Här dalar snön långsamt ner. När det inte kommer vindbyar, för då yr den runt från taken! Såå mysigt.
Jag har förstått att Stockholmstrakten har det lite värre.
Jodå, vi har haft snökaos här också och vet hur lamslagen man blir.
Just nu börjar solen att kika fram så jag ska klä på mig termobyxor och dunjacka och ge mig ut en stund. Måste ha lite frisk luft. Och en dos D-vitamin.
Förkylningen då? Jotack, jag är på bättringsvägen. Känner mig rent av rätt pigg och nästan frisk - men det är så länge jag är hemma och har det lugnt. Efter en stund i rörelse, not so pigg och frisk. Munnen är full av blåsor fortfarande. Någon försvinner och nya tar vid. Så länge de håller sig på insidan så går det an. Knappt, men an.
Skrivandet då? Jotack, det går framåt. Långsamt och segt, men framåt.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är helt sanslöst att alla blir tagna på sängen när snön kommer. Man undrar dock lite över alla galningar som prompt ska ligga strax över hastighetsgränsen istället för att anpassa farten efter väglaget. För egen del tycker jag att det är lite mysigt...men idag var vi inne hela dagen eftersom det blåste halv storm. Kalfjällskänsla kan man säga!
SvaraRaderaKrya nu på dig och vässa tangenterna. Kanske kan snöyran inspirera till en naturkatastrof i boken? ;-)
Kram kram