Idag är en lite bättre dag än igår och i måndags. Men bara lite.
Sonen fick gå med leriga byxor efter att ha drattat omkull på samma ställe där jag nästan vurpade i måndags.
Halva baken var mörkbrun av blöt lera. Och som den otroligt pedagogiska mamma jag är säger jag "klantigt" och stressar vidare.
Jag lär inte få medalj för Bästa Mamman idag. Men jag ska pussa lite extra på sonen i eftermiddag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är inte lätt att vara pedagogiskt jämt. Stressen kan få vem som helst att säga lite ogenomtänkta saker. Jag tror sonen förlåter men akta er för det där lerstället i fortsättningen.
SvaraRaderaFniss.
SvaraRaderaSå har jag aldrig sagt till mina barn. Varje gång de drattade på ändan i lera (i synnerhet tidiga mornar på väg till skola och jobb) så tog jag dem kärleksfullt i handen och förklarade att alla måste få ramla ibland samtidigt som jag med andra handen och en rengöringsduk som jag alltid hade med mig, tvättade rent byxorna så att de såg skinande rena ut. Resten av vägen berättade jag en liten saga.
NIlla: Säg att du skojar! Jag hoppas att du är ironisk. Oh gud vad jag hoppas det.
SvaraRadera