Jag har tränat!!! !!!

Ja jäklar alltså! Jag gav mig ut! Och det kändes bra! Riktigt bra, för att vara så trött och otränad som jag faktiskt är. Orkade inte rusa i uppförsbackarna men jag gick inte heller. Bara i värsta mördarbacken (den som ska forma min rumpa!) och lite grann i ett skogsparti när knäna var så trötta så trötta... Shit vad jag känner mig nöjd med mig själv.

Sen blev det nästan hundra situps! (De som ska forma min mage!) Kanske inga mördarsitups direkt, men ändå formande (hoppas jag!)

Efter att jag sprungit snodde jag ihop lite middag till barnen. Oj, vad det där lät bra! Att sno ihop lite mat, av det man har hemma! För att tala klartext: Jag värmde tacofärs och hällde i lite mjölk (matlagningsgrädden var slut) och lite tacosås. Jag hade tänkt ta i krossade tomater men jag blev så trött efter att ha skakat ut tomaterna i halva kylen, halva köket och nästan hela golvet. Faaaaaaaaaaaaaaan.

Varför varför varför inte kolla om den var oöppnad innan jag skakar den? Och VARFÖR skaka den innan jag har stängt kylskåpsdörren? Det såg ut oaptitligt ut, minst sagt.

När jag stretchat klart ringer min syster och frågar om jag ska cykla med ner till affären och handla? Och jag som är hög på endorfiner tycker att det är en strålande idé, handla mat har aldrig känts mer tilltalande!

Det var rätt trevligt att cykla ner. Jag kände mig hurtig och duktig och väldigt väldigt miljövänlig!

Syster min var vääääldigt godissugen och försökte få mig med i fördärvet - säkert en hämnd för att hon ertappade mig med att tugga en god godis i söndags (vi som hade slutat äta godis, vilket jag för stunden hade glömt eller förträngt eller bara struntade i).

Men jag stod emot! Trots att hon lockade med choklad! Jag var inte ens sugen - och jag varken skojar eller är ironisk! Gud vilken bra människa jag har blivit! Halleluja! Ok, nu kan det hända att det var ett uns ironi... Men jag känner mig riktigt duktig faktiskt. Och tröttheten försvann!