Jobbar på humöret

Hela (nja) förmiddagen ägnade jag åt att skriva. Jättekul!
Sen kom huvudvärken. Inte lika kul.
Sen kom det dåliga humöret. Eller om jag först upptäckte fläckarna i soffan uppe och skällde ut en viss ... ett av mina barn. Den som är minst ordningsam, om man uttrycker sig fint.

Herrejättej***ar vad jag fick anstränga mig för att inte vråla som Baghera i Djungelboken, ni vet, den scenen där Mowglis hår står rakt ut bakåt.

Till slut fick jag satt sonen till att tvätta bort fläckarna. Mest som en symbolisk handling - att han fick anstränga sig lite. Vet inte hur det gick dock. Enligt sonen försvann de flesta, men det tror jag när jag ser det själv.

Varför jag går i taket över fläckar på soffan? Jo, jag har som regel här hemma att man inte ligger i soffan och äter (godis och chips är okej, men inte mackor med jordnötssmör och annat kladdigt) - just det, ligger i soffan. Jag vill nämligen inte ha fula fläckar. Ungj***l. Underbare, slarvige, kramgoe sådan!

Efter ett tag lugnade jag mig. Det är ju inte hela världen, egentligen. Jag kom att tänka på mamman vars fjortonårige son tog livet av sig genom att kasta sig framför tåget i förrgår. Hon hade säkert gladeligen haft en fläckig soffa att bekymra sig för istället, om hon kunde välja.
.