Ett nytt försök kanske?

Igår skrev jag ingenting. Jo, lite för hand, lite idéer och så, men ingenting på datorn.
Överansträngde armen häromdagen genom att skriva i flera timmar i sträck. Utan att ta pauser och töja armar och händer, rygg och axlar. Dumt.

Så igår tog jag en slappardag och vräkte i mig godis - en stor påse skumtomtar och en mjuk turkisk peppar. Hej på dig sockerångest. Hjärtat slog snabbare än en kanins - det var nästan så jag kallsvettades rosa skum.

Men jag var ute och gick igår också! Jodå. Längre än på flera veckor. Och idag har jag lite träningsvärk i låren. Om jag gick ca 750 meter ...? snacka om att det finns träningspotential i den här kroppen!

Nu står jag med en kopp kaffe. Och med en varm glädje i kroppen. En när och kär person har fått ett väldigt glatt besked och jag gläds oerhört mycket! <3 p="p">
Inte nog med det, jag funderar på om jag ska köra igång en maskin med tvätt också, så att jag har gjort lite mer nytta än bara rensat ut en hylla i sonens garderob. Där snackar vi också förbättringspotential. Suck.

Problemet är bara att det inte bara är en fröjd att tvätta - känslan av enorm duktighet försvinner i samma sekund som maskinjäveln piper. Det är aldrig roligt att hänga tvätt. Jag har nämligen inte lärt mig att vika undan den torra tvätten innan jag kör igång en maskin. Näpp, i med tvätt och medel och så start och så är jag nöjd över mig själv och min huslighet! Sen piper det och jag måste vika och hänga. Usch.

Bättre då att inte tvätta alls kanske?

Men vad håller jag på med nu? Dividerar med mig själv huruvida jag ska tvätta eller inte. Fattar jag inte att jag just nu förbrukar värdefull datortid på tjafs? Jag borde lagt orden på min text istället.

Jag ska skriva idag - och nu kommer vi till rubriken - och jag ska komma ihåg att lägga in små micropauser där jag töjer armarna och rör på axlar och skuldror. Hejdå på en stund.
.