Jag har tydligen slutat äta godis.
Efter semesterns godisfrosseri tyckte både min syster och jag att Nu Jävlar får det vara Nog!
Men igår var ju jag och familjen förbi Allum och handlade massa godis i deras enorma godisbutik och jag sa till maken i bilen hem "Undrar om inte jag har slutat äta godis?"
"Har du det?" frågade han. Förmodligen tveksam eftersom jag satt med en stor godispåse i knät och proppade i mig. Jag hann knappt tugga färdigt och svälja en godis, innan jag var i färd med att stoppa in en ny.
Idag knackar syster på och lämnar stolsdynor och thermoskanna från igår och frågar mig "Vad tuggar du på?"
I samma ögonblick som jag kommer på att: jävlar vi slutade ju äta godis, vet hon att det är en godis jag tuggar på!
Jag försökte med förmildrande omständigheten "Fick vi inte äta på lördagar?" men jag såg svaret tydligt i hennes ansikte. Dessutom är det ju inte lördag idag...
Vi slutade äta godis för ett par veckor sedan. Helt! Och vi skulle peppa varandra att klara det!
Men helt klart; inte mycket till pepping från hennes sida! Hrmf.
Jag har 1000 gånger lovat mig själv: ingen mer choklad!! När minns jag det? Jo, när jag stormumsar på choklad! Godis är bra för minnet, helt enkelt.
SvaraRaderaHahahaha!
SvaraRaderaVilket underbart inlägg!
Gladan,
SvaraRaderaChoklad är inte godis! Det är fikabröd!
Nilla,
Det var en lite jobbig situation som uppstod... Men jag ska med syrran ut och springa lite i eftermiddag... som kompensation.