jag vill ju inte göra om samma misstag som på mitt förra jobb, där jag lät chefer komma undan med dumma saker.

    SvaraRadera
  8. Alla här har redan skrivit så kloka ord/råd!

    Visst är det skönt att "ordet är fritt"!

    SvaraRadera
  9. Det är lätt att säga att du inte ska bry dig, för det gör du naturligtvis. Men ändå, du har ju bara försökt att göra ett bra jobb. Torka ev. tårar och sträck på dig. Det här fixar du...

    SvaraRadera
  10. Jag håller helt m Nilla!

    SvaraRadera
  11. Jag sitter här och blir alldeles upprörd. Vilken dum människa! Hon ska inte få trampa på dig. Det är hon som har gjort fel. Jag hejar på dig!

    SvaraRadera
  12. Mina dagar: Det är jätteskönt!

    Glimraskimra: Jag fixar det här! Men jag är fortfarande sur och besviken på henne. När allt lugnar ner sig - läs: när jag lugnar ner mig - ska jag fråga henne om hon minns att hon lovade mig att fixa det, och vad hon förväntade sig att jag skulle sagt till kunden i stället. (Hon vet ju att det här är en mkt speciell kund, det var ju därför hon skulle ringa henne...)

    MissC: Hon har en poäng där.

    Alicia: Känns onödigt att hon tar ut sin miss på mig.

    SvaraRadera
  13. Usch vad jobbigt Agneta. När du har samlat krafter tycker jag att du ska be om ett möte med henne och på det mötet fråga henne hur du skulle ha gjort annorlunda. Fråga också om det var ditt (felaktiga eller ej) ordval "skvallra" som gjorde henne arg eller om det helt enkelt var sakfrågan.

    Är hon chef får man väl utgå ifrån att ett litet ord inte kan vara hela världen...hon är faktiskt inte bara din chef, hon är också din arbetskamrat som du ska jobba tillsammans med i kanske flera år. Hon bör, om hon nu har chefskompetens, vara öppen för diskussion och därmed också vara lämpad att se olika, eventuella, nyanser i ett mail (som för övrigt är bara text helt utan självklara nyanser). Innan hon blir arg är det hennes förbaskade plikt(!) att fråga dig hur du menade om hon nu tyckte det fanns oklarheter.

    Det är för övrigt bra att du väntar med att ta upp det med henne. Man är alltid mer konkret och klar i sin diskussion när man har lugnat ner sig och sovit på saken.

    *kram*

    SvaraRadera
  14. Catarina: Jag kanske gör det vid något tillfälle, bara för att få höra vad hon tycker att jag skulle sagt eller agerat.

    Jag läste mitt mail idag, det jag skrev till henne, och jag tycker själv att jag var väldigt trevlig i tonen. Men jag vet, det är lätt att missuppfatta text!!! Men hon kunde ha frågat mig hur jag menade, eller hur jag tänkte när jag skrev det jag skrev.

    Jag tror att hon skäms över att hon missat att återkoppla till kunden, men att hon inte kan erkänna det.

    SvaraRadera