måndag 9 november 2009

En liten tanke gnager och gror


Jag funderar på att ge mig ut och springa en liten sväng. Men jag drar mig för det, dels känner jag mig väldigt väldigt trött och dels var det så länge sen att jag är rädd att jag tappat allt flås sen sist. Fast mest av allt är jag lat. Och trött. Så där trött så att det känns ända längst in i märgen. En sådan där trötthet som man undrar om man någonsin kommer att bli av med.

Men jag tänker som så här, är det en förkylning som lurar i kroppen så hade den brutit ut för länge sedan. Och är det så att den fortfarande lurar och inte har brutit ut ännu så är det hög tid att den gör det nu!

För det tredje så känner jag ganska snart om det känns bra eller inte i kroppen och då är det väl för tusan bara att dra ner på tempot (vilket tempo?) och vända hem igen!


Fast något säger mig att jag kommer känna mig väldigt glad och nöjd efteråt! Och den känslan längtar jag något helt enormt efter!

7 kommentarer:

  1. Men du som vabbar, kan du inte sova middag? Brukar va en jättebra medicin för allt if you ask me.

    SvaraRadera
  2. Vår trötthet kanske är besläktade.. ;) Kan inte du smitta mig med lite springanda!? Jag behöver veeeerkliiiigen det!!
    (göteborgsvarvet, hur f_n det nu ska gå)

    SvaraRadera
  3. Kommandoran: Jo... eller nej. Jag unnar mig inte den lyxen... Jag behövde frisk luft och dagsljus bättre.

    MissC: Ja, något är det. Jag utmanar dig till att ge dig ut och springa i dag!

    SvaraRadera
  4. Ut och spring. Fast det har du väl redan gjort antar jag.

    SvaraRadera
  5. Ut och spring bara, sedan kan du ju ta värsta belöningen=)

    SvaraRadera
  6. Singelmamman & Mita: Japp! & Japp! =)

    SvaraRadera