Så många borden

Egentligen borde jag göra en krönika. Mitt liv 2012.
Men jag har så himla dåligt minne.

Året började med att jag hade sagt upp mig och jag såg ett ljus i horisonten. Vi åkte till fjällen och jag var en fri kvinna! Sen började jag skriva. Det gick upp och det gick ner. Och gör så fortfarande.

Jag började jobba som vikarie på dagis, för att komma ut bland folk, och göra något ibland. Det är både kul och tråkigt. Beroende på mitt humör.

Det jag minns mest av året är vår treveckors-resa i USA. Den var helt fantastisk och jag vill göra om den. Minus allt bilande. Inte heller vill jag åka till NY med barnen igen, inte på många år. Nästa gång åker maken och jag själva. Men jag gillar, nej - jag älskar - att resa med barnen! (Dock inte NY. Jag är för självisk. Jag vill hinna uppleva mer av staden än vad jag gör med tre barn med olika viljor.)

Nästa gång vi reser ska vi bada mer, har jag lovat sonen. Om det är i havet eller en pool spelar ingen roll, bara han får bada. Själv kan jag tänka mig värme igen. (Tittar ut på isen och kylan och hör stormen vina.)

Jag började göra en blogg med bilder från vår resa. Tanken var att jag skulle skriva en reseberättelse och lägga ut bilder. Tanken är att den ska göras färdig. Vilket år som helst.

Ibland, just nu till exempel, saknar jag min heltidslön. Det var så enkelt då. Pengar över varje månad, pengar in på sparkontot varje månad, pengar att resa för. Men, jag vill inte ha det livet jag hade när jag jobbade heltid. Vill inte.

Men jag vill ha lite mer pengar än jag har nu. Men jag vill ha min frihet.

Det var mitt år. På ett ungefär. Lägg till en kall och regnig sommar (förutom när vi var i USA där det var varmt och skönt!)

Lägg också till en regnig och tråkig höst.

Oj vilken muntergök jag blev. Är. Ska kanske inte göra någon krönika, när jag tänker efter.
.